Magnus Linton
Magnus Linton | |
Magnus Linton på Bokmässan 2019. | |
Född | 19 juni 1967 Göteborg |
---|---|
Nationalitet | Svensk |
Yrke/uppdrag | Journalist, författare |
Per Magnus Linton, född 19 juni 1967 i Göteborg, är svensk författare och journalist.
Han var 2000–2007 chefredaktör och ansvarig utgivare för tidskriften Arena, är sedan 2009 medarbetare på Dagens Nyheters och sedan 2019 redaktör på Institutet för framtidsstudier.
Linton har i böcker och essäer skrivit om nationalism, populism, djurrätt, narkotikapolitik, klimatetik och latinamerikansk politik Han har gett ut böckerna Veganerna – en bok om dom som stör (2000), Americanos – ett reportage om Latinamerikas nya rebeller (2005), som nominerades till Augustpriset, och essä- och artikelsamlingen Kött på flykt (2007). Åren 2005-2013 var han delvis bosatt i Colombia och Argentina, varifrån han rapporterat för SVT, Sveriges Radio och Dagens Nyheter. I augusti 2010 gavs hans bok Cocaina – en bok om dom som gör det ut, också den nominerad till Augustpriset för bästa svenska fackbok. Där tar han upp historien, politiken och konsekvenserna av produktionen av kokain i Latinamerika och det USA-ledda antidrogkriget. Med utgångspunkt i massakern på Utøya 2011 skrev Linton boken De hatade – om radikalhögerns måltavlor, som gavs ut 2012. Mest uppmärksammad är Linton för boken Knark – en svensk historia (2015), även den nominerad till Augustpriset för bästa svenska fackbok. Sedan utgivningen av boken Text och stil: om konsten att berätta med vetenskap (2019) leder Magnus Linton flera projekt på svenska universitet med fokus på text, skrivande och berättande i vetenskaplig kunskapsförmedling.
Magnus Linton kallade sig i sin ungdom för anarkist, har tidigare varit aktiv i SAC Syndikalisterna, och beskrev i en intervju 2012 sin politiska inriktning som frihetlig vänster[1].
Som filosofiskt intresserad journalist har Linton behandlat frågor om hedonism, maskulinitet, feminism, urbanisering, djurrätt, nationalism, narkotika, rasism, estetik, klimat, etik och politiska och kulturella yttringar i Latinamerika.
År 2019 tilldelades han Samfundet De Nios Julpris. År 2021 tilldelades han Riksbankens Jubileumsfonds personliga stipendium för kvalificerad kritik, essäistik och populärvetenskap.
Kritik
[redigera | redigera wikitext]Lintons inställning till droger har fått hård kritik av andra journalister som skrivit om kokainhandeln, till exempel Erik de la Reguera och Lasse Wierup. I en debatt på Sveriges Radio anklagade de la Reguera och Wierup Linton för att vara subjektiv då han själv bekänt att han brukat droger.[2] Han var därmed en "del av problemet" ansåg de.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Veganerna – en bok om dom som stör. Stockholm: Atlas. 2000. Libris 7777556. ISBN 91-89044-61-4
- Americanos – ett reportage om Latinamerikas nya rebeller. Stockholm: Atlas. 2005. Libris 9864294. ISBN 91-7389-188-6
- Kött på flykt – reportage, essäer, utbrott. Stockholm: Atlas. 2007. Libris 10470600. ISBN 978-91-7389-313-8
- Cocaina – en bok om dom som gör det. Stockholm: Atlas. 2010. Libris 11681491. ISBN 978-91-7389-377-0
- De hatade – om radikalhögerns måltavlor. Vems Europa?. Stockholm: Atlas. 2012. Libris 12344896. ISBN 978-91-7389-404-3
- Knark – en svensk historia. Stockholm: Atlas. 2015. Libris 17072289. ISBN 9789173894807
- Text & stil: om konsten att berätta med vetenskap. Stockholm: Natur & Kultur. 2019. Libris 08bndx7nxdv2jmm3. ISBN 9789127823938
- Klimat och moral: nio tankar om hettan. Stockholm: Natur & Kultur. 2021.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Axel Kronholm. Axel Kronholms podcast - Avsnitt 6: Magnus Linton (21 november 2012). Axel Kronholm. Lyssna på programmet URL hämtad 26 november 2012.
- ^ ”Hela debatten om knarkjournalistik”. Sveriges Radio. 4 september 2010. https://sverigesradio.se/artikel/3980400. Läst 19 juli 2024.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Magnus Linton.
- Magnus Lintons blogg
- Magnus Linton i Libris