Hoppa till innehållet

Olympiska sommarspelen 1996

Från Wikipedia
(Omdirigerad från OS 1996)
Olympiska sommarspelen 1996
Olympic flag.svg
Grenar271 grenar i 26 sporter
Deltagare
Nationer197
Aktiva10 320
Män6 797
Kvinnor3 523
Värdskap
LandUSA USA
OrtAtlanta
ArenaCentennial Olympic Stadium
Invigning19 juli 1996 (för 10 358 dagar sedan)
Spelen öppnades avPresident Bill Clinton
Läste deltagarnas edTeresa Edwards
Läste funktionärernas edHobie Billingsley
Elden tändes avMuhammad Ali
Avslutning4 augusti 1996

Olympiska sommarspelen 1996 var de tjugotredje[a][1] moderna olympiska sommarspelen. De arrangerades i Atlanta i USA och sågs på plats av drygt 8 miljoner åskådare.

Under spelet inträffade ett terroristdåd, bombattentatet i Centennial Olympic Park.

Anläggningar

[redigera | redigera wikitext]

Tävlingarna under OS i Atlanta hölls i olika arenor. Ett antal låg inne i den olympiska ringen, en tre mil bred cirkel i centrala Atlanta. Andra låg i Stone Mountain, ungefär 3 mil utanför staden. Andra grenar, som fotboll, hölls i städer i sydöstra USA.

I den olympiska ringen

[redigera | redigera wikitext]
Centennial Olympic Stadium
The Morris Brown College Stadium.

Övriga Atlanta

[redigera | redigera wikitext]

Andra arenor

[redigera | redigera wikitext]

Direkt efter spelen revs ett flertal arenor och gav plats för bland annat parkeringshus.

Medaljfördelning

[redigera | redigera wikitext]
Plac. Land
Guld

Silver

Brons
Totalt antal
medaljer
1  USA 44 32 25 101
2  Ryssland 26 21 16 63
3  Tyskland 20 18 27 65
4  Kina 16 22 12 50
5  Frankrike 15 7 15 37
6  Italien 13 10 12 35
7  Australien 9 9 23 41
8  Kuba 9 8 8 25
9  Ukraina 9 2 12 23
10  Sydkorea 7 15 5 27

Se även: Vinnare av medaljer i olympiska sommarspelen 1996

Deltagande nationer

[redigera | redigera wikitext]

Totalt deltog 197 länder i spelen 1996. Armenien, Azerbajdzjan, Burundi, Dominica, Georgien, Guinea-Bissau, Kap Verde, Kazakstan, Kirgizistan, Komorerna, Makedonien, Moldavien, Nauru, Palestina, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia, São Tomé och Príncipe, Slovakien, Tadzjikistan, Tjeckien, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan och Vitryssland debuterade vid dessa spel. Av dessa 24 länder som debuterade vid sommarspelen hade 10 stycken debuterat vid vinterspelen 1994 i Lillehammer.

Spelens maskot var den abstrakta animerade karaktären med namnet Izzy. Till skillnad från de tidigare maskotarna var Izzy en datordesignad fantasifigur.

  • Muhammad Ali, guldmedaljör i boxning vid OS 1960, tände elden under öppningsceremonin.
  • Den slovenska gymnasten Leon Štukelj framträdde under invigningen som en av världens äldsta idrottare (97 år).
  • Naim Süleymanoğlu blev den första tyngdlyftaren att vinna tre guldmedaljer.
  • Donovan Bailey, Kanada, vann herrarnas 100 m och satte ett nytt världsrekord på 9,84 sekunder. Han deltog även i Kanadas lag på 4x100 m där han tog sitt andra guld.
  • Amerikanen Michael Johnson vann både 200 m och 400 m och satte ett nytt världsrekord på 200 m.
  • Marie-José Pérec gjorde som Johnson och tog hem guldet på 200 m och 400 m men satte inget världsrekord.
  • Carl Lewis vann sitt fjärde längdhoppsguld vid en ålder på 35 år.
  • Irländskan Michelle Smith vann tre guld och ett brons vid tävlingarna i simning. 1998 blev hon dömd till fyra års avstängning efter ett positivt dopingtest. Hon fick behålla medaljerna.
  • Amerikanska gymnasten Kerri Strug tävlade med en stukad fot, hon fick landa på en fot.
  • Amy Van Dyken vann fyra guld i simbassängen. Hon blev den första amerikanska kvinnan att vinna fyra guld vid ett olympiskt spel.
  • Deon Hemmings blev den första att vinna ett guld för Jamaica, och engelskspråkiga Västindien.
  • Deng Yaping vann guld i bordtennisens singel och dubbel.
  • USA:s damlag i fotboll vann den första turneringen i damfotboll vid olympiska spelen.
  • Xeno Müller vann guld i singelsculler vid sitt första olympiska spel.
  • Softball, beachvolleyboll och mountainbike debuterar på det olympiska programmet tillsammans med fotboll för damer och lättviktsklasserna i rodd.
  • Professionella cyklister tillåts delta i de olympiska spelen, varvid femfaldige segraren i Tour de France Miguel Induráin, Spanien segrar i det inledande individuella tempoloppet
  1. ^ Oräknat de tre olympiska sommarspel som ställdes in på grund av två världskrig.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]