Nakenterapi
Nakenterapi är terapi eller psykoterapi, där nakenhet används som ett medel i behandlingen och anses bidra till att uppnå eftersträvat resultat. Det förekommer dels att antingen terapeuten (terapeuterna) eller den person eller grupp som behandlas är nakna, dels att samtliga är nakna.
Nakenhet var vanligt vid botande i äldre tid och uppmärksammades i början på 1900-talet, då dels solbelyst hud förknippades med hälsa, dels dåtidens kläder på goda grunder ansågs ohygieniska – naket stärkande friluftsliv förespråkades[1] men kom även att användas i psykoterapi från 1960-talet.
Sedan 2010 driver en kvinna en onlinetjänst, "The Naked Therapist" Sarah White.[2] Via webbkamera samtalar hon med män runt om i världen om deras problem. Det som skiljer sig från andra terapeuter är att hon efter hand tar av sig kläderna och även låter klienterna göra det. Hennes verksamhet har fått mycket uppmärksamhet i massmedia, och även från terapibranschen, men utan att mötas av egentlig kritik.[3][4]
Nakenterapi har blivit vanligare efter Sarah Whites framgångar.[5][6] Numera finns även Naked Yoga Therapy.[7][8] En terapeut i Australien, Tamra Mercieca, driver sedan 2018 ”naked therapy”, där nakenheten är mer bildlig.[9]
Historik
[redigera | redigera wikitext]Metoden har lång tradition sedan antiken och finns i 1800-talets folkkultur, där nakenhet ”var ett skydd mot det onda”.[10][11][12] Men med erfarenhet av 1800-talets ohygieniska klädmode uppfattades nakenhet som allmänt hälsobringande, även i skolmedicin och hälsovetenskap. Uppfattningen att det även var nyttigt för själen fick akademisk status på 1930-talet genom mer systematiska studier av de psykologiska effekterna av social nakenhet hos naturister som då blivit vanligt, tidigast i Tyskland och Frankrike, men senare även i USA[13].
År 1932 hade psykologen Howard C. Warren, professor på Princeton University, och ordförande i American Psychological Association, varit på studiebesök på en naturistanläggning i Tyskland. Ett år senare publicerade han en studie med titeln Social Nudism and the Body Taboo, en till stor del positiv skildring av nudismens sociala och psykologiska betydelse.[14] Warren beskrev nudism i terapeutiska termer, han påpekar dess "easy camaraderie" och brist på "self-consciousness". Han noterade en "förbättring av allmän hälsa" bland deltagarna. Andra psykologer publicerade ytterligare artiklar om positiva effekter av nakenhet på 1940- och 1950-talen.[15] Naken terapi utvecklades på 1960-talet parallellt med det som kallades ”encounter group-movement” och sensitivitetsträning[16][17]
År 1967 hade Paul Bindrim, psykoterapeut i Kalifornien, som arbetade med gruppterapi, noterat att efter långa teapiperioder, kallade "marathon", blev deltagarna öppna och tillitsfulla och kunde även känna sig bekväma för att spontant vara nakna i varandras sällskap. Bindrim framkastade idén att avsiktligt införa nakenhet i de tidiga stadierna i en gruppterapi för att påskynda processen mot ömsesidigt förtroende och emotionell öppenhet. Han tog kontakt kring hypotesen med Abraham H. Maslow, som då var president i American Psychological Association. Maslow gav stöd till en test med ”nude psychotherapy groups” och uppfattade det sociala tabuet kring nakenhet som en fråga om anpassning snarare än en etisk eller moralisk fråga. Maslow betonade betydelsen av diskretion, känslighet och försiktighet vid det praktiska genomförandet.[18] Maslow varnade senare för att känslan av nakenhet och sensuell njutning inte skulle misstas av deltagarna för det verkliga uppnåendet av en psykologisk "high" och befarade att detta skulle kunna hindra utvecklingen av verklig empati mellan individer.[19] År 1967 genomförde Bindrim sina första ”nude workshops” i Deer Park, Kalifornien, med omkring 15 till 25 deltagare.[15] Bindrim utvecklade dessa workshops eller möten till maraton-terapier under en weekend med nakenhet vid simbassänger, som också dokumenterades i en film från 1971 med titeln Out of Touch av Canadian Film Board, producerad av Bindrim själv.[20]
Etikkommittén hos American Psychological Association inledde därefter en utredning av Bindrim (som enligt uppgift hade initierats av konservativa politiker). Men på grund av det kulturella klimatet i slutet av 1960-talet och det faktum att nakenheten var helt frivillig, lades utredningen ned.[15] Bindrim blev därefter mer försiktig. Ordet "naken psykoterapi" gav problematiska signaler, han omarbetade sin strategi och i slutet av 1970-talet tonade han ned ”nakenhet” i sitt informationsmaterial. Efter hand togs betoningen på nakenhet bort helt och hållet. Medan andra samtida forskare betonade att social nakenhet inte behöver vara så sexuellt laddat som många föreställer sig.
År 1968 hade The Human Awareness Institute grundats av Stan Dale (1929 – 2007), mediaman, lärare och utbildad transaktionsanalytisk psykoterapeut. Institutet är en organisation som erbjuder workshops kring intimitet, sex och kärlek och har alltid erbjudit workshops och möten där deltagarna tillåts vara nakna.[21][22] Att nakenhet är nyttig är inte en ovanlig åsikt hos psykologer, Zanthe Taylor konstaterar: ”I would say that nudity is the great equalizer, except it's actually the opposite: nudity reveals how immensely varied we are. And how terribly manipulated we've been when it comes to seeing our own bodies.”[23]
År 2006 genomfördes en studie kring ”The use of nudity in therapy with gay men”, med två mål: att tjäna som en introduktion till värdet av nakenhet som en terapeutisk facilitator, för att bryta igenom motstånd förknippad med nya tankar, och särskilt nakenhet. För det andra att uppmuntra och motivera ytterligare forskning. Forskaren ansåg att nakenhet i terapi, kan hjälpa många människor i framtiden om den bara kan accepteras och användas av fler terapeuter.[24]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Brian Hoffman Medicine and the Body Out in the Open: Rural Life, Respectability, and the Nudist Park, 2015
- ^ SarahWhiteTherapy.com
- ^ David J. Ley Ph.D, ”Naked Therapy. Believe it or not, this Naked Therapist has things to teach us”, i Psychology Today, 2014
- ^ Online Therapy... Naked? 2012.
- ^ Sex & Psychology, ”Believe It or Not, Nude Psychotherapy Used To Be A Thing—And Even The APA President Supported It”, 2018
- ^ ”Robert Porter What Is Naked Therapy?, Betterhelp, 2020”. Arkiverad från originalet den 5 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200805053756/https://www.betterhelp.com/advice/therapy/what-is-naked-therapy/. Läst 12 augusti 2020.
- ^ Naked means to be real. Raw. Truthful. Vulnerable. Of one's Truest Essence. “Re-unite your spirituality, sensuality and sexuality
- ^ Expressen Hälsoliv 2004.
- ^ Tamra Mercieca Naked Therapy Explained, Getting Naked, 2018
- ^ C.-H.Tillhagen, Folklig läkekonst, 1977, s. 139; Tillhagen, Vår kropp i folktron, 1989, s. 32-33.
- ^ Aileen Goodson, Therapy, Nudity & Joy: The Therapeutic Use of Nudity Through the Ages from Ancient Ritual to Modern Psychology, 1991.
- ^ Sarah Schrank, Free and Natural: Nudity and the American Cult of the Body (Nature and Culture in America), 2019.
- ^ Brian Hoffman, ”Out in the Open: Rural Life, Respectability, and the Nudist Park”, i Medicine and the Body, 2015. I texten sägs: ” Nudists believed that the experience of going naked was essential to maintaining physical and mental health. For many, the removal of clothing served as an important hygienic purpose since it freed the excretory functions of the skin from sweating garments that clung to the body and restricted free flowing movement. In addition, several early advocates wanted to reform what they considered to be a psychologically unhealthy conception of the body as shameful and erotic. American nudists contended that being naked with the opposite sex satisfied the “natural” curiosity to see and know about the body, promoted a “wholesome” way of thinking, and ultimately strengthened the relations between men and women.”
- ^ Warren, H. C. (1933). Social nudism and the body taboo. Psychological Review, 40(2), 160–183.
- ^ [a b c] Margarita Tartakovsky, The History of Nude Psychotherapy, 2018.
- ^ wictionary sensitivitetsträning
- ^ Enl. NE är sensitivitetsträning ”övning i grupp för att öka känsligheten för egna och andras psykologiska reaktioner. Sensitivitetsträning är baserad på Kurt Lewins arbeten om gruppdynamik. Under 1950- och 60-talen började veckokurser anordnas, främst i Kalifornien, för att studera vilka processer som äger rum i grupper på 8–12 personer. Deltagarna fick tillfälle att lära sig mera om sig själva och om andras beteende i här-och-nu-situationen. Sensitivitetsträning användes en period av företag även i Sverige för att träna blivande chefer. Verksamheten upphörde under 1980-talet sedan några personer brutit samman till följd av de emotionella påfrestningar som kan uppstå i den relativt okontrollerbara och intensiva interpersonella situation som kurserna utgjorde.”
- ^ Ian Nicholson, ”Baring the soul: Paul Bindrim, Abraham Maslow and ‘Nude psychotherapy” i Journal of The History of The Behavioral Sciences, 2007.
- ^ Jessica Lynn Grogan. A Cultural History of the Humanistic Psychology Movement in America. The University of Texas at Austin. American Studies. ProQuest, 2008.
- ^ IMDb
- ^ Shewey 1994.
- ^ HAI Global framhåller ” Our human bodies are our vessels for life, interacting with the world through our senses, and with each other through our eyes, words and touch. Although we come into the world naked, we are quickly taught that we should cover up. As we grew older, most of us received messages of shame about our bodies and sexuality, and critiques about our physiques, leaving us feeling hesitant to allow anyone to see us naked, even in completely appropriate sexual situations. At HAI, we honor your choice to be naked or not in every moment.”
- ^ Zanthe Taylor, ”The (Un-Erotic) Glories of Nudity. Bearing witness to the real shape of women”, Feb 28, 2012, i Psychology Today.
- ^ Pedro de Freitas, The use of nudity in therapy with gay men. A dissertation submitted to the Faculty of Maimonides University in partial fulfillment of the requirements of the degree of Doctor of Philosophy, Florida 2006.