Kammargrav
Kammargrav är en gravform där gravens inre försetts med en kammare för att rymma den gravsattes kropp och gravgåvor.[1]
Kammargravar i varierande utförande har förekommit i vitt skilda områden under förhistorisk och tidig historisk tid.[2]
Kammargravar är ofta täckta av en hög eller ett röse, däribland kända exempel som furstegravarna i Leubingen och Helmsdorf från tidig bronsålder och de rika gravarna från Hallstattkulturen och Latènekulturen i Hohmichele och Hochdorf.[1]
I Sverige förekommer kammargravar bland annat i de folkvandringstida gravarna på Lovön, Högoms gravfält i Medelpad från samma tid samt de vikingatida Birka på Björkö.[1] Birkagravarna utgörs av en skelettgrav och är ett i marken djupt nedgrävt schakt med timrade väggar ofta i skiftesverk. De ligger vanligen under flat mark eller täcks av en låg hög.
Kammargravarna vid Birka är rikt utstyrda med gravgåvor och tillhör sannolikt en köpmannaaristokrati. Gravskicket tyder på kristen påverkan.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Bra Böckers lexikon, 1976
- ^ [a b c] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord kammargrav)
- ^ http://www.ne.se/kammargrav