Iridin
Utseende
Iridin | |
| |
Systematiskt namn | 5-hydroxi-3-(3-hydroxi-4,5-dimetoxifenyl)-6-metoxi-7-[(2S,3R,4S,5S,6R)-3,4,5-trihydroxi-6-(hydroximetyl)oxan-2-yl]oxikromen-4-on |
---|---|
Övriga namn | Irisolja |
Kemisk formel | C24H26O13 |
Molmassa | 522,45 g/mol |
Utseende | Gul eller gulvit fast massa |
CAS-nummer | 491-74-7 |
SMILES | COC1=CC(=CC(=C1OC)O)C2=COC3=CC(=C(C(=C3C2=O)O)OC)OC4C(C(C(C(O4)CO)O)O)O |
Egenskaper | |
Löslighet (vatten) | (20 °C) |
Smältpunkt | 208 °C |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Iridin, eller irisolja, är en isoflavon, en typ av flavonid, och kan utvinnas ur flera irisarter, som till exempel Iris Florentina.
Framställning
[redigera | redigera wikitext]Iridin kan framställas genom destillation med ånga av violrot, varvid det som överdestillerar är en blandning av olika ämnen, av vilka ca 85 % utgörs av den nästan luktlösa myristinsyran.
Produkten är vid rumstemperatur en gul eller gulvit, relativt fast massa med en stark lukt, som påminner om torkad violrot. Massan smälter till en gul eller gulbrun vätska, som vid parfymtillverkning används löst i alkohol.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Ur oljan kan framställas iron (som är en keton med violdoft)[1] i ren form. Oljan används vid tvål- och parfymtillverkning.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Iridin, 24 april 2012.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Iron (kemi) i Carl Magnus Ekbohrn, Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. (1936)