Turkestantörnskata
| Turkestantörnskata Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Törnskator Laniidae |
| Släkte | Lanius |
| Art | Turkestantörnskata L. phoenicuroides |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lanius phoenicuroides | |
| Auktor | (Schalow, 1875) |
| Synonymer | |
| |
Turkestantörnskata[2] (Lanius phoenicuroides) är en fågel i familjen törnskator (Laniidae) som häckar i Centralasien.[3] Den häckar i Centralasien och övervintrar huvudsakligen i östra Afrika. Mycket tillfälligt uppträder den i Europa, framför allt höstetid. Tidigare behandlades den som underart till isabellatörnskatan (Lanius isabellinus), men är också nära släkt med asiatiska brun törnskata och europeiska törnskatan.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Turkestantörnskatan är lik isabellatörnskatan och brun törnskata, men även törnskata, speciellt i juvenil och första vinterdräkt. Den mäter 16,5-18 cm och har marginellt längre stjärt än törnskatan. I alla dräkter skiljer den sig från törnskatan med sin roströda stjärtovansida som ibland har mörkare brun spets och mitt.[4]
Adult hane har svart ansiktsmask, tydligt vitt ögonbrynsstreck och vitt ansikte. Hjässan är brunröd och ryggen dovt gråbrun. Bröstet är övervägande vitaktigt, vingpennorna mörka och den har en tydlig ljus handbasfläck. Honan har samma dräkt men mindre distinkt, saknar handbasfläcken och har fin vattring på bröstet. I första vinterdräkt saknas har den en mindre distinkt mörk ansiktsmask, bröstet är vattrat och den har en kall mörkgrå rygg. De skiljs från unga törnskator på ljusare och gråare grundfärg ovan, ingen vattring på framryggen, ljusare roströd ovansida på stjärten och kortare handpenneprojektion.[4]
Isabellatörnskata är mycket lik turkestantörnskatan, men den senare är i handräkt mörkare och mattare gråbrun ovan samt mycket vitare under. Den har också ett rent vitt och tydligt ögonbrynsstreck och framtill bredare ansiktsmask. Hon- och ungfåglar är i genomsnitt vitare under med tydligare tvärvattring.[4]
Läten
[redigera | redigera wikitext]Locklätet och sången är mycket lika törnskatans. Varningslätet är ett hest, upprepat "vehv". När hanen är nära honan kan han låta höra en utdragen skuggsång med hårda och skrapiga toner men också härmningar. Även isabellatörnskatans läten tros vara mycket lika, men inga jämförande studier har gjorts.[4]
Utbredning och taxonomi
[redigera | redigera wikitext]Turkestantörnskata häckar på stäpp i södra Sibirien och Centralasien i södra Kazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Kirgizistan, Tadzjikistan, nordöstra Iran, norra Afghanistan och norra Pakistan. Arten övervintrar främst i östra Afrika och i södra delarna av Arabiska halvön.[5]
Artstatus
[redigera | redigera wikitext]Turkestantörnskata behandlades länge som en underart till isabellatörnskata.[5] Först 2013 beslöt exempelvis Clements et al. att taxonet phoenicuroides skulle få artstatus.[3] Numera råder konsensus bland världens taxonomiska auktoriteter att den utgör en egen art.
Hybridisering
[redigera | redigera wikitext]Det finns inga dokumenterade fall av hybridisering mellan turkestantörnskata och isabellatörnskata. Det är inte ens säkert att deras båda häckningsområden möter varandra, och om så är fallet så antas detta ske i en smal zon söder om Altajbergen i området Dzungariet i nordvästra Kina.[5] Dock hybridiserar båda dessa arter med törnskata (Lanius collurio). Detta sker i Kazakstan och Iran för phoenicuroides del, och i ett begränsat område i Altaj och i nordvästra Mongoliet för isabellinus.[5]
Förekomst i Sverige och övriga Europa
[redigera | redigera wikitext]Observationer av turkestantörnskata i västra Europa är sällsynta och förekommer främst under hösten. Eftersom arten nyligen urskiljts från isabellatörnskata är det idag i flera fall omöjligt att veta om dessa observationer rörde isabellatörnskata eller turkestantörnskata. Idag finns två godkända fynd av turkestantörnskata: en hona 26/5 2004 vid Beddinge strandhed i Skåne och en individ på Utlängan i Blekinge 30/6 2017.[6] Ytterligare 14 fynd har inte med säkerhet artbestämts.[7]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Turkestantörnskata äter större insekter, småfåglar, sorkar och ödlor. Arten häckar i öppna biotoper, företrädesvis med inslag av törnbuskar.
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Arten har ett stort utbredningsområde och det finns inga tecken på vare sig några substantiella hot eller att populationen minskar.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Birdlife International 2024 Lanius phoenicuroides . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 10 december 2024.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 354-355. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ [a b c d] Magnus Hellström (2007) Isabellatörnskata: Raritetskommitténs genomgång av de svenska fynden., Vår fågelvärld, vol:66, nr:8, sid:30-34
- ^ Turkestantörnskata, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
- ^ Obest. isabella-/turkestantörnskata, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör turkestantörnskata.
Wikispecies har information om turkestantörnskata.- Läten på xeno-canto.org
|