Staden grundades före år 1000 och blev etablerad stad under det följande århundradet.
Från medeltiden fram till 1913 var stadens område i stort sett oförändrat. Det omfattade själva orten Lund (innanför stadsvallen) samt fälader i norr, öst och väst (Mårtens fälad, Norra Fäladen och Klosters fälad).
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 1298[4] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950, vilket innebär att området även omfattar Lunds socken och Sankt Peters Klosters socken.
Blasonering: En sköld av silver, däruti en på grön mark stående krenelerad mur med ett krenelerat porttorn, varöver ett mindre torn samt ett torn på var sida, allt rött.
Vapnet fastställdes 1913 och är tecknat efter ett sigill från 1300-talets mitt. Själva sigillstämpeln återfanns på en ö i Mälaren så sent som på 1940-talet. Sigillet är ett exempel på att borgar och murar ofta användes i städernas kännetecken, trots att staden Lund endast var skyddad av jordvall och träpalissad. Efter kommunbildningen registrerades vapnet 1975 i PRV.[5]
^Nevéus, Clara; de Wærn Bror Jacques, Eriksson Kurt (1992). Ny svensk vapenbok. Stockholm: Streiffert i samarbete med Riksarkivet. sid. 102-103. Libris7672458. ISBN 91-7886-092-X