Hoppa till innehållet

Patentkork

Från Wikipedia
Flaska med bygelkork
Patentkork för mineralvattenflaska.

En patentkork, eller bygelkork, är en typ av återförslutningsbar kork som används på för korken avsedda flaskor. Konstruktionen utgörs av en porslins- eller plastpropp med tätning av en gummiring som hålls fast av en bygel. Bygeln är fäst i flaskans hals i för ändamålet utformade spår eller urtag. Korken kan normalt öppnas för hand, utan hjälpmedel som flasköppnare, och återförslutas.

Korken, som uppfanns i Berlin år 1875 av Carl Dietrich, vidareutvecklades av bland andra Hermann Grauel från Magdeburg, som tog patent på den 1877.[1]

I Sverige har Grauels korktyp, som förbättrades 1896 för användning för mineralvattenflaskor, varit vanligast. En större variant med samma konstruktion användes på damejeanner för svagdricka. Wilhelm Meinhardt i Stockholm fick till en början ensamrätten på försäljningen i Sverige och angav det vanligen på porslinskorkarna till dessa flaskor, därav fick de namnet patentkork. En annan variant med kork i glas patenterades 1902 av Isak Strandh och tillverkades vid Sunds glasbruk. Den fick viss spridning i Sverige men försvann ganska snart.