Nimravidae
| Nimravidae Status i världen: Fossil Stratigrafisk utbredning: Yngre Eocen-Yngre Miocen, ca 40-7 milj. år sedan. | |
 Nimraviden Dinictis (höger) jagar klövdjuret Protoceras. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovdjur Carnivora |
| Underordning | Kattliknande rovdjur Feliformia |
| Familj | Nimravidae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Nimravidae | |
| Auktor | Cope, 1880[1] |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Nimravidae är en utdöd familj med kattliknande rovdjur som är kända från fossil påträffade i Europa, Asien[2] och Nordamerika. Gruppens fossila historia sträcker sig från Yngre Eocen[3] till Yngre Miocen.
Sitt kattliknande utseende till trots anses Nimravidae inte ha varit nära släkt med kattdjur, då de även saknar en del drag som utmärker kattdjuren, bland annat i mellanörats uppbyggnad. De båda familjernas likheter med varandra anses delvis vara till följd av konvergent evolution.
Nimravider hade i regel långa, låga kroppar med korta ben och mellanfot som var förhållandevis kort och anpassad till hälgång. Tassarna var försedda med klor som delvis gick att dra in. Kroppsbyggnaden vittnar om att Nimravider i likhet med ”äkta” kattdjur i huvudsak var bakhållsjägare. Många släkten var utrustade med förlängda hörntänder, vilket har givit upphov till smeknamnet ”falska sabeltandskatter” (i motsats till de "äkta" sabeltandade kattdjuren, Machairodontinae).[4]
Släkten
[redigera | redigera wikitext]Underfamilj Hoplophoneinae
Underfamilj Nimravinae
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Cope E.D. (1880). On the Extinct Cats of America". The American Naturalist 14(12): sid. 833-858
- ^ Averianov A, Obraztsova E, Danilov I, Skutschas P & Jin J (2016). "First nimravid skull from Asia". Scientific Reports 6: 25812
- ^ Poust A.W., Barrett P.Z. & Tomiya A (2022). "An early nimravid from California and the rise of hypercarnivorous mammals after the middle Eocene climatic optimum". Biology Letters 18(10): doi.org/10.1098/rsbl.2022.0291
- ^ Dixon D. The Complete Illustrated Encyclopedia of Dinosaurs & Prehistoric Creatures (Hermes House, 2011): sid. 434-435
|