Hoppa till innehållet

Jan Stenbeck

Från Wikipedia
Jan Stenbeck
FöddJan Hugo Robert Arne Stenbeck
14 november 1942
Stockholm, Sverige
Död19 augusti 2002 (59 år)
Paris, Frankrike
DödsorsakHjärtinfarkt
BegravningsplatsEngelbrektskyrkans kolumbarium
VistelseortMayville Farm, Long Island, New York[1]
UtbildningJur kand vid Uppsala universitet (1968)
MBA vid Harvard Business School (1972)
Yrke/uppdragFinansman, entreprenör, medieägare
ArbetsgivareMorgan Stanley, Millicom
OrganisationStenbecksfären
Styrelse-
ledamot i		Investment AB Kinnevik, Invik m.m.
MakaMerrill McLeod (1976–1999)
BarnCristina, Hugo, Sophie och Max Stenbeck samt Felix Granander[2]
FöräldrarHugo Stenbeck
Märtha Odelfelt
SläktingarHugo Stenbeck jr (bror)
Elisabeth Silfverstolpe (syster)
Margaretha af Ugglas (syster)

Jan Hugo Robert Arne Stenbeck, född 14 november 1942 i Engelbrekts församling i Stockholm, död 19 augusti 2002 i Paris i Frankrike,[3] var en svensk företagsledare, mediepionjär, seglare[4] och finansman, från 1977 huvudägare och ledande kraft i Investment AB Kinnevik. Stenbeck var en av det sena 1900-talets mest framgångsrika entreprenörer i Sverige. Han bodde under sin uppväxt och ungdom på Villagatan 13 i Stockholm, men hade sedan 1970-talet sin huvudsakliga hemvist i USA.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Jan Stenbeck var yngste son till affärsadvokaten Hugo Stenbeck (1890–1977) och dennes hustru fil. kand. Märtha Stenbeck, född Odelfelt (1906–1992). Efter studentexamen vid Östra Real och en jur kand vid Uppsala universitet tog Stenbeck också en MBA vid Harvard Business School i USA 1970.[5] Han var anställd på investmentbanken Morgan Stanley & Co Inc. 1970-1976[6] och därefter tog hans karriär i affärslivet fart på allvar i och med bildandet av mobiltelefonbolaget Millicom.[5]

Affärsman

[redigera | redigera wikitext]

Under sin studietid i Uppsala på 1960-talet inledde Stenbeck sin affärsbana med att sälja amerikainspirerade skoltröjor genom sitt bolag Catco AB, som blev Sveriges i särklass största skoltröjeföretag.[7]

1977 köpte Stenbeck det amerikanska bolaget Miltope, leverantör av skrivare och bandstationer till USA:s armé, och snappade upp idén till mobiltelefoni, som redan då fanns i USA. Miltope höll sig framme och tog hem en av de tre första amerikanska licenserna för mobiltelefoniforskning. När det lyckades startade Stenbeck Millicom 1979.[7]

I början av 1980-talet hade Catco AB leverantörsskulder på nästan 3,5 miljoner kronor till Suomen Trikoo Oy AB, känt för varumärket Finnwear. För att ta sig ur den besvärliga situationen och avsluta sina affärer inom textilbranschen genomförde Stenbeck 1982 en så kallad inkråmsaffär, då han överlät allt utom Catcos bolagsbildning och organisationsnummer till Suomen Trikoo Oy AB. Stenbeck namnändrade sedan bolaget till Förvaltnings AB Confidentia som blev en viktig byggsten i hans fortsatta imperiebyggande.[7]

Efter en uppslitande arvstrid med sina systrar Margaretha af Ugglas och Elisabeth Silfverstolpe (1935-1985) tog Jan Stenbeck 1983 över Investment AB Kinnevik och Invik efter fadern och ställde på egen hand om företagsgruppen från pappers- och stålindustri till ett medie- och teknikbolag.[5] Han hade en förmåga att tidigt upptäcka nya affärsmöjligheter som skapades genom tekniska och ekonomiska omvärldsförändringar. Comvik (senare Comviq), Metro, Radio Rix, Strix Television, Tele2, TV3, TV-Shop, TV 1000, Viasat och ZTV är därför några av de verksamheter som Jan Stenbeck byggde upp.

Stenbeck bidrog också till göra Sverige till ett framstående mobiltelefonland. Han fick samma roll som Henrik Tore Cedergren hade haft hundra år tidigare, nämligen att före de flesta inse den nya teknikens möjligheter och skapa affärsverksamheter som möjliggjorde en snabb spridning av telefonin. Före mitten av 1980-talet trodde inte ens de centrala aktörerna inom telekombranschen, varken i Sverige eller i andra länder, att utvecklingen inom mobiltelefonin skulle bli tillnärmelsevis så snabb som den blev. Jan Stenbeck kämpade hårt för rätten att driva ett privatägt mobilsystem på samma villkor som det statliga Televerket (senare Telia).

Det första viktiga beslutet togs av regeringen 1981 när Comvik fick tillstånd att automatiskt koppla sina samtal till det fasta telenätet. Både Televerket och Ericsson, som hade ett nära samarbete, var motståndare till att Stenbeck skulle få detta tillstånd. Comvik lanserade nya idéer för att få fler telefoner sålda och få dem flitigt använda. Bland annat började företaget 1993 betala ersättning till återförsäljare som sålde abonnemang, vilket ledde till stora rabatter på mobiltelefoner. År 1997 lanserades också det förbetalda kontantkortet.

Under sin livstid etablerade han fem börsnoterade bolag: Tele2, MTG, Millicom, Metro och Transcom. Handelsdagen efter hans död sjönk samtliga kurser kraftigt.[8]

Stenbecksfären

[redigera | redigera wikitext]

Bolag som ingår i den nuvarande företagsgruppen är bland annat MTG, som driver medieföretag i Norden och Baltikum under varumärken som Sonet Film, Viasat, Rix FM, Lugna Favoriter, TV3, TV6, TV8, ZTV, Viasat Sport och TV 1000, teleoperatören Tele2, som även har varumärket Comviq, Metro International som ger ut gratistidningar i både Europa, Asien och Amerika, samt Transcom, som erbjuder kundtjänst och kredithanteringstjänster till hundratals nationella och internationella kunder världen över.[9]

I sfären finns även en del annorlunda inslag, till exempel konsultföretaget PIR – Procure It Right, som bildades av Stenbeck 2001 efter att han i samband med stora investeringsprojekt upplevt att Kinnevik hade svårigheter att få tag på konsulter med rätt kompetens för upphandlingar av denna typ.[10]

Ny arvstvist

[redigera | redigera wikitext]

Kontrollen över Jan Stenbecks företagsgrupp överfördes till Stenbecks dotter Cristina efter hans död, men det slutliga arvskiftet blev färdigt först i januari 2006.

Övrigt

[redigera | redigera wikitext]

Jan Stenbeck stod 1999 som huvudsponsor bakom Victory Challenge, en satsning på svenskt deltagande i seglingstävlingen America's Cup som skaffade sin första båt år 2000. Victory Challenge byggdes upp för deltagande i America's Cup 2003, och Stenbeck avled således före tävlingen.[11] Sonen Hugo Stenbeck tog över engagemanget i Victory Challenge efter Jan Stenbecks död.

Stockholms stad namnändrade i september 2010 det tidigare Torsnästorget i Kista till Jan Stenbecks torg för att uppmärksamma Jan Stenbecks betydelse för framväxten av telekomindustrin i Sverige.[12]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Jan Stenbeck gifte sig 1976 med Merrill McLeod (1944–2006), dotter till redaktören Robert McLeod och Caroly, född Waring.[6] Tillsammans fick de barnen Cristina, Hugo, Sophie och Max Stenbeck. Han erkände även faderskap för sonen Felix Granander, som föddes 1997 utom äktenskapet. Jan och Merrill Stenbeck separerade i mitten av 1990-talet och låg vid Jans död i skilsmässa. De sista åren av sitt liv bodde Stenbeck i Luxemburg. Han är begravd i Engelbrektskyrkans kolumbarium.[13]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ "Hon höll sig i bakgrunden" Aftonbladet 21 augusti 2002
  2. ^ ”Felix Granander har tröttnat på att vara Stenbecks okände son”. 21 april 2018. Arkiverad från originalet den 21 april 2018. https://web.archive.org/web/20180421104231/https://www.breakit.se/artikel/12899/felix-granander-har-trottnat-pa-att-vara-stenbecks-okande-son. Läst 21 april 2018. 
  3. ^ ”Finansmannen Jan Stenbeck död”. Dagens Nyheter. 10 augusti 2002. http://www.dn.se/ekonomi/finansmannen-jan-stenbeck-dod. 
  4. ^ Fagerfjäll, Ronald. ”Jan H R A Stenbeck”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=20057. Läst 20 januari 2012. 
  5. ^ [a b c] Björling, Sanna (21 augusti 2002). ”Hans livsverk ruskade om Sverige”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/ekonomi/hans-livsverk-ruskade-om-sverige. Läst 22 juni 2009. 
  6. ^ [a b] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 1022. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/1022.html 
  7. ^ [a b c] Imperiet startade med skoltröjor. Företagskällan. Artikel av Eva Ersson Åbom 23 september 2019. Även i SvD Näringsliv, sidan 9, den 7 januari 2021. Läst 7 januari 2021
  8. ^ Karlberg, Lars Anders (20 augusti 2002). ”Kursras för Stenbecks bolag”. Ny Teknik. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304200646/http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/allmant/article225458.ece. Läst 9 februari 2013. 
  9. ^ ”Såg affärsmöjligheterna inom tekniken”. Företagsamheten. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100814091131/http://www.foretagsamheten.se/Entreprenorer/Entreprenorer/Jan-Stenbeck/. 
  10. ^ ”Starten”. Procure It Right. Arkiverad från originalet den 30 juni 2013. https://archive.is/20130630043333/http://www.procureitright.com/history/. 
  11. ^ ”Americas Cup-satsningen inte hotad”. Dagens Nyheter. 20 augusti 2002. http://www.dn.se/ekonomi/americas-cup-satsningen-inte-hotad. 
  12. ^ Ekberg, Eddie (6 september 2010). ”Här är Jan Stenbecks torg”. Fastighetssverige. Arkiverad från originalet den 6 september 2010. https://web.archive.org/web/20100906063637/http://www.fsve.se/dev/article.php?id=5686. 
  13. ^ ”Jan Stenbeck”. Find a Grave. 29 september 2003. https://sv.findagrave.com/memorial/7931453/jan-stenbeck. Läst 15 februari 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Illustrationsbehov svensk svensk Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
v • r
Stenbecksfären
Företag i sfären
Övriga institutioner
Personer
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jan_Stenbeck&oldid=54656918”