Konstantin von Neurath

Konstantin von Neurath
	Konstantin von Neurath
	; Konstantin von Neurath år 1939.
	Tysklands utrikesminister
	Tid i befattningen; 1 juni 1932–4 februari 1938
President	Paul von Hindenburg (1932–1934); Adolf Hitler (1934–1945)
Kansler	Franz von Papen (1932); Kurt von Schleicher (1932–1933); Adolf Hitler (1933–1945)
Företrädare	Heinrich Brüning
Efterträdare	Joachim von Ribbentrop
	Riksprotektor för Böhmen och Mähren
	Tid i befattningen; 21 mars 1939–24 augusti 1943
Företrädare	posten inrättad
Efterträdare	Reinhard Heydrich (de facto 1941–1942); Wilhelm Frick (de iure 1943–1945)
Född	Konstantin Hermann Karl von Neurath; 2 februari 1873; Kleinglattbach, Württemberg, Tyskland
Död	14 augusti 1956 (83 år); Enzweihingen, Baden-Württemberg, Västtyskland
Gravplats	Vaihingen an der Enz;
Nationalitet	Tyskland
Politiskt parti	Oberoende (1932–1937); Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (1937–1945)
Utbildning	Juridik
Alma mater	Universitetet i Tübingen; Universitetet i Berlin
Yrke	Jurist
Maka	Marie Auguste Moser von Filseck (1875–1960; giftermål 1901)
Barn	Konstantin (född 1902), Winifred (född 1904)
	Militärtjänst
Tjänstetid	1914–1916
Slag/Krig	Första världskriget
Utmärkelser	Järnkorset av första klassen (1914)

Konstantin Hermann Karl von Neurath, född 2 februari 1873 i Kleinglattbach, död 14 augusti 1956 i Enzweihingen, var en tysk friherre, jurist, politiker och diplomat. Han var Weimarrepublikens siste och Tredje rikets förste utrikesminister. Han blev SS-Obergruppenführer 1943. Vid Nürnbergprocessen 1945–1946 dömdes von Neurath till 15 års fängelse för bland annat brott mot freden och brott mot mänskligheten.

Biografi

von Neurath tjänstgjorde från 1901 vid Auswärtiges Amt. Han deltog i första världskriget, där han i december 1914 mottog Järnkorset, men hemförlovades 1916, efter att ha sårats allvarligt. År 1918 blev han kabinettschef hos kung Vilhelm II av Württemberg. Efter första världskriget återvände han till utrikesförvaltningen och var tysk minister i Köpenhamn 1919–1921,^[1] ambassadör i Rom 1921–1930 och därefter i London till 1932. Han utnämndes till utrikesminister 2 juni 1932 och kvarstod i denna kapacitet även efter Hitlers maktövertagande året därpå. Det faktum att han var friherre, diplomat och partipolitiskt obunden gav Tredje rikets utrikespolitik under dess första år ett sken av anständighet.^[2] Denna chimär blev dock alltmer svår att upprätthålla i takt med att Tysklands utrikespolitik ökade i aggressivitet. I strid med bestämmelserna i Versaillesfreden skedde en militär upprustning från 1935, allmän värnplikt infördes och Rhenlandet, som enligt Versaillestraktaten skulle förbli demilitariserat, besattes i mars 1936. Samma år slöts vänskapsavtal med Italien (Rom-Berlinaxeln, föregångare till stålpakten) och Japan (Antikominternpakten). Från samma år deltog även tyska trupper i spanska inbördeskriget på Francos sida.

Trots att von Neurath blev medlem i NSDAP och 1937 utnämndes till SS-Gruppenführer, tvingades han att året därpå avgå som utrikesminister. Han var därefter minister utan portfölj 1938–1939 och från 1939 riksprotektor i Böhmen-Mähren. Då Hitler ansåg att den åldrige von Neurath var för mild mot tjeckerna, utnämnde han Reinhard Heydrich till ställföreträdande riksprotektor. von Neurath entledigades dock inte från denna post förrän i augusti 1943.

Vid Nürnbergprocessen 1945–1946 åtalades von Neurath för planerande av anfallskrig, brott mot freden, krigsförbrytelser samt brott mot mänskligheten. Han fälldes på samtliga åtalspunkter och dömdes till 15 års fängelse. Han frigavs dock redan 6 november 1954, på grund av hälsoskäl, från fängelset i Spandau.

Utmärkelser

Württembergische Silberne Hochzeitsmedaille: 1911
Röda örns orden av fjärde klassen
Järnkorset av andra klassen: 16 oktober 1914
Järnkorset av första klassen: 1 januari 1915
Såradmärket i svart: 1916
Württembergska kronorden av första klassen med svärd
Albrechtsordens riddarkors av första klassen med svärd
Wilhelmsorden utan svärd
Württembergska militärförtjänstorden
Württembergska tjänsteutmärkelsen av första klassen
Ärekorset
Sachsisk-ernestinska husordens komturkors av första klassen med svärd i ring: 1935
NSDAP:s partitecken i guld: 30 november 1937
Gyllene utmärkelsen för trogen tjänst (40 år): 2 februari 1938
Sankt Mauritius och Sankt Lazarusordens stora riddarkors
Storkorset av Dannebrogorden med diamanter: 1938
Anschlussmedaljen (Die Medaille zur Erinnerung an den 13. März 1938)
Sudetenlandmedaljen (Die Medaille zur Erinnerung an den 1. Oktober 1938) med Pragspännet
Storkorset av Tyska örnens orden i guld: 20 april 1939
Krigsförtjänstkorset av andra klassen utan svärd
Krigsförtjänstkorset av första klassen utan svärd: 22 september 1940
SS Hederssvärd
SS-Ehrenring (Totenkopfring)

Referenser

Noter

^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 999
^ Davidson 1997, s. 174.

Tryckta källor

Bedürftig, Friedemann (2008). Tredje riket från uppgång till fall: en uppslagsbok. Stockholm: Ersatz. sid. 271. ISBN 978-91-88858-32-0
Davidson, Eugene (1997) [1966] (på engelska). The Trial of the Germans. Columbia, Missouri York: University of Missouri Press. ISBN 0-8262-1139-9
Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. sid. 434. ISBN 978-3-596-16048-8. Läst 28 april 2011

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Konstantin von Neurath.
Bilder & media

[1] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 999

[2] Davidson 1997, s. 174.

[1]

[2]