Regeringen Johnson I
Johnson I Storbritanniens 98:e regering | |
Statschef | |
Statschef | Elizabeth II |
Tidsperiod | |
Tillträde | 24 juli 2019 |
Frånträde | 16 december 2019 |
Ministrar och partier | |
Regeringschef | Boris Johnson |
Regeringsparti(er) | Konservativa partiet |
Status i underhuset | Minoritet |
Historik | |
Företrädare | May II |
Efterträdare | Johnson II |
Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2022-09) Motivering: Regeringen Johnson I har efterträtts av Johnson II och Truss I. Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Regeringen Johnson (engelska: The Johnson ministry) var Storbritanniens regering som tillträdde den 24 juli 2019 och ombildades 16 december 2019 till Regeringen Johnson II. Regeringen leddes av premiärminister Boris Johnson från det Konservativa partiet.
Theresa May avgick som partiledare för det Konservativa partiet den 7 juni 2019 och hennes regering blev därmed en övergångsregering. Boris Johnson valdes till ny partiledare den 23 juli 2019 och tillträdde som ny premiärminister följande dag.
Ministrar
[redigera | redigera wikitext]Nedan listas de ministrar som var fullvärdiga medlemmar av den inre krets av Storbritanniens regering som kallas Kabinettet. Samtliga från det Konservativa partiet.
Nedanstående ministrar och ämbetsmän närvarar vid kabinettets sammanträden, med yttranderätt men utan rösträtt.
Titel | Namn | Tillträdde | Avgick |
---|---|---|---|
Ledare i Underhuset Lordpresident | Jacob Rees-Mogg | 24 juli 2019 | fortsatte i ämbetet |
Chefssekreterare i finansministeriet | Rishi Sunak | 24 juli 2019 | finansminister i Johnson II |
Attorney general | Geoffrey Cox | 24 juli 2019 | 13 februari 2020 |
Chefsinpiskare i underhuset | Mark Spencer[2][3] | 24 juli 2019 | fortsatte i ämbetet |
Övriga medlemmar av regeringen
[redigera | redigera wikitext]Utöver regeringsmedlemmar som ingår i kabinettet, och som redovisas ovan, bestod regeringen Johnson I också av ett 60-tal andra ministrar och biträdande ministrar, inpiskare samt ett fåtal andra höga ämbeten.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sajid Javid appointed Chancellor
- ^ Elgot, Jessica (23 juli 2019). ”Relative unknown Mark Spencer becomes chief whip” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/politics/2019/jul/23/relative-unknown-mark-spencer-becomes-chief-whip. Läst 23 juli 2019.
- ^ Maguire, Patrick (23 juli 2019). ”Boris Johnson picks a unity candidate as chief whip” (på engelska). New Statesman. https://www.newstatesman.com/politics/uk/2019/07/boris-johnson-picks-unity-candidate-chief-whip. Läst 23 juli 2019.