Saab 29 Tunnan

SAAB 29 Tunnan / Flygande Tunnan
J 29F som målbogserare 1974.
Beskrivning
Typ	Jaktflygplan (J 29) Attackflygplan (A 29) Spaningsflygplan (S 29)
Besättning	1
Första flygning	1 september 1948 (med Robert A. Moore som pilot)
I aktiv tjänst	1950–1976
Versioner	J 29A, A/J 29B, S 29C, J 29E, J 29F
Ursprung	Sverige
Tillverkare	Svenska Aeroplan Aktiebolaget (SAAB)
Antal tillverkade	661
Data
Längd	10,23 meter
Spännvidd	11,00 meter
Höjd	3,75 meter
Vingyta	24,15 m²
Tomvikt	4 845 kg
Max. startvikt	8 375 kg
Motor(er)	Svenska Flygmotor RM2 (de Havilland Ghost)
Dragkraft	27 kN
Prestanda
Max. hastighet	1 060 km/h 1075 km/h (J 29D och F)
Räckvidd med max. bränsle	1 100 km
Max. flyghöjd	15 500 meter
Stigförmåga	1 900 m/min
Beväpning & bestyckning
Fast beväpning	A, B, E, F: 4 × 20 mm akan m/47C 180 patroner per kanon
Bomber	2 × 200 kg brandbomb m/51 2 × 400 liter fälltank typ 1 "brandbomb" 2 × 500 liter fälltank typ 2 "brandbomb"
Robotar	F: 2 × Robot 24B
Raketer	A, B, E, F: 8 × ÖRAK 8-14 × lätt ARAK 2-4 × tung ARAK 12-24 × JRAK
Övrigt	ÖRAK = övningsraket ARAK = attackraket JRAK = jaktraket

SAAB 29 Tunnan  (FV-typnummer: flygplan 29, kort fpl 29), även kallad Flygande tunnan, var ett svenskt enmotorigt reaktionsdrivet stridsflygplan utvecklat av Svenska Aeroplan Aktiebolaget (SAAB) på beställning från det svenska flygvapnet för att ersätta flygplan 21, fpl 26, fpl 28 och fpl 31. Planet var det första pilvingade stridsflygplan som massproducerades i Västeuropa efter andra världskriget och det första av SAABs stridsflygplan som fick ett namn, Tunnan (eller Flygande Tunnan), ursprungligen myntat som smeknamn efter dess utseende.

Flygplanet var i aktiv militär tjänst i Sverige och Österrike mellan åren 1951 och 1972. J 29 ansågs jämbördigt med samtida amerikanska (F-86) och sovjetiska (MiG-15) plan och hade stor betydelse för svensk flygindustri.

Historik

Den första prototypen till SAAB 29 flög 1 september 1948. Tunnan var det första stridsflygplanet i Sverige med pilvingar. Information om pilvingar kom från Schweiz och ska ha inkluderat ritningar på Messerschmitts Me P1101, P1110, P1111 och P1112. SAABs projektchef Frid Wänström hämtade 1945 dessa hemliga papper från Schweiz till Sverige. Handlingarna kom från ingenjörer från Messerschmitt som flytt till Schweiz i slutet av andra världskriget. Byggt på denna dokumentation och erfarenheter (tester på Messerschmitt) kunde SAAB bygga Tunnan med pilvingar. Dock inte ingenjör doktor Hermann Behrbohm som från 1951 kom att ingå i SAABs kärna i teamet runt SAAB 32 Lansen och SAAB 35 Draken och kommande flygplanstyper. Däremot kände Behrbohm till bakgrunden till dokumentationen vilket ökade dess värde vid användningen av dem till SAAB 32 Lansen och SAAB 35 Draken (tester med deltavingar).

De första serieflygplanen levererades till Bråvalla flygflottilj 1951. Sammanlagt 224 stycken J 29A levererades mellan 1951 och 1953. En attackversion, J 29B, (ibland kallad A 29B) introducerades och levererades mellan 1953 och 1955. De 361 plan som levererades var i tjänst till 1957 då de ersattes av A 32A. Därefter utvecklades spaningsversionen S 29C i 76 exemplar mellan 1954 och 1956. Dessa var i aktiv tjänst fram till 1970. S 29C utrustades med radarvarningssystemet PQ17 och blev därmed var det första svenska stridsflygplan som hade radarvarnare. Det hade emellertid inga vapen ombord utan endast kameror.

J 29 med startraketer

1951 fick J 29 startraketer som kortade startsträckan.

Från 1954 och framåt byggdes alla jakt- och attackplan om och fick efterbrännkammare konstruerad av Östen Svantesson. Vissa modifierades på flottilj (J 29E), andra direkt på SAAB. Detta höjde maxhastigheten på planen en del men framförallt förbättrades stigförmågan. Denna modifiering kom inte S 29C tillgodo.

Av flygvapnets 661 Tunnor avskrevs 242 på grund av haverier där sammanlagt 99 piloter omkom. Den relativt höga olycksfrekvensen i början berodde på bristande kunskap om pilvingens egenskaper, i kombination med att det inte fanns någon tvåsitsig skolversion. En skolversion hade föreslagits av SAAB, men flygvapnet valde att prioritera produktionen av jaktversionen. Det höga antalet haverier berodde också på Sveriges strävan att hålla sig utanför det kalla kriget. Övning skedde mycket krigslikt, och svenska piloter hade få begränsningar för vad de fick göra. Luftstrid övades dessutom ofta i stora formationer och kollisioner var inte ovanliga.

I samband med avvecklingen av systemet och övergång till bland annat Draken-systemet, kom kanonerna från de skrotade planen att användas till att beväpna Pansarbandvagn 302. Tunnan kom att tjänstgöra vid Målflygdivisionen (MFD) fram till 1976.

I samband med flygvapnets femtioårsjubileum i augusti 1976 startades föreningen Tusen Timmar Tunnan, även känd som TTT Klubben, en sammanslutning vars medlemmar har minst tusen timmar, enligt militärt sätt att räkna flygtid, i SAAB 29. Klubben bildades formellt först 1987, och kunde då visa upp en lista med 79 piloter.

Världsrekord

Kapten Anders Westerlund efter världsrekordet den 6 maj 1954.

Den 6 maj 1954 satte en kapten i flygvapnet, Anders Westerlund, ett världsrekord med en J 29B med en medelhastighet på 977 km/h på en 500 km lång bana. Tiden var 30 minuter och 42 sekunder. Därmed distanserades det tidigare amerikanska rekordet med 27 km/h. Sverige fick behålla det rekordet i ett år innan det slogs av en amerikansk F-86H Sabre.

Två S 29C från Södermanlands flygflottilj (F 11) flugna av kapten Hans Neij och fältflygare Birger Eriksson slog 23 mars 1955 världsrekord över en sluten 1 000 km lång bana. De flög sträckan Nyköping–Nätra kyrka i Bjästa i nuvarande Örnsköldsviks kommun och åter med en medelfart på 900,6 km/h. Det gamla rekordet löd på 822 km/h och sattes i maj 1950 av den brittiske testpiloten James "Jim" Cooksey med en Gloster Meteor.

Tunnan i krig

Som en del i FN-operationen ONUC skickades 5 stycken J 29B till Kongo-Léopoldville 1961 i fredsbevarande syfte, under Kongokrisen. Ytterligare 4 stycken J 29B och 2 stycken S 29C skickades till Kongo året efter. Förbandet, benämnt F 22, ingick som en del i flygstyrkan U.N. Fighter Wing som var sammansatt av flygplan från flera länder. Inledningsvis deltog indiskt och etiopiskt flyg, i ett senare skede tillkom iranska och filippinska förband. Detta var andra gången svenskt stridsflyg deltog i krig. Första gången hade varit 1939–1940 när det svenska frivilligförbandet F 19, deltog i finska vinterkriget och Kongo-insatsen betraktades som framgångsrik med hög tjänstgöringsgrad för Tunnan-planen. De svenska planen angrep främst markmål, eftersom deras katangesiska motståndares fåtaliga stridsplan hade sämre luftstridsförmåga än Tunnan.

Konfrontation med det katangesiska flyget förekom men luftstrid inträffade endast vid ett tillfälle, den 29 december 1962. Under anflygning inför ett anfall mot flygplatsen i Kolwezi mötte en rote J 29 ur F 22 en katangesisk Harvard, flugen av en polsk pilot, som nyss startat från Kolwezi. Det rådde vid tillfället svåra väderförhållanden med dålig sikt och en mycket låg molnbas. Flygplanen flög på näst intill kontrakurs på låg höjd men den svenske rotechefen, Åke Christiansson beslutade ändå att anfalla. J 29:orna gjorde en sväng in mot det katangesiska planet och öppnade eld på relativt kort avstånd. Christiansson lyckades träffa Harvardens stjärtparti och allvarligt skada sidrodret. Piloten i Harvarden steg omedelbart upp i det låga molnlagret och den svenska roten tappade kontakten, varvid man fortsatte anflygningen mot Kolwezi. Harvarden lyckades därefter ta sig till Jadotville och landa där, men var satt ur flygbart skick under resten av stridigheterna. Piloten klarade sig utan skador.

Under insatsen gick två J 29 förlorade vid haverier. I båda fallen i samband med landning på Kaminabasen utan personskador och med begränsade materiella skador, dock bedömdes reparationer för kostsamma eller tidskrävande och flygplanen ställdes av för att användas som reservdelsobjekt eller som skjutmål. När FN-insatsen avvecklades 1964, flög två J 29 och de båda S 29:orna hem till Sverige medan övriga flygplan sprängdes på plats, eftersom de var alltför omoderna för tjänst i Sverige och kostnaden att ta hem dem blev alltför hög. Ett flygplan 29398 (Vit Filip) finns bevarat på Flygvapenmuseum i Linköping (för närvarande i förråd). Den J 29F, 29657 som finns hos National Air and Space Museum i Washington D.C. bär samma märkning som ett flygplan ur F 22 men har aldrig varit i Kongo.

Tunnan på export

SAAB gjorde omfattande försök att sälja Tunnan internationellt men någon affär kom aldrig till stånd. Österrike kom däremot senare att köpa 30 begagnade J 29F, vilka tjänstgjorde mellan åren 1961 och 1972. Tio flygplan avskrevs efter haverier där sex piloter omkom.

J29F 29449 på Fliegermuseum i Zeltweg, Österrike.

Data

Ritning av SAAB 29 Tunnan

	J 29A	A/J 29B	S 29C	J 29E	J 29F
Spännvidd	11,00 m
Längd	10,227 m
Höjd	3,75 m
Vingyta	24,00 m²	24,00 m²	24,00 m²	24,15 m²	24,15 m²
Tomvikt	4 580 kg	4 640 kg	4 700 kg	4 600 kg	4 845 kg
Max. startvikt	7 530 kg	8 170 kg	8 000 kg	8 170 kg	8 375 kg
Maxfart	1 050 km/h	1 060 km/h			1 075 km/h
Bränslemängd (Intern)	1430 Liter	2150 Liter
Bränslemängd (Extern)	900 Liter
Dragkraft	2 270 kp				2 800 kp
Motor	de Havilland DGT3. RM 2				RM 2B

Utrustning

Automatkanoner

Tunnan var beväpnad med fyra stycken 20 mm automatkanoner ("akan") under nosen. Dessa var av modell 20 mm automatkanon m/47C, en svensk version av den brittiska Hispano mk V. Dessa hade en eldhastighet på 700 skott per minut och vardera kanonen hade ett magasin med 180 patroner.

För träning kunde alla 20 mm akan bortmonteras och ersättas av två stycken 12.7 mm automatkanon m/39 i de övre kanonhålen.

Fälltankar

Tunnan kunde bära två stycken fälltankar under vingarna för längre flygningar. Dessa monterades centralt under varje vinge. De kunde bäras tillsammans med 8 stycken lätta attackraketer.

Det fanns två typer av fälltankar. Fälltank typ 1 och 2. Dessa höll 400 och 500 liter vardera.

Bomber

Tunnan hade inte en stor arsenal av bomber men kunde bära två stycken 200 kg brandbomb m/51 på fälltanksbalkarna.

Förutom detta kunde tunnans fälltankar armeras till brandbomber under flykt. De testades även med napalm för bättre verkan som brandbomber.

Raketer

Tunnan kunde ta med en hel del olika typer av raketer för både jakt- och attackuppdrag. Dessa monterades nära kroppen under varje vinge.

För attackuppdrag kunde Tunnan bära mellan 8 och 14 lätta attackraketer (ARAK) på 8 raketställ (4-7 ARAK per vinge), alternativt 4 stycken tunga ARAK på 4 raketställ (2 ARAK per vinge). För övning kunde man bära 8 stycken övningsraketer (ÖRAK).

1953 testade man att montera ytterligare 2–4 stycken lätta ARAK, alternativt en tung ARAK i vardera fälltanksbalk tillsammans med ordinarie raketuppsättning. Det vill säga 18–20 lätta ARAK eller 6 stycken tunga ARAK.

För jaktuppdrag kunde Tunnan bära mellan 12 och 24 stycken 75 mm jaktraketer (JRAK) på 6 raketställ (6–12 JRAK per vinge).

Denna JRAK började utvecklas under början av 50-talet och kallades under utvecklingen för 75 mm JRAK fm/53E. Dessa var enbart attrapper.

1954 testade man att montera ytterligare JRAK genom fälltanksbalkarna som man gjorde med ARAK året innan. Tillsammans med ordinarie JRAK uppsättning monterade man 8 JRAK per fälltanksbalk vilket gav en total uppsättning av 40 JRAK.

Raketer

Ursprung	Namn			Raket	Typ	Viktklass	Noter
	Kaliber	Stridsdel	Model
	80 mm	pansarraket	m/46C	RP-3	ARAK	Lätt	Användes sällan
	145 mm	pansarsprängraket	m/49A	Bofors 10,3 cm raket	ARAK	Lätt
	145 mm	pansarsprängraket	m/49B	Bofors 10,3 cm raket	ARAK	Lätt
	103 mm	övningsraket	m/49	Bofors 10,3 cm raket	ARAK	Lätt
	180 mm	halvpansarraket	m/49	Bofors 18 cm raket	ARAK	Tung	Användes primärt mot skepp
	180 mm	halvpansarraket	m/49B	Bofors 18 cm raket	ARAK	Tung
	150 mm	sprängraket	m/51A	Bofors 10,3 cm raket	ARAK	Lätt
	63 mm	övningsraket	m/52	Bofors 6 cm raket	ÖRAK	Lätt
	60 mm	övningsraket	m/54	-	ÖRAK	Lätt
	75 mm	sprängraket	m/55 "Frida"	Bofors 7,5 cm raket	JRAK	Lätt
	63 mm	övningsraket	m/60	Bofors 6 cm raket	ÖRAK	Lätt
	127 mm	målraket	mk26	TDU-11/B Mk 26	ÖRAK	Tung	För övning med Robot 24

Robotar

Tunnan hade ingen stor arsenal av robotar. Man använde enbart robotar på J 29F, och detta under jaktuppdrag. För dessa jaktuppdrag användes den värmesökande jaktroboten Robot 24 som var en importerad AIM-9B Sidewinder.

Under övning med Robot 24 användes målraket mk26. På den högra robotbalken monterades en Robot 24 och på den vänstra en målraket mk26. Först avfyrade man målraket mk26 och sedan Robot 24. Målraket mk26 var utrustad med ett värmebloss vilket lurade Robot 24 att det var en fientlig jetmotor.

Förutom jaktrobotar använde man tunnan som robotbärare under utvecklingen av Robot 04, som på den tiden hette Robot 304. Tunnan utrustades med Robot 304A vilket var en prototyp robot eller en så kallad provrobot utan stridsladdning som användes under styrtester. Själva Robot 04 kom inte att användas på Tunnan dock.

Robotar

Ursprung	Namn	Model	Typ	Not
	Robot 24	AIM-9B Sidewinder	Jaktrobot	Användes bara på J 29F
	Provrobot 304A	Robot 04 prototyp	Provrobot	Bara en experimentell robot

Startraketer

1951 fick Tunnan startraketer samtidigt som även A 21R) fick det, vilket kortade planens startsträckor. Startraketerna hade konstruerats av Svenska Flygmotor AB (SFA).

Versioner

RM 2, de Havilland Ghost

Spaningsversionen.

Cockpit i målbogseringsutförande utan vapensystem. J 29F nummer 29575.

Totalt producerades 661 individer av SAAB 29 av de olika varianterna, varav fyra individer endast tjänstgjorde som prototyper/provflygplan.

• J 29A: Grundversion, utrustad med motorn RM 2 (de Havilland Ghost).
• J 29B: Utrustad med extra bränsletankar monterade i vingarna. Även betecknad som A 29B.
• S 29C: Obeväpnat spaningsflygplan.
• J 29D: Provflygplan utrustad med en RM 2B (de Havilland Ghost-motor med svenskkonstruerad efterbrännkamare).
• J 29E: Modifierad B-version med ny yttervinge. Ibland kallad "tandvinge" eller "tandad vinge" efter engelskans "Dog-tooth wing".
• J 29F: Modifierade flygplan av B- och E-versionen. Utrustad med RM 2B från J 29D samt E-vingen. Modifierad 1967 för målbogsering.

Benämning	Antal	Tidsperiod	Typ	Basering
J 29	4	1948–1950	Provflygplan
J 29A	224	1951–1963	Jaktflygplan	F 3, F 9, F 12, F 15, F 16
J 29B	360	1953–1957	Jaktflygplan	F 6, F 7, F 8, F 9 F 10, F 13
S 29C	76	1954–1970	Spaningsflygplan	F 11, F 21, MFD
J 29D	1	1954-1955	Provflygplan
J 29E	29	1954–1958	Jaktflygplan	F 4 F 9
J 29F	308	1955–1976	Jaktflygplan	F 3, F 4, F 9, F 10, F 15, F 16, MFD

Orealiserade projekt

JxR

Tidigt under Tunnans utveckling innan flygplanet ens fått ett internt namn på SAAB kallades projektet bara JxR. Ett antal olika utkast i olika konfigurationer gjordes 1945 för Sveriges nästa jaktflygplan. De absolut första utkasten hade två bommar som tidigare projektet SAAB 21 men i slutändan valde man en konfiguration med luftintaget i nosen. Det första utkastet av JxR med luftintaget i nosen hade raka vingar och en STAL Skuten reamotor. Denna variant av Tunnan kom inte längre än detta på grund av att SAAB fick tag på tyska dokument om pilvingar och att Skuten inte hade byggts än vid denna tidpunkt. Denna brukar ibland kallas för Urtunnan.

SAAB R 1001-001

SAAB R 1001 var det första Tunnanprojektet som nästan blev byggt. Planet hade en de Havilland Goblin-reamotor och pilvingar. Det första utkastet av R 1001 ritades sent 1945 och en fullskalig attrapp byggdes 1946. Flygplanet kom dock inte längre på grund av att starkare motorer blev tillgängliga och om R 1001 skulle kunna använda en sådan behövde sido- och höjdroder ritas om och sluttas tillbaka.

SAAB R 1001-002

Den senare varianten av R 1001 kallad 002. Denna variant hade den mycket kraftigare de Havilland Ghost-motorn och pilroder. R 1001-002 kom att ritas om ett par gånger för att slutligen bli Tunnan.

SAAB J 29R

J 29R var ett projekt att montera en radar i nosen på en J 29D. Två konfigurationer föreslogs, en med radarn centralt i luftintaget och en med radarn i en "näsa" ovanför luftintaget framför sittbrunnen. J 29R skulle fungerat som ett nattjaktflygplan men radarn skulle även ha hjälp att hitta flygplan i moln. En prototyp med en attrapp radom kallad "lösnäsa" testades. Projektet stoppades på grund av försämrad sikt och utvecklingen av SAAB 32 Lansen som skulle fylla samma roll.

SAAB J 29D alt 2.

Tunnans beväpning på 4 stycken 20 mm automatkanoner ansågs inte kraftfull nog att effektivt skjuta ner bombflygplan och därför föreslog man att förse Tunnan med efterbrännkammare och 4 stycken 30 mm Hispano-Suiza HSS 825 automatkanoner. En J 29A försågs med kanonattrapper för flygprov 1951. Vapnen prövade i provbock cirka 1953 men ansågs problematiska. Projekt skrotat.

Bevarade flygplan

J 29A 29171

S 29C 29970, Flygvapenmuseum.

Tunnan tillsammans med sina efterträdare Lansen, Draken, Viggen och Gripen under flyguppvisningen över centrala Stockholm vid firandet av kung Carl XVI Gustafs 50 år på tronen 2023.

Version	Nummer	Plats
J 29A	29171	Flygvapenmuseum. I förråd hos F 16 Museum, på före detta Upplands flygflottilj i Uppsala.
J 29A	29203	Utställd på Svedinos Bil- och Flygmuseum, Ugglarp, Falkenberg.
J 29F	29373	Utställd på Jämtlands Flyg- och Lottamuseum, Optand, Östersund.
J 29F	29392	Uppställd på ett tak vid flygplatsen Wien-Schwechats internationella flygplats, Schwechat, Österrike.
J 29B	29398	I förråd vid Flygvapenmuseum, Malmslätt, Linköping.
J 29F	29401	På piedestal vid före detta Jämtlands flygflottilj, Östersund.
J 29F	29441	På piedestal längs med E4 utanför Linköping.
J 29F	29443	På pelare vid Hörsching, Linz, Österrike.
J 29F	29447	På betongfundament vid Höhere Technische Bundeslehranstalt, Linz, Österrike.
J 29F	29449	Utställd på Fliegermuseum, Zeltweg, Österrike.
J 29F	29466	Utställd på Museum Fahrzeug-Technik-Luftfahrt, Bad Ischl, Österrike.
J 29F	29487	I förråd på Danmarks Tekniske Museum, Helsingör, Danmark.
J 29F	29507	I förråd vid Flygvapenmuseum, Malmslätt, Linköping.
J 29F	29541	Utställd på Österreichisches Luftfahrtmuseum, vid flygplats Thalerhof, Graz, Österrike.
J 29F	29543	Utställd på Museo Storico Dell Aeronautico Militare Italiana, Vigna di Valle, Italien.
J 29F	29560	Utställd på Familienpark Hubhof, Österrike.
J 29F	29566	Utställd på Heeresgeschichtliches Museum, Wien, Österrike.
J 29F	29575	Flygvapenmuseum. Utställd på Ängelholms flygmuseum på före detta Skånska flygflottiljen.
J 29F	29582	Zeltweg, Österrike (troligen skrotad).
J 29F	29588	På pelare vid Österreichisches Luftfahrtmuseum, vid flygplats Thalerhof, Graz, Österrike.
J 29F	29589	På betongfundament vid High Chaparral, Kulltorp, Hillerstorp. (såld 2018)
J 29F	29621	Privatägd, under renovering, Götene.
J 29F	29624	Flygvapenmuseum. Utställd på Aeroseum, Göteborg.
J 29F	29640	Midland Air Museum, Coventry, Storbritannien.
J 29F	29657	I förråd vid National Air and Space Museum, Washington D.C., USA.
J 29F	29665	I förråd vid Musée de l'Air, Paris, Frankrike.
J 29F	29666	Flygvapenmuseum. Utställd på F 15 Flygmuseum, Söderhamn.
J 29F	29670	Flygvapenmuseum. Luftvärdig med civil registrering SE-DXB. Baserad på F 7 Såtenäs, Lidköping.
S 29C	29902	Flygvapenmuseum. Utställd på F 11 Museum, Skavsta.
S 29C	29929	På piedestal vid Norrbottens flygflottilj, Luleå.
S 29C	29937	Flygvapenmuseum. Utställd vid F 21 Museum, Luleå.
S 29C	29945	Utställd som reklampelare vid bilfirma, Kareby, Kungälv.
S 29C	29969	Flygvapenmuseum Utställd utomhus framför hall 3. Tidigare utställd på Västerås flygmuseum, Hässlö (på före detta Västmanlands flygflottilj).
S 29C	29970	Utställd på Flygvapenmuseum, Malmslätt, Linköping.
S 29C	29974	Utställd på Västerås flygmuseum, Hässlö.

Se även

• Lista över svenska bevarade militära luftfarkoster
• Lars Brising
• Frid Wänström
• Sten Luthander
• Erik Bratt
• Olof Ljungström (flygingenjör)

Referenser

Tryckta källor

• Schiller, Harald; Olsson, Nils (1970). Händelser man minns: en krönika i ord och bild. Stockholm: Samverkande bokförlags försäljningsorganisation. Libris 569745 
• Widfeldt, Bo; Hall, Åke (2005). Svenskt militärflyg: Svenska militära flygplan och helikoptrar 1911–2005. Nässjö: Air Historic Research AB. sid. 102, 125. ISBN 91-975467-1-2 
• Sjögren, Sven. Raketbeväpning i svenska flygvapnet : en sammanställning över Försökscentralens (Provningsavdelningens) medverkan vid utveckling och utprovning av raketbeväpning åren 1944-1954 

Webbkällor

• "Düsenjets nach Naziplänen" www.tagesanzeiger.ch 22.06.2016

• ”Deponerade flygplan”. flygvapenmuseum.se. Arkiverad från originalet den 25 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150725172235/http://www.flygvapenmuseum.se/Samlingar/Foremal/Flygplan/Deponerade-flygplan/. Läst 15 augusti 2015. 
• ”The SAAB 29 Tunnan & SAAB 32 Lansen”. airvectors.net. http://www.airvectors.net/avj29.html. Läst 15 augusti 2015. 
• ”Saab J29 Tunnan”. aef.se. http://www.aef.se/Flygvapnet/Notiser/FPL29_notis_2.htm. Läst 15 augusti 2015. 
• ”SAAB 29 Tunnan, a short description”. x-plane.org. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151022213204/http://www.x-plane.org/home/urf/aviation/text/29tunnan.htm. Läst 15 augusti 2015. 
• ”Flygvapennytt 1967-3: Farväl till vapnet”. fht.nu. http://www.fht.nu/bilder/Flygvapnet/Flygvapennytt/fv_nytt_3_67_farval_till_vapnet.pdf. Läst 15 augusti 2015. 
• ”Gul Rudolf”. Flygvapennytt (3): sid. 32. 1995. http://www.aef.se/Flygvapnet/Tidskrifter/FV_Nytt/Flygvapennytt_1995-3.pdf. 
• Kritiska År.pdf
• SAAB 29 Tunnan: En flygteknisk milstolpe.pdf
• https://web.archive.org/web/20180619062456/http://www.robotmuseum.se/Mappar/Robothistorik/04_Flygvapen/ARM_Rb_304A.htm

Översättningar

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Saab 29 Tunnan, 29 mars 2011.

Vidare läsning

• Hansson Karl-Axel, red (1989). Flyget på Karlsborg: Västgöta flygflottilj : 1939-1989. Stockholm: Prisma. sid. 71-79, 132. Libris 7407646. ISBN 9151823136 
• Thorsson, Nils (1975). Historik och kartläggning av vapenmateriel för flygplan. Arboga. Libris 11480890 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Saab 29 Tunnan.
  Bilder & media
• J29 Saab Tunnan J29A J29B S29C J29F A29B - Svenskt jetplan i världsklass
• Flygande tunnan – teknik på högsta nivå
• J 29-klubben