Hoppa till innehållet

O-Ringen

Från Wikipedia
(Omdirigerad från O-ringen)
O-Ringen
O-Ringen2.jpg
Målgången vid O-Ringen i Skillingaryd 2005
Sport(er)Orientering
MTB-O
Precisionsorientering
PlatsSverige Sverige
TidpunktJuli
År1965-
Tidigare namn5-dagars
Geografisk omfattningVärlden
Denna artikel handlar om orienteringstävlingen O-Ringen. Se även O-ring för packningsmaterialet eller O-ring (BDSM) för BDSM-symbolen.

O-Ringen (tidigare kallad 5-dagars) är en orienteringstävling som avgörs på olika platser i Sverige årligen. Dit kommer orienterare från hela världen. Tävlingen arrangeras i juli, och pågår i sex dagar (fem tävlingsdagar en "aktivitetsdag") där varje aktiv dag motsvarar en etapp. På den sista etappen tillämpas jaktstart.

Det annorlunda namnet kommer från landslagsorienterarnas "fackförening" O-Ringen som bildades 1962 med "Skid-ringen" som förebild[1]. O-Ringen arrangerades fram till 2014 av aktiva orientarare och funktionärsklubbar. Efter en utredning av Inge Blomberg och Göran Nilsson på uppdrag av Svenska orienteringsförbundets styrelse bildades 2013 O-Ringen AB, som till 100 % ägs av Svenska Orienteringsförbundet.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

O-Ringens historia inleddes 1965 i Danmark, Skåne och Blekinge, i ett arrangemang påtänkt av Peo Bengtsson och Sivar Nordström. Inspiration kom från cykelsportens Sexdagars.[2] Första året deltog 156[2] orienterare, men deltagarantalet har sedan dess successivt ökat. 1973 var första året med fler än 10 000 deltagare, och därefter har man vid alla år utom två (1975 och 1977) med marginal legat på över 10 000 deltagare. 1985 nåddes det ännu gällande deltagarrekordet, med 25 021 under det årets Dalarna-arrangemang.[2] Deltagarsnitt över 10 år låg 2019 på 18 200 deltagare[3].

O-Ringen ingick i Världscupen i orientering 1998, 2007 och 2008. O-ringen fick återigen världscupstatus 2018.[4]

År 2009 var prissumman i Elitserien, huvudklasserna för damer och herrar, totalt en halv miljon kronor. Silva Junior Cup gästade O-Ringen där totalresultatet räknades som en deltävling.

Mellan åren 2008 och 2010 fanns multisport representerat i form av O-Ringen Multi. Under 2010 års tävling ingick den tredje etappen av O-Ringen Multi som en deltävling i Svenska Multisportcupen.

Bilder

[redigera | redigera wikitext]
  • Arenan, etapp 3, O-Ringen 2005
    Arenan, etapp 3, O-Ringen 2005
  • Målgången, etapp 3, O-Ringen 2005
    Målgången, etapp 3, O-Ringen 2005
  • Storbildsskärm, etapp 3, O-Ringen 2005
    Storbildsskärm, etapp 3, O-Ringen 2005
  • Sista kontrollen, etapp 3, O-Ringen 2005
    Sista kontrollen, etapp 3, O-Ringen 2005
  • Tove Alexandersson under elitsprinten i Halmstad 2012
    Tove Alexandersson under elitsprinten i Halmstad 2012
  • O-Ringen 2014, Etapp 5
    O-Ringen 2014, Etapp 5

Separata tävlingar

[redigera | redigera wikitext]

Sedan några år tillbaka finns O-Ringen Challenge där löparen springer längre men lättare banor. O-Ringen Challenge är ett sätt att locka till exempel skidåkare att testa orientering, för att kunna tävla på sommaren.

I samband med invigningen av O-Ringen arrangeras ungdoms-sprintstafetten Bagheerastafetten (tidigare AXA-stafetten) där svenska klubblag samt utländska lag gör upp om segern. I varje lag finns 2 HD14-löpare och 2 HD16-löpare.

Eliten i O-Ringen springer inte den tredje etappen. De springer istället en stadsorientering i staden som arrangerar O-Ringen. Denna tävling hålls på aktivitetsdagen. Detta har man gjort dels för att locka sprintorienterare att springa O-Ringen och för att visa upp orienteringen i staden man är i.

O-Ringen Academy

[redigera | redigera wikitext]

O-Ringen Academy är en utbildningsdel som består av tre delar, International, Leadership och Sports. International är den del som utbildar orienterare från hela världen som vill lära sig mer om orientering för att sedan utveckla detta i sina hemländer. Leadership handlar om svenska ledarutbildningar samt seminarier och föreläsningar. Sports berör mer den fysiska biten med träningsläger i olika former bland annat för juniorer veckan innan O-Ringen.

Statistik

[redigera | redigera wikitext]
År Distrikt Centralort Deltagarantal [5] Damsegrare Herrsegrare
1965 Skåne, Blekinge, Danmark Fanns ej 156[5] Sverige Inga-Britt Bengtsson[6] Sverige Nils Bohman[7]
1966 Småland (4), Västergötland Fanns ej 672[5] Sverige Kerstin Granstedt[6] Finland Juhani Salmenkylä[7]
1967 Östergötland Motala 1 910[5] Sverige Ulla Lindkvist[6] Sverige Kalle Johansson[7]
1968 Västergötland Borås 3 250[5] Sverige Ulla Lindkvist[6] Norge Åge Hadler[7]
1969 Dalarna Rommehed 5 355[5] Sverige Ulla Lindkvist[6] Sverige Stefan Green[7]
1970 Skåne Kristianstad 6 378[5] Sverige Ulla Lindkvist[6] Sverige Bernt Frilén[7]
1971 Södermanland Malmköping 8 627[5] Sverige Ulla Lindkvist[6] Sverige Hans Aurell[7]
1972 Småland Eksjö 8 253[5] Sverige Ulla Lindkvist[6] Sverige Hans Aurell[7]
1973 Dalarna Rättvik 10 449[5] Sverige Ulla Lindkvist[6] Sverige Bengt Gustafsson[7]
1974 Skåne Kristianstad 10 196[5] Sverige Ulla Lindkvist[6] Sverige Ernst Jönsson[7]
1975 Stockholm Haninge 9 322[5] Sverige Anne Lundmark[6] Finland Matti Mäkinen[7]
1976 Värmland Ransäter 14 843[5] Ungern Sarolta Monspart[6] Sverige Gert Pettersson[7]
1977 Gotland Visby 7 186[5] Finland Liisa Veijalainen[6] Norge Sigurd Dæhli[7]
1978 Västergötland Skara 15 148[5] Finland Liisa Veijalainen[6] Sverige Kjell Lauri[7]
1979 Närke Örebro 15 842[5] Sverige Britt-Marie Karlsson[6] Sverige Lars-Henrik Undeland[7]
1980 Uppland Uppsala 16 342[5] Finland Liisa Veijalainen[6] Sverige Lars Lönnkvist[7]
1981 Hälsingland Mohed 20 650[5] Sverige Annichen Kringstad[6] Sverige Jörgen Mårtensson[7]
1982 Norrbotten Luleå 15 003[5] Sverige Annichen Kringstad[6] Sverige Lars Lönnkvist[7]
1983 Småland Anderstorp 24 602[5] Sverige Annichen Kringstad[6] Sverige Håkan Eriksson[7]
1984 Blekinge Bräkne-Hoby 17 469[5] Sverige Karin Gunnarsson[6] Sverige Kent Olsson[7]
1985 Dalarna Falun 25 021[5] Sverige Annichen Kringstad[6] Sverige Joakim Ingelsson[7]
1986 Västergötland Borås 18 790[5] Sverige Annichen Kringstad[6] Sverige Anders Erik Olsson[7]
1987 Östergötland Norrköping 17 413[5] Sverige Katarina Borg[6] Sverige Lars Lönnkvist[7]
1988 Medelpad Sundsvall 17 708[5] Sverige Barbro Lönnkvist[6] Sverige Lars Lönnkvist[7]
1989 Jämtland Östersund 18 609[5] Sverige Barbro Lönnkvist[6] Sverige Niklas Löwegren[7]
1990 Göteborg Göteborg 20 762[5] Norge Ragnhild Bente Andersen[6] Sverige Per Ek[7]
1991 Västmanland Arboga 16 770[5] Sverige Arja Hannus[6] Sverige Håkan Eriksson[7]
1992 Södermanland Södertälje 19 452[5] Sverige Gunilla Svärd[6] Danmark Allan Mogensen[7]
1993 Halland Falkenberg 14 853[5] Sverige Annika Zell[6] Norge Petter Thoresen[7]
1994 Ångermanland Örnsköldsvik 14 600[5] Sverige Katarina Borg[6] Norge Petter Thoresen[7]
1995 Skåne Hässleholm 14 187[5] Finland Eija Koskivaara[6] Sverige Jörgen Olsson[7]
1996 Värmland Karlstad 16 034[5] Sverige Annika Zell[6] Sverige Jörgen Mårtensson[7]
1997 Västerbotten Umeå 11 179[5] Sverige Katarina Borg[6] Sverige Jörgen Mårtensson[7]
1998 Gästrikland Gävle 13 249[5] Norge Hanne Staff[6] Sverige Johan Ivarsson[7]
1999 Dalarna Borlänge 15 238[5] Sverige Jenny Johansson[6] Sverige Fredrik Löwegren[7]
2000 Närke Hallsberg 13 740[5] Norge Hanne Staff[6] Sverige Jimmy Birklin[7]
2001 Uppland Märsta 12 525[5] Sverige Marlena Jansson[6] Sverige Johan Ivarsson[7]
2002 Västergötland Skövde 14 651[5] Schweiz Simone Niggli[6] Finland Mats Haldin[7]
2003 Bohuslän-Dal Uddevalla 14 998[5] Storbritannien Heather Monro[6] Finland Mats Haldin[7]
2004 Göteborg Göteborg 13 259[5] Sverige Jenny Johansson[6] Ryssland Valentin Novikov[7]
2005 Småland Skillingaryd 12 657[5] Sverige Emma Engstrand[6] Sverige Emil Wingstedt[7]
2006 Hälsingland Mohed 14 050[5] Schweiz Simone Niggli[6] Litauen Simonas Krepsta[7]
2007 Östergötland Mjölby 13 793[5] Schweiz Simone Niggli[6] Norge Anders Norberg[7]
2008 Dalarna Sälen 24 375[5][8] Norge Anne Margrethe Hausken[6] Finland Tero Föhr[7]
2009 Småland Eksjö 15 589[5][9] Sverige Helena Jansson[6] Sverige Martin Johansson[7]
2010 Örebro län Örebro 16 058[5][10] Schweiz Simone Niggli[6] Sverige David Andersson[7]
2011 Hälsingland Mohed 12 939[5][11] Sverige Tove Alexandersson[6] Sverige Erik Rost[7]
2012 Halland Halmstad 21 172[5][12] Ryssland Tanja Rjabkina[6] Norge Olav Lundanes[7]
2013 Norrbotten Boden 12 907[5][13] Sverige Tove Alexandersson [14] Frankrike Thierry Gueorgiou[15]
2014 Skåne Kristianstad 22 571 [5][16] Sverige Tove Alexandersson[6] Frankrike Thierry Gueorgiou[7]
2015 Västergötland Borås 18 058[17] Norge Anne Margrethe Hausken[6] Sverige William Lind
2016 Dalarna Sälen 24 313[18] Sverige Tove Alexandersson[19] Frankrike Thierry Gueorgiou[19]
2017 Värmland Arvika 15 127[20] Sverige Tove Alexandersson[6] Sverige William Lind[7]
2018 Ångermanland Örnsköldsvik 17 171[20] Schweiz Simone Niggli[21] Norge Magne Dæhli[21]
2019 Östergötland Norrköping 21 221[22] Sverige Tove Alexandersson[6] Ukraina Ruslan Glebov[7]
2020 Tävlingen inställd på grund av coronapandemin[23]
2021 Tävlingen inställd på grund av coronapandemin[23]
2022 Uppland Uppsala 20 271 Sverige Sara Hagström[24] Sverige Gustav Bergman[24]
2023 Jämtland Åre[25] 15 657[26] Sverige Sara Hagström [27] FinlandOlli Ojanaho[27]
2024 Småland Oskarshamn[28] 19 304 Sverige Tove Alexandersson Sverige Emil Svensk
2025 Småland Jönköping – – –
2026 Göteborg Göteborg[29] – – –
2027 Stockholm Stockholm – – –
2028 Medelpad Sundsvall

Från och med 2006 redovisas antalet unika deltagare, tidigare år redovisas det genomsnittliga antalet deltagare per tävlingsdag.

Flest segrar

[redigera | redigera wikitext]

Damernas elitklass

[redigera | redigera wikitext]
Namn Segrar År Klubb(ar)
1 Sverige Ulla Lindkvist 8 1967, 1968, 1969, 1970, 1971, 1972, 1973, 1974 Sverige OK Tjärnen
2 Sverige Tove Alexandersson 7 2011, 2013, 2014, 2016, 2017, 2019, 2024 Sverige Stora Tuna OK
3 Sverige Annichen Kringstad 5 1981, 1982, 1983, 1985, 1986 Sverige Stora Tuna IK
3 Schweiz Simone Niggli 5 2002, 2006, 2007, 2010, 2018 Sverige Ulricehamns OK/Sverige OK Tisaren/Schweiz OL Norska

Herrarnas elitklass

[redigera | redigera wikitext]
Namn Segrar År Klubb(ar)
1 Sverige Lars Lönnkvist 4 1980, 1982, 1987, 1988 Sverige Tullinge SK
2 Sverige Jörgen Mårtensson 3 1981, 1996, 1997 Sverige Almby IK, Strängnäs-Malmby OL
2 Frankrike Thierry Gueorgiou 3 2013, 2014, 2016 Finland Kalevan Rasti


Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100819211139/http://www.oringen.se/omoringen/vadaroringen/oringensstart.4.2c258249128ed055eaf800014129.html. Läst 30 juli 2010. 
  2. ^ [a b c] ”O-Ringens historia”. oringen.se. Arkiverad från originalet den 3 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190703225916/http://www.oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/vad-ar-o-ringen/o-ringens-historia.html. Läst 19 juni 2019. 
  3. ^ ”O-Ringens utveckling - O-Ringen”. www.oringen.se. Arkiverad från originalet den 20 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200220081245/http://www.oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/vad-ar-o-ringen/o-ringen-ab/o-ringens-utveckling.html. Läst 4 maj 2020. 
  4. ^ ”Världscupröra i O-ringen - Sport | SVT.se”. http://www.svt.se/sport/orientering/o-ringen-varldscupen/. Läst 17 augusti 2016. 
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 17 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140317214428/http://oringen.se/omoringen/statistik.932.html. Läst 17 mars 2014.  Statistik, antal deltagare
  6. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az] ”Damvinnare och segermarginal”. Svensk Orientering. Arkiverad från originalet den 21 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220521120253/https://www.svenskorientering.se/forbundet/Resultatochstatistik/O-Ringen/Damer. Läst 21 maj 2022. 
  7. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay] ”Herrvinnare och segermarginal”. Svensk Orientering. Arkiverad från originalet den 26 januari 2021. https://web.archive.org/web/20210126051633/https://www.svenskorientering.se/forbundet/Resultatochstatistik/O-Ringen/Herrar/. Läst 21 maj 2022. 
  8. ^ O-Ringen 2008 Arkiverad 15 augusti 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ O-Ringen Småland 2009 Arkiverad 30 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ O-Ringen Örebro 2010 Arkiverad 27 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 14 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140714223244/http://www.oringen.se/orter/halsingland2011/nyhetsarkiv/nyheter2011/nastan13000personerdeltog.5.5b1ba4213143d9cdaf800015503.html. Läst 1 augusti 2011. 
  12. ^ ”21172 orienterare fick uppleva ett O-Ringen i solsken i Halland!” Arkiverad 31 juli 2012 hämtat från the Wayback Machine.. oringen.se. Läst 7 augusti 2012.
  13. ^ ”12907 orienterare fick uppleva ett O-Ringen i solsken i Boden!”. Arkiverad från originalet den 16 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130816054222/http://www.oringen.se/orter/boden2013/nyhetsarkiv/nyheter2013/12907orienterarefickupplevaettoringenisolskeniboden.3555.html. Läst 28 juli 2013. 
  14. ^ ”Tove vann före Simone”. O-Ringen. Arkiverad från originalet den 1 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130801003536/http://www.oringen.se/orter/boden2013/nyhetsarkiv/nyheter2013/tovevannforesimone.3544.html. Läst 26 juli 2013. 
  15. ^ ”Äntligen, Thierry!”. O-Ringen. Arkiverad från originalet den 7 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150607092207/http://www.oringen.se/orter/boden2013/nyhetsarkiv/nyheter2013/antligenthierry.3543.html. Läst 26 juli 2013. 
  16. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 1 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140801020218/http://oringen.se/orter/skane2014/nyhetsarkiv/nyheter2014/aterupplevden50eupplaganavoringen.4621.html. Läst 29 juli 2014. 
  17. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150725012303/http://oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/nyhetsarkiv/nyheter/2015-07-24-18-058-deltagare-upplevde-o-ringen-2015.html. Läst 24 juli 2015. 
  18. ^ ”Drömorienteringen i Sälen lockade 24 313 deltagare”. O-Ringen. Arkiverad från originalet den 4 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160804034731/http://www.oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/nyhetsarkiv/nyheter/2016-08-01-dromorienteringen-i-salen-lockade-24-313-deltagare.html. Läst 6 augusti 2016. 
  19. ^ [a b] ”Världsklass på finalen i O-Ringen”. O-Ringen. Arkiverad från originalet den 29 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160829073950/http://www.oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/nyhetsarkiv/nyheter/2016-07-29-varldsklass-pa-finalen-i-o-ringen.html. Läst 6 augusti 2016. 
  20. ^ [a b] ”O-Ringens historia - O-Ringen”. www.oringen.se. Arkiverad från originalet den 3 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190703225916/http://www.oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/vad-ar-o-ringen/o-ringens-historia.html. Läst 1 november 2018. 
  21. ^ [a b] Lång, Mårten (27 juli 2018). ”Niggli och Daehli vinnare i O-Ringen”. www.svenskorientering.se. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180827075334/http://www.svenskorientering.se/Grenar/Orientering/Nyheter/NiggliochDaehlivinnareiO-Ringen. Läst 27 augusti 2018. 
  22. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 8 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191008043353/http://www.oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/nyhetsarkiv/nyheter/2019-07-27-tack-for-idag-tack-for-den-har-veckan.html. Läst 28 juli 2019. 
  23. ^ [a b] ”O-O-Ringen Uppsala flyttas till 2022”. Svensk Orientering. Arkiverad från originalet den 20 april 2021. https://web.archive.org/web/20210420120418/https://www.svenskorientering.se/Nyheter/NyheterStartsida/O-RingenUppsalaflyttastill2022. Läst 20 april 2021. 
  24. ^ [a b] ”Gustav Bergman och Sara Hagström vinner O-Ringen 2022”. oringen.se. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220813100555/https://oringen.se/nyheter/nyheter/2022-07-30-gustav-bergman-och-sara-hagstrom-vinner-o-ringen-2022.html. Läst 31 juli 2022. 
  25. ^ ”Världens största orienteringstävling till Åre - O-Ringen”. www.oringen.se. Arkiverad från originalet den 30 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170630090947/http://oringen.se/213/arsneutrala-sidor/om-oss/nyhetsarkiv/nyheter/2017-04-05-varldens-storsta-orienteringstavling-till-are.html. Läst 7 april 2017. 
  26. ^ ”O-Ringen Åre överträffade målet - trots utmaningarna”. www.oringen.se. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2023. https://web.archive.org/web/20230811201636/https://oringen.se/nyheter/nyheter/2023-07-28-o-ringen-are-overtraffade-malet---trots-utmaningarna.html. Läst 11 augusti 2023. 
  27. ^ [a b] ”Hagström och Ojanaho vinner O-Ringen 2023”. Orienteringsförbundet. 28 juli 2023. https://www.orientering.se/utova-och-folj/nyheter/hagstrom-och-ojanaho-vinner-o-ringen-2023/. Läst 28 juli 2023. 
  28. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190812112144/http://www.svenskorientering.se/Grenar/Orientering/Nyheter/o-ringen2022tillsmalandskusten. Läst 12 augusti 2019. 
  29. ^ ”Göteborg avstår söka friidrotts-EM – i stället kommer O-Ringen”. DN.SE. 5 februari 2020. https://www.dn.se/sport/goteborg-avstar-soka-friidrotts-em-i-stallet-kommer-o-ringen/. Läst 5 februari 2020. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Orientering
Discipliner
Det fundamentala
Utrustning
Relaterade aktiviteter
Övrigt relaterat
Organisation
Förbund
Klubbar
Orienterare
Evenemang
Motion
Tävlingar
Serier
Europamästerskap
Världsmästerskap
Surfa enligt kategorier
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=O-Ringen&oldid=56180235”