Hoppa till innehållet

Jac Ahrenberg

Från Wikipedia
Jac. Ahrenberg.
Målning av Carl Larsson 1898.

Johan Jacob (Jac) Ahrenberg, född 30 april 1847 i Viborg, död 10 oktober 1914 i Helsingfors, var en finländsk arkitekt, konstnär och författare. Han var i sitt äktenskap med Widolfa von Engeström far till Signe Tandefelt och René Ahrenberg.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Ahrenberg kom från en svensktalande finsk familj[1] från Viborg.[2][3] Hans far, Carl Wilhelm Ahrenberg, var rektor och hans mor engagerade sig i en kristen väckelserörelse. Jac Ahrenberg studerade arkitektur, inspirerad av vännen Theodor Höijer, för Fredrik Wilhelm Scholander vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Efter avslutade studier fortsatte han med studieresor som skulle ta honom till Europa, genom Balkan och till Nordafrika.[3]

Åren 1886-1910 arbetade Ahrenberg som förste arkitekt vid Överstyrelsen för allmänna byggnaderna och 1910 blev han överarkitekt. Han ritade många offentliga byggnader, framför allt skolhus. Åren 1884–1885 var Ahrenberg länsarkitekt i Uleåborgs län och åren 1885–1886 länsarkitekt i Viborgs län. 1910 fick han anställning som överarkitekt.[2] Tidigt i sin karriär engagerade han sig i förberedelserna av Finlands bidrag till Världsutställningen i Paris 1878 och ytterligare en utställning i Köpenhamn 1888, tillsammans med Robert Runeberg och Julius af Lindfors. Han fick därmed en möjlighet att utveckla sin talang, inte bara som arkitekt utan även som konstnär och designer. Han var nära vän med konstnären Fanny Churberg och hade anknytning till gruppen Finska handarbetets vänner (som ägnade sig åt att designa och tillverka textilier) även om han senare till stor del skiljde sig från denna grupp. År 1885 var han ansvarig för planeringen av kejsare Alexander III:s besök i Villmanstrand för en militärövning och levererade även designen för inredningen av Langinkoski kejserliga fiskestuga i Langinkoski i Kotka, som gavs som gåva till kejsaren. Ahrenbergs bakgrund i det mångkulturella Viborg och språkkunskaper kan ha fått honom att framstå som lämplig för jobb relaterade till de ryska myndigheterna (Finland var vid den tiden en autonom del av det ryska imperiet).[3]

Arkitektur

[redigera | redigera wikitext]

I sin officiella egenskap som arkitekt var Jac Ahrenberg ansvarig för att tillhandahålla design för offentliga byggnader, särskilt skolor och kyrkor.[2][3] Hangö kyrka (1892), Kajana kyrka (1896) och reservofficersskolan i Fredrikshamn (1898) har nämnts som några av hans bästa verk.[2] Som arkitekt var Ahrenberg en eklektiker på klassisk grund. Han var en av de första arkitekterna i Finland som insåg behovet av ett systematiskt förhållningssätt till byggnadsvård, även om han senare fick kritik för sitt något schematiska förhållningssätt till ämnet. Inom arkitekturen hade han en kosmopolitisk syn och beundrade svensk kultur, i motsats till sin tids nationalromantiska idéer.[3]

Design och konst

[redigera | redigera wikitext]

För utställningarna 1878 och 1888 designade Ahrenberg möbler och textilier och arbetade i en stil som höll sig till europeisk tradition, men med detaljer som ansågs vara påtagligt finska. Han tog senare avstånd från frispråkiga nationalistiska ideal inom design och höll sig till konstteoretikern Carl Gustaf Estlanders liberala idéer.[3] Han var också aktiv målare under hela sitt liv.[2]

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]

Ahrenberg skrev på svenska men översattes till finska såväl som andra språk. Han producerade ett antal romaner och noveller som utspelade sig i östra Finland och som blev populära. De behandlar vardagen i regionen, till exempel novellsamlingarna Hemma (1887) och Österut (1890). Hans roman Stockjunkarn (1892) berättar historien om ett handelsbolags avveckling i Viborg och har beskrivits som den konstnärligt mest fulländade romanen av Ahrenberg.[2] Andra romaner som har beskrivits som särskilt anmärkningsvärda är Familjen på Haapakoski (1893) och Vår landsman (1897), där han skildrar livet för ryska och finländska officerare och deras familjer. Han gav också ut sina memoarer i sex band, Människor jag känt, 1904–1914, där han berättar livliga anekdoter om många kända personer från sin tid som han kände personligen, t.ex. Heinrich Schliemann, Vasilij Veresjtjagin, Ivan Turgenjev, Viktor Rydberg, Charles Garnier och Arthur de Gobineau; de senares rasistiska idéer påverkade Ahrenberg till en viss grad.[3] Överlag har hans litterära produktion beskrivits som en skicklig men något ojämn författare och hans böcker "blev inga klassiker".[3]

Exempel på byggnader som ritats Ahrenberg

[redigera | redigera wikitext]
Hangö kyrka (1892)
Hangö kyrka (1892) 
Kajani kyrka (1896)
Kajani kyrka (1896) 
Reservofficersskola i Fredriksham (1898)
Reservofficersskola i Fredriksham (1898) 

Byggnader planerade av Ahrenberg

[redigera | redigera wikitext]
Länsstyrelsens huvudbyggnad i Uleåborg
Flicklyceet i Uleåborg

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

Varia

[redigera | redigera wikitext]
  • Finsk ornamentik : suomalainen ornamentiiki ; ornamentation finlandaise. Fennia Illustrata. Helsingfors: Edlund. 1878. Libris 11295541 
  • Rysk arkitektur : en konsthistorisk studie. Konstflitföreningens i Finland publikationer; 1. Helsingfors: Konstflitföreningen. 1899 
  • Grefve C. A. Armfelts porträttgalleri på Åminne. Helsingfors. 1900 
  • Ur Åbo slotts byggnadshistoria : anteckningar och paralleller i anledning af frågan om Åbo slotts restauration. Helsingfors: Waseniuska bokhandeln. 1901 
  • Alb. Edelfelt : studie. Helsingfors: Söderström. 1902 
  • Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar. Helsingfors. 1904-1914. Libris 1835309. https://runeberg.org/jagkant/  - 6 delar.

Samlade upplagor och urval

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Jac Ahrenberg, 3 oktober 2022.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Jac Ahrenberg”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jac-ahrenberg. Läst 6 januari 2023. 
  2. ^ [a b c d e f] ”Ahrenberg, (Jac)”. Uppslagsverket Finland. https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-AhrenbergJac. Läst 6 januari 2023. 
  3. ^ [a b c d e f g h] Viljo, Eeva Maija; Tyynilä, Markko. ”AHRENBERG, Johan Jacob”. Biografiskt lexikon för Finland. http://urn.fi/URN:NBN:fi:sls-4639-1416928957245. Läst 6 januari 2023. 

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Uppslagsverket Finland. Helsingfors: Schildt. 1982-1985. Libris 328884 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Jac Ahrenberg.


Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jac_Ahrenberg&oldid=54224230”