Kypfärgning
Kypfärgning är en metod att färga växtbaserade textilier såsom bomull och linne samt proteinfiber såsom ull och silke.[1] Kypfärger benämns ofta som batikfärg i detaljhandeln, dock är inte all batikfärg som säljs kypfärg.
Kypfärgämnen är färgämnen som måste reduceras med järnvitriol eller hyposulfitsoda till en färglös förening (indigovitt) för att kunna lösas i alkaliskt bad (kyp). I tyg eller garn, som doppas däri och sedan får hänga i luften, återbildas färgämnet genom oxidation.[2]
Den färgande substansen som finns i indigo, indigotin, är den enda substansen i växtriket som ger en kypfärg[3] Samma färgämne finns i vejde, som också använts för blåfärgning av textilier.[4]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Henschen, Marie (1990). Hemmets Handarbetslexikon. Fogtdals Förlag. sid. 72. ISBN 91-87012-59-6
- ^ Norstedts uppslagsbok 1948
- ^ ”Världens vanligaste färg | SvD”. http://www.svd.se/varldens-vanligaste-farg. Läst 31 juli 2015.
- ^ Tygfärger under vikingatid och medeltid Arkiverad 13 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine. Urda hantverk. Läst 21 juli 2016.