Hoppa till innehållet

Magnus Stenbock (1763–1822)

Från Wikipedia
Den här artikeln handlar om Magnus Stenbock, född 1763. För andra personer med samma namn, se Magnus Stenbock (olika betydelser).
Magnus Stenbock
Född3 april 1763[1]
Fasterna församling[1], Sverige
Död18 maj 1822[1] (59 år)
Linköpings församling[1], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningMilitär
Befattning
Sveriges riksmarskalk (1810–1810)
FöräldrarArvid Nils Stenbock
Utmärkelser
Kommendör av Nordstjärneorden (1794)
Kungliga Svärdsorden (1800)
Redigera Wikidata

Magnus Stenbock, född 3 april 1763 i Rånäs, död 17 maj 1822 i Linköping var en svensk greve, militär och hovman, som tjänade under Gustav III, Gustav IV Adolf, Karl XIII och Karl XIV Johan.

Magnus Stenbock var son till översten, greve Arvid Nils Stenbock (1738–1782) och friherrinnan Eva Charlotta Strömfelt, dotter till Carl Harald Strömfelt.

Stenbock blev sekundkorpral vid Östgöta kavalleriregemente 1767 och kvartermästare vid Södra skånska kavalleriregementet, livdrabant 1774. År 1781 blev han stabslöjtnant vid Östgöta kavalleriregemente, ett år senare blev han kammarherre och senare samma år blev han kapten vid livdragonregementet. 1783 blev han överstekammarjunkare och tio år senare blev han överstelöjtnant i armén och generaladjutant av flygeln. 1794 utsågs han till överofficiant vid Kunglig Majestäts Orden och Kommendör av Nordstjärneorden. 1796 sändes han till det danska hovet för att notifiera det om kung Gustav IV Adolfs tillträde till riksstyrelsen i november detta år. Han utsågs till Riddare av Svärdsorden 1800. År 1806 utsågs han till överste och generaladjutant. Efter mordet på riksmarskalk Axel von Fersen 1810 utsågs han till tillförordnad riksmarskalk tills en ordinarie kunde tillsättas. Efter det tillförordnandet blev han utsedd till generalmajor 1816.

Han dog ogift som sin sentida namne.

  • Gustaf Elgenstierna - Den introducerade Svenska adelns ättartavlor band VII Schildt – Sture Stockholm, P. A. Norstedt & Söners förlag Stockholm. Återutgiven 1998 av Sveriges Släktforskarförbund.
  • Adelsvapen
  1. ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023.[källa från Wikidata]