Karl Popper

Karl Popper
Född	Karl Raimund Popper 28 juli 1902 Wien, Österrike
Död	17 september 1994 (92 år) London, Storbritannien
Begravd	mortuary Lainzer Friedhof
Medborgare i	Cisleithanien, Österrike, Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vid	Wiens universitet Universitetet i Cambridge Wiens universitet, filosofie doktor, 1928
Sysselsättning	Filosof, universitetslärare, författare, vetenskapsfilosof, sociolog
Arbetsgivare	King's College London University of Canterbury (1937–1945) London School of Economics and Political Science (1946–) University of London (1949–1969)
Noterbara verk	Logik der Forschung och Det öppna samhället och dess fiender
Maka	Josefine Anna Henninger (g. 1930–)
Föräldrar	Simon Siegmund Carl Popper Jenny Popper
Utmärkelser
Se lista
Redigera Wikidata

Sir Karl Raimund Popper, född 28 juli 1902 i Wien, död 17 september 1994 i London, var en österrikiskfödd brittisk filosof, vetenskapsteoretiker och politisk teoretiker. År 1928 doktorerade Karl Popper i psykologi och fick sedermera ämneskompetens i matematik och fysik. Popper var en av de mest inflytelserika vetenskapsfilosoferna under 1900-talet, tillsammans med bland andra Thomas Samuel Kuhn och Imre Lakatos. Han underströk falsifierbarhet som grunden för vetenskaplig verksamhet. I sina politiskt-filosofiska böcker Det öppna samhället och dess fiender levererade han stark kritik mot all form av auktoritarism. Han vänder sig särskilt mot Platon, Hegel och Marx.

Biografi

Popper föddes som son till en advokat med judiskt ursprung i Österrike.

I tonåren var Popper marxist, men senare blev han kritiskt inställd till denna ideologi.

Som filosof var han ursprungligen verksam i Tyskland, med specialiteten vetenskapsteori. Efter Anschluss emigrerade han till Nya Zeeland och senare till Storbritannien. Bland hans många elever kan nämnas George Soros, som även skrivit om sin lärare.

Popper adlades år 1965 för sina vetenskapliga insatser.

Vetenskapsfilosofi

Poppers grundinställning inom vetenskapsteorin var vederläggandet av det vetenskapliga värdet av metodologisk induktion. Popper uppställde som grundkrav för att något skall kunna betraktas som vetenskapligt, att ifrågavarande vetenskapliga rön skall kunna vara falsifierbart. Med det menar han att man i en teori skall kunna formulera bassatser och om de motbevisas är teorin falsifierad. Enligt Poppers mening kan ingenting fullt ut bevisas, däremot kan någonting fullt ut motbevisas: en motinstans kan motbevisa en lag, en instans kan däremot aldrig bevisa en lag. Vetenskapsmannen skall därför uppställa en hypotes, som sedan (genom trial-and-error) utvecklas till en laghypotes, om den inte kan falsifieras. Falsifierbarheten utgjorde Poppers demarkationskriterium, det som skilde vetenskap från metafysik.

Popper var i grunden rationalist, vilket innebär att han delade synen om att det mänskliga förnuftet och logiken är de instrument som behövs för att lösa ett problem och på så sätt erhålla kunskap. På samma gång var han dock kritisk mot den här uppfattningen och har av den orsaken kategoriserats som kritisk rationalist. I sin kritik av den logiska positivismens tilltro till verifikationskriteriet, utvecklade Popper den metod som kallas den hypotetisk-deduktiva. Poppers grundtanke är att vad som skiljer vetenskapliga teorier från icke-vetenskapliga är att de vetenskapliga skall kunna falsifieras, det vill säga teorierna skall kunna säga vad som inte får ske om teorierna skall vara sanna. En vetenskaplig lagbundenhet kan aldrig verifieras med aldrig så många positiva iakttagelser. Ett enkelt exempel:

En teori säger att alla korpar är svarta. Enligt den induktiva teorin är denna teori härledd ur många iakttagelser av svarta korpar. Den verifieras varje gång en svart korp dyker upp. Den falsifieras så fort en enda icke-svart korp påträffas.

Följaktligen är falsifieringkriteriet det avgörande eftersom aldrig så många verifieringar inte utesluter att en falsifiering kan ske. Kravet på en vetenskaplig teori är alltså att den skall kunna säga vad som inte får ske om teorin skall vara sann. Popper menar att exempelvis Freuds psykoanalytiska teorier inte klarar detta krav på falsifierbarhet. Teorierna innehåller så många hjälpteorier att de är omöjliga att falsifiera.

Han kritiserar också den induktiva synen på hur vetenskapliga teorier kommer till. Den menar att en teori uppstår på följande sätt: observation ⇒ induktion ⇒ hypotes.

I stället tänker sig Popper följande modell: problem ⇒ hypotes ⇒ tester ⇒ falsifieringar ⇒ ny hypotes ⇒ tester ⇒ falsifieringar.

Karl Popper år 1990.

Popper tänker sig alltså en process inte olik den hermeneutiska spiralen. De lyckade teorierna förmår således förutsäga vad som kan falsifiera dem och motstår länge denna falsifiering. En sådan lyckad teori är Einsteins relativitetsteori. Om denna skriver Popper:

Einsteins gravitationsteori hade lett till resultatet att ljuset måste dras till tunga kroppar (som till exempel solen), precis som materiella kroppar attraheras. Som en konsekvens av detta kunde man räkna ut att ljuset från en avlägsen fixstjärna, vars skenbara position låg nära solen, skulle nå jorden från en sådan riktning att stjärnan skulle tyckas vara något förskjuten från solen. Eller med andra ord att stjärnor som ligger nära solen skulle se ut som om de hade rört sig lite bort från solen och från varandra. Detta kunde man normalt inte observera eftersom sådana stjärnor blir osynliga på dagen på grund av solens överväldigande ljusstyrka. Men under solförmörkelser är det möjligt att fotografera dem. Om samma konstellation fotograferas på natten kan man mäta avstånden på de två fotografierna och kontrollera den förutsagda effekten. Det imponerande i detta fall är den risk som ligger i sådana förutsägelser. Om observationer visar att den förutsagda effekten definitivt inte föreligger, är teorin helt enkelt motbevisad. Teorin är oförenlig med vissa möjliga observationsresultat – ja, med resultat som var och en före Einstein skulle ha förväntat sig.

Samhällsfilosofi

Popper tillämpade sin filosofi på samhället och menade att allt måste vara öppet för diskussion. Han skapade den nuvarande formen av begreppet öppet samhälle, en slags liberal demokrati.

Enligt Popper borde staten undvika att bestämma i stor skala och bara med små medel försöka lösa problem som orsakar människors lidande. Han förespråkade att låta människor leva efter eget tycke och försöka finna sin lycka på sitt eget sätt.

År 1947 grundade Popper, tillsammans med de nära vännerna Friedrich Hayek, Milton Friedman, Ludwig von Mises och andra, gruppen Mont Pelerin Society för att försvara klassisk liberalism i det öppna samhällets anda.

Bibliografi

• Logik der Forschung (1934)
• The Logic of Scientific Discovery (1959)
• Historicismens torftighet (ursprungligen i tre delar 1944-45, utgiven 1957)
• Det öppna samhället och dess fiender (1945)
• En intellektuell självbiografi (1976)

Utmärkelser

Byst av Popper i Wiens universitet.

• Honorary Fellow of the Royal Society Te Apārangi
• Sonningpriset, 1973
• Hedersdoktor vid Wiens universitet, 1977
•  Pour le Mérite för vetenskap och konst, 1980
•  Österrikes hederskors för vetenskap och konst, 1980
• Dr.-Leopold-Lucas-Preis, 1981
•  Companion of Honour, 1982
• Alexis de Tocqueville-priset, 1984
• Kataloniens internationella pris, 1989
• Hedersdoktor vid Universidad Complutense, 1991
• Kyotopriset i konst och filosofi, 1992
•  Goethemedaljen, 1992
• Otto Hahns Fredsmedalj, 1993
• Prix Montyon, 2003
• Wiens hedersring
• unknown value
•  Knight Bachelor
•  Stora gyllene hedersmedaljen av Österrikiska republikens förtjänstorden
• Hedersdoktor vid det katolska universitetet i Eichstätt-Ingolstadt
•  Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem
• Fellow of the British Academy
• Hedersdoktor vid Salzburgs universitet

[Redigera Wikidata]

Se även

• Falsifikationism
• Toleransparadoxen
• Vetenskapsteori

Externa länkar

Bilder & media

Citat

• Karl Popper i Libris
• "Philosophers: Karl Popper" (arkiverad 16 december 2007) på amerikanska Trinity Colleges webbplats