Hoppa till innehållet

Hillman Hunter

Från Wikipedia
Hillman Hunter
Grundinformation
MärkeHillman
Tillverkning1967-1979
Även kalladChrysler Hunter
Konstruktion
Karosseri4-d sedan
5-d kombi
LiknandeFord Cortina
Morris Marina
Vauxhall Victor
Drivlina
Motor4-cylindrig radmotor
DrivningBakhjulsdrift
Växellåda4-vxl manuell
3/4-stegs automat
Dimensioner
Hjulbas250 cm
Längd431 cm
Bredd162 cm
Höjd143 cm
Kronologi
FöregångareHillman Super Minx
EfterträdareTalbot Solara

Hillman Hunter är en personbil, tillverkad av den brittiska biltillverkaren Hillman mellan 1967 och 1979.

Hillman Minx/Hunter

[redigera | redigera wikitext]

I början av sextiotalet arbetade Rootes på en efterföljare till Hillman Minx och Super Minx. Man hade stora planer för den nya bilen, men utvecklingen av Hillman Imp tog huvuddelen av företagets resurser och den större bilen fick i stort sett nöja sig med en ny kaross.[1] Drivlina och chassi-komponenter hämtades från företrädarna. Framvagnen moderniserades dock med McPherson fjäderben.

Hillman Hunter introducerades hösten 1966 med en 1,7-liters motor från Super Minx. Ett år senare kom Hillman Minx med en mindre 1,5-liters motor. Samtidigt kompletterades programmet med en kombi-version. På många exportmarknader såldes bilen under Sunbeam-namnet.

1969 flyttades produktionen från Ryton-on-Dunsmore för att göra plats för den nya Avenger, till Imp-fabriken i skotska Linwood, där det var gott om outnyttjad produktionskapacitet. Ett år senare genomförde den nya ägaren Chrysler Europe en rationalisering av Rootes omfattande modellprogram. Minx-namnet försvann, efter nästan fyrtio år på marknaden, och ersattes av Hunter de Luxe.

1970 tillkom en tvåförgasarmotor i Hunter GT och två år senare kom den ännu starkare Hunter GLS.

1976 lade Chrysler Europe ned sina sista brittiska märken och bilarna bar därefter namnet Chrysler Hunter. Bilen sålde nu i så små volymer att produktionen flyttades till Irland, där den tillverkades fram till 1979.

Motor:

Modell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
Minx, DL 4-cyl radmotor ohv 1496 cm³ 54 hk Enkel förgasare
Minx Super 4-cyl radmotor ohv 1725 cm³ 61 hk Enkel förgasare
GL 4-cyl radmotor ohv 1725 cm³ 72 hk Enkel förgasare
GT 4-cyl radmotor ohv 1725 cm³ 79 hk Dubbla förgasare
GLS 4-cyl radmotor ohv 1725 cm³ 93 hk Dubbla förgasare

Övriga märken

[redigera | redigera wikitext]

Liksom sin företrädare var även Hunter ett mål för badge engineering och såldes under flera märkesnamn.

Singer Gazelle/Vogue

[redigera | redigera wikitext]

Singer Vouge introducerades samtidigt med Hunter-modellen och ett år senare kom Singer Gazelle, motsvarande Minx-modellen. Dessa var lite bättre utrustade än Hillman-bilarna och såldes bara med sedan-kaross.

I samband med rationaliseringarna i början av 1970 lades Singer-varianterna ned och därmed försvann märket Singer.

Motor:

Modell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
Gazelle 4-cyl radmotor ohv 1496 cm³ 54 hk Enkel förgasare
Vouge 4-cyl radmotor ohv 1725 cm³ 72 hk Enkel förgasare

Humber Sceptre

[redigera | redigera wikitext]

Humber Sceptre var den mest påkostade varianten och skiljde sig från de enklare modellerna genom lyxigare inredning och dubbla strålkastare. Från 1974 såldes den även med kombi-kaross.

Modellen lades ned 1976 och därmed försvann även märket Humber.

Motor:

Modell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
Sceptre 4-cyl radmotor ohv 1725 cm³ 79 hk Dubbla förgasare

Sunbeam Alpine/Rapier

[redigera | redigera wikitext]

Sunbeam Rapier var en sportigare coupé-version av Hunter-modellen.

Rootes slöt ett avtal med Paykan om att montera Hillman Hunter-bilar i Iran. Tillverkningen startade 1967. 1985 sålde den nya ägaren PSA hela produktionsrätten till Paykan och bilen fortsatte att tillverkas i Iran fram till 2005, under hela 38 år.[2]