Jean Batten
| Jean Batten | |
 | |
| Född | 15 september 1909[1][2][3] Rotorua[4], Nya Zeeland |
|---|---|
| Död | 22 november 1982[5][1][2] (73 år) Palma de Mallorca, Spanien |
| Medborgare i | Nya Zeeland |
| Sysselsättning | Pilot, ingenjör |
| Utmärkelser | |
| Segrave Trophy (1936)[6] FAI:s guldmedalj (1937)[7] Harmontrofén Brittiska imperieorden Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden Britannia Trophy Hederslegionen Södra korsets orden | |
| Namnteckning | |
_(cropped).jpg) | |
| Redigera Wikidata | |
Jean Batten, född 15 september 1909, död 22 november 1982, var en nyzeeländsk flygare. Hon föddes i Rotorua, Nya Zeeland, och blev internationellt känd på 1930-talet genom en rad långflygningar, bland annat sträckan England-Australien 1934 och första ensamflygningen England-Nya Zeeland 1936.[8]
Hon har bland annat utgett Solo Flight, 1934, och självbiografin My life (1938, svensk översättning Ovan molnen samma år).
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Jean Batten föddes som enda dotter till tandläkare Frederick Harold Batten och hans fru Ellen (Nellie) Blackmore. Familjen flyttade till Aukland 1913 där Batten gick i flickskola. Fadern mobiliserades under första världskriget och när han återvände 1919 skiljdes föräldrarna. Batten bodde hos sin mor och efter examen från ett college i Remuera läste hon till sekreterare och utbildade sig inom dans och musik.[9]
År 1930 reste hon och modern med båt till Storbritannien där hon tog flyglektioner. Hon lånade pengar av Fred Truman, en ung nyzeeländsk pilot, för att kunna ta ett kommersiellt flygcertifikat och sade sedan upp bekantskapen med honom. Hon övertalade Victor Dorée, en annan manlig bekant, att köpa en de Havilland Gipsy Moth åt henne och i april 1933 satte hon kurs mot Australien. Efter ha tvingats nödlanda i sandstorm på två platser i Irak kraschlandade hon i närheten av Karachi men klarade sig utan skador.[9]
Hon reste tillbaka till London och försökte att få Dorée att köpa ett nytt flygplan. När han vägrade sade hon upp bekantskapen och letade upp en annan sponsor. I april 1934 flög hon åter mot Australien, nu i en begagnad Gipsy Moth, men kom inte längre än till Rom där hon kraschlandade med tom tank. Hon lät reparera planet och den 8 maj satte hon åter kursen österut och nu lyckades det. Hon slog den engelska piloten Amy Johnsons rekord på sträckan med mer än fyra dygn och blev snabbt känd i hela världen.[9]
Sponsrad av oljebolaget Castrol flög hon runt i Australien och Nya Zeeland, alltid i sällskap med sin kattunge Buddy. Efter flera rekordflygningar slog hon sig ned på Teneriffa tillsammans med modern.
Efter moderns död flyttade Batten till Mallorca 1982 där hon avled i ensamhet efter att ha blivit biten av en hund. Hennes identitet kunde inte fastställas då hon hittades så hon begravdes i en anonym massgrav.[9]
Eftermäle
[redigera | redigera wikitext]2016 uppmärksammade Google Doodle hennes 107:e födelsedag.[10] Nedslagskratern Batten på planeten Venus[11] och en gejser på Nya Zeeland är uppkallade efter henne.[12]
Flygningar
[redigera | redigera wikitext]- 1934 – England – Australien (rekord för kvinnor). 16.900 kilometer på 4 dagar, 22 timmar, 30 minuter, och slog Amy Johnson rekord med över fyra dagar.[9]
- 1935 – Australien – England. 17 dagar, 15 timmar. Första kvinnan med tur- och retur-resa.[9]
- 1935 – England – Brasilien. 8.000 km på 61 timmar, 15 minuter, världsrekord oavsett flygplanstyp. Även snabbaste passagen av Sydatlanten (Västafrika – Brasilien), 13 timmar, 15 minuter, och första kvinnan på rutten England – Sydamerika.[9]
- 1936 – England – Nya Zeeland. Världsrekord oavsett flygplanstyp. 22.891 km på 11 dagar, 45 minuter, med 2,5 dagar i Sydney.[9]
- 1937 – Australien – England. Sista långflygningen. 5 dagar, 18 timmar. Batten hade nu rekorden i båda riktningarna.[9]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w67h2z66, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Discogs, Discogs artist-ID: 4701410, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ FemBios databas, FemBio-ID: 2212, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.ctie.monash.edu.au .[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Jean-Battentopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.royalautomobileclub.co.uk .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.fai.org .[källa från Wikidata]
- ^ ”Jean Batten Biography” (på engelska). New Zealand history online. http://www.nzhistory.net.nz/people/jean-batten. Läst 15 september 2016.
- ^ [a b c d e f g h i] ”Story: Batten, Jean Gardner” (på engelska). The Encyclopedia of New Zealand. http://www.teara.govt.nz/en/biographies/4b13/batten-jean-gardner. Läst 15 september 2016.
- ^ ”Jean Batten’s 107th birthday”. www.google.com. https://www.google.com/doodles/jean-battens-107th-birthday. Läst 17 september 2016.
- ^ ”Batten (Venus)” (på engelska). https://wenamethestars.inkleby.com/feature/639. Läst 19 juli 2022.
- ^ ”Waiotapu” (på engelska). http://volcanic-springs.com/index.php?section=NewZealand&newzealandsection=waiotapu&page=2. Läst 19 juli 2022.
