Hoppa till innehållet

MV Velorum

Från Wikipedia
MV Velorum
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSeglet
Rektascension10t 20m 54,77319s[1]
Deklination-56° 02′ 35,5728″[1]
Skenbar magnitud ()4,50[2]
Stjärntyp
SpektraltypB3 III A0 IVpSi A2 K0 III[3]
B–V-0,102 ± 0,014 (A B)[4]
Astrometri
Radialhastighet () 10,4 ± 2,8[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -7,5[5] mas/år
Dek.:  4,0[5] mas/år
Parallax ()2,6564 ± 0,2314[1]
Avstånd1 200 ± 100  (380 ± 30 pc)
Absolut magnitud ()-3,21 (A B)[4]
Detaljer
Radie10,07 ± 0,20[6] R
Luminositet3 082,41[4] L
Temperatur15 000 ± 150[6] K
Vinkelhastighet26,8 ± 0,5[6] km/s
Andra beteckningar
AKARI-IRC-V1, J1020547-560236, ALS 14946, CCDM J10209-5603A, CEL 3515, GSC 08604-00975, HIC 50676, IRAS 10190-5547, 2MASS J10205479-5602356, PPM 338934, TD1 14791, UCAC4 170-044959, uvby98 100089890, WISEA J102054.85-560235.7, WISE J102054.83-560235.5, Gaia DR3 5354994812705906432, Gaia DR2 5354994812702994816, WDS J10209-5603

A B: CPD−55 3286, HIP 50676, HR 4074

A: J Velorum, MV Velorum, HD 89890, SAO 237959, TYC 8604-975-1

B: SAO 237960, TYC 8604-2444-1

C: CD−55 3306, SAO 237958, TYC 8604-2137-1

[7][8]

MV Velorum eller HD 89890, är en multipelstjärna med minst fyra komponenter[3] i den södra delen av stjärnbilden Seglet. Den har en skenbar magnitud av ca 4,50[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 2,65 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 1 200 ljusår (380 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 10 km/s.[4]

Washington Double Star Catalog listar tre synliga komponenter i MV Velorum. Den ljusaste, komponent A, har visuell magnitud 4,50. Komponent B har en magnitud på 7,179,[9] och låg år 2000 med en vinkelseparation på 7,10 bågsekunder från A, vid en positionsvinkel (PA) på 102°. Komponent C är en stjärna av magnitud 9,125[9] med en separation på 36,20 bågsekunder från A vid en PA på 191°. Den fysiska förbindningen mellan stjärnorna utgår från deras dynamiska parallax och medelhastighet.[10] De tre komponenterna A, B och C har parallax enligt Gaia Data Release 2 på 2,6564 ± 0,2314 mas, 2,1771 ± 0,0490 mas respektive 1,6097 ± 0,0400 mas.[1]

Primärstjärnan MV Velorum A är en blå jättestjärna av spektralklass B3 III[3] klassificerad som en Be-stjärna. Den har en radie på ca 10[6] solradier och utsänder från dess fotosfär energi motsvarande ca 3 080[4] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 15 000 K.[6] Stjärnan visar fotometriska variationer med flera perioder runt 4,6 dygn och linjeprofilvariationer med en period på 2,318 dygn. Dess radiella hastighet är konstant.[3]

Ljuskurva i visuella bandet för MV Velorum, anpassad från Sterker et al. (1996) NASA:s TESS-data [11]

Komponenten B visar en variation i spektra som överensstämmer med att den är en dubbelsidig spektroskopisk dubbelstjärna. Den ljusare delen (Ba) är en kiselstjärna med en klass A0 IVpSi, medan den svagare komponenten (Bb) är av spektraltyp A2. Komponent C har spektralklass av K0 III, vilket anger att det är en utvecklad jättestjärna. Den uppmätta effektiva temperaturen för C är 5 500 K. Det faktum att komponent A sannolikt delar ett gemensamt ursprung med C tyder på att den förra är mycket äldre än förväntat och faktiskt kan vara en blå eftersläntrare bildad från sammanslagning av en snäv dubbelstjärna. Detta kan ha orsakats av gravitationspåverkan från en osynlig följeslagare till A.[3]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 89890, 26 oktober 2023..
  1. ^ [a b c d e] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b] Jaschek, M; Egret, D; Jaschek, M; Groth, H. -G (1982). "Catalog of Be stars". Be Stars. 98: 261–263. Bibcode:1982IAUS...98..261J. doi:10.1007/978-94-009-8565-0_44. ISBN 978-90-277-1367-4.
  3. ^ [a b c d e] Veramendi, M. E.; González, J. F. (July 2014), "Spectroscopic study of early-type multiple stellar systems. II. New binary subsystems", Astronomy & Astrophysics, 567: 10, arXiv:1405.1084, Bibcode:2014A&A...567A..35V, doi:10.1051/0004-6361/201423736, S2CID 21711755, A35.
  4. ^ [a b c d e f] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015, S2CID 119257644.
  5. ^ [a b] Röser, S.; Bastian, U. (September 1988), "A New Star Catalogue of SAO Type", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 74: 449, Bibcode:1988A&AS...74..449R.
  6. ^ [a b c d e] Arcos, C.; et al. (March 2018), "Stellar parameters and H α line profile variability of Be stars in the BeSOS survey", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 474 (4): 5287–5299, arXiv:1711.08675, Bibcode:2018MNRAS.474.5287A, doi:10.1093/mnras/stx3075, S2CID 74872624.
  7. ^ HD 89890 (unistra.fr). Hämtad 2024-03-05.
  8. ^ "HD 89890". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2018-08-08.
  9. ^ [a b] Høg, E.; et al. (March 2000). "The Tycho-2 catalogue of the 2.5 million brightest stars". Astronomy and Astrophysics. 355: L27–L30. Bibcode:2000A&A...355L..27H. doi:10.1888/0333750888/2862. ISBN 978-0333750889.
  10. ^ Mason, B. D.; et al. (2014), "The Washington Visual Double Star Catalog", The Astronomical Journal, 122 (6): 3466–3471, Bibcode:2001AJ....122.3466M, doi:10.1086/323920.
  11. ^ Sterken, C.; Vogt, N.; Mennickent, R. E. (July 1996). "Long-term photometry of Be stars. II. Periodic variations on time scales of days to months". Astronomy and Astrophysics. 311: 579–586. Bibcode:1996A&A...311..579S. Hämtad 30 april 2022.