Hoppa till innehållet

Lutetium

Från Wikipedia
Lutetium
Nummer
71
Tecken
Lu
Grupp
3
Period
6
Block
d
Y

Lu

Lr
YtterbiumLutetiumHafnium
[Xe] 4f14 5d1 6s2
71Lu



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa174,967 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet9 841 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1 936 K (1 663 °C)
Kokpunkt3 668 K (3 395 °C)
Molvolym17,78 × 10-6 /mol
Smältvärme18,6 kJ/mol
Ångbildningsvärme355,9 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie173,4 (217) pm
Kovalent radie160 pm
JonisationspotentialFörsta: 523,5 kJ/mol
Andra: 1 340 kJ/mol
Tredje: 2 022,3 kJ/mol
Fjärde: 4 370 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 4f14 5d1 6s2
e per skal2, 8, 18, 32, 9, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd3 (svag bas)
Elektronegativitet1,27 (Paulingskalan)
Diverse
KristallstrukturHexagonal
Elektrisk konduktivitet1,85·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Lutetiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
173Lu {syn.} 1,37 år ε 0,671 173Yb
174Lu {syn.} 3,31 år ε 1,374 174Yb
175Lu 97,41 %
Stabil
176Lu 2,59 % 3,78·1010 år β- 1,193 176Hf
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Lutetium är ett grundämne som tillhör de sällsynta jordartsmetallerna. I enlighet med sin placering i det periodiska systemet tillhör lutetium övergångsmetallerna, men på grund av sina egenskaper placeras ämnet ofta bland lantanoiderna.

Ämnet kallades tidigare, särskilt i tysk litteratur, cassiopeium med kemiskt tecken Cp.

Namnet Lutetium kommer av Lutetia, det forntida namnet på Frankrikes huvudstad Paris; grundämnet upptäcktes 1907 av fransmannen Georges Urbain och oberoende av honom av österrikaren Auer von Welsbach.[1]

I naturen förekommer lutetium i blandning med andra lantanoider, främst i mineralen monazit och gadolinit. Halten i jordskorpan är 0,8 ppm.[1]

Den radioaktiva isotopen lutetium-177 kan användas för behandling av cancer.[2] Genom att koppla lutetium-177 till bärarmolekylen oktreotat kan sammansättningen (kallad 177Lu-DOTATATE) användas för behandling av neuroendokrina tumörer.[3]

  1. ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1977
  2. ^ ”Lutathera lutetium(177Lu)oxodotreotid för behandling av GEP-NET”. SKL. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210831203246/https://janusinfo.se/download/18.74fcba02165cbdce76b61177/1537264985465/Lutathera-180918.pdf. Läst 16 maj 2020. 
  3. ^ Kwekkeboom, Dik J.; de Herder, Wouter W.; Kam, Boen L.; van Eijck, Casper H.; van Essen, Martijn; Kooij, Peter P. (2008-05-01). ”Treatment with the radiolabeled somatostatin analog [177 Lu-DOTA 0,Tyr3octreotate: toxicity, efficacy, and survival”]. Journal of Clinical Oncology: Official Journal of the American Society of Clinical Oncology 26 (13): sid. 2124–2130. doi:10.1200/JCO.2007.15.2553. ISSN 1527-7755. PMID 18445841. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18445841. Läst 4 april 2018.