Landing Craft Air Cushion

	Landing Craft Air Cushion
Allmänt
Typ	Svävare
Varv	Textron
Operatörer	USA:s flotta; Japans marina självförsvarsstyrkor
Byggda	1982–2003
I tjänst	1986 och framåt
Antal byggda	91
Tekniska data
Deplacement	185 ton
Längd	26,5 meter
Bredd	14,3 meter
Framdrift
Huvudmaskin	4 × Lycoming TF-40 gasturbiner
Maskinstyrka	16 000 hk
Propellrar	2 × 3,58 meter
Prestanda
Maxfart	>70 knop (olastad); >40 knop (fullastad)
Bunkerkapacitet	19 000 liter
Räckvidd	480 km
Aktionstid	5 timmar
Lastförmåga
Antal TEU	9
Besättning	5 man
Passagerare	upp till 180 soldater
Lastmeter	168 m²
Bilar	12 × HMMWV
Lastbilar	4 × pansarskyttefordon eller; 1 × stridsvagn
Beväpning
Bestyckning	2 × 12,7 mm M2 Browning
Sensorer	Marconi LN-66

Landing Craft Air Cushion (LCAC) är en serie svävare avsedda för landstigning och andra amfibieoperationer. Svävarna är byggda av Textron Marine & Land Systems i New Orleans för USA:s flotta och Japans marina självförsvarsstyrkor.

Utveckling

Under Vietnamkriget hade Bell licenstillverkat sju svävare av brittisk modell för patrullering och amfibieoperationer i Mekongdeltat. De var relativt små, men visade ändå på svävarens fördelar för militära operationer. Därför begärde USA:s flotta i början av 1970-talet in offerter på svävare för landstigningsoperationer. Aerojet och Bell lämnade in varsitt förslag varav Bells konstruktion valdes för serieproduktion. De första svävarna började levereras till flottan 1984 och de fick typgodkännande 1986. Den sista svävaren levererades till flottan 2001. Produktionen fortsatte dock till 2003 för att färdigställa leveransen av de sex svävare som beställdes av Japan 1994. I början av 2000-talet påbörjades ett program för livstidsförlängning av 72 av de amerikanska svävarna för tjänstgöring fram till 2026.

Konstruktion

LCAC har en modulär uppbyggnad för att underlätta reparationer och underhåll. De är helt amfibiska och kan klara markhinder på upp till 1,2 meter. Främre rampen är 8,8 meter bred medan akterrampen är 4,6 meter. Alla fyra gasturbiner används för både framdrivning och lyft. En LCAC kan fortsätta att fungera med bara två gasturbiner, fast med reducerad kapacitet. LCAC:s kombination av fart, räckvidd och lastförmåga har gett USA:s flotta möjlighet till snabba och överraskande amfibieoperationer som de tidigare inte hade möjlighet till.