Harlekintrast

	Harlekintrast; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Trastar; Turdidae
Släkte	Geokichla
Art	Harlekintrast; G. dohertyi
Vetenskapligt namn
	§ Geokichla dohertyi
Auktor	(Hartert, 1896)
Synonymer
	Kastanjeryggad trast; Zoothera dohertyi

Harlekintrast^[2] (Geokichla dohertyi) är en fågel i familjen trastar inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende och läte

Harlekintrasten är en liten trast med en kroppslängd på 16–18 cm. Den liknar brunryggig trast, men hjässan är svartaktig och mer vitt syns i ansiktet. Undersidan är också annorlunda, med det svarta på bröstet övergående i oregelbundna fläckar på den vita buken. Utmed flankerna och bröstsidorna är den rostbrun. Näbben är svartaktig, benen vitaktiga eller skära.^[4]

Sången består av en serie fraser som skiljs åt av ungefär en sekund. Varje fras innehåller tre till sju klara och behagliga visslingar med mer komplexa invävda moment. Bland lätena hörs ett skrapigt ljud, en enkel vissling och ett mycket ljust visslande.^[4]

Utbredning och systematik

Harlekintrasten förekommer i Indonesien, i Små Sundaöarna på öarna Lombok, Sumbawa, Sumba och Flores.^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. === Släktestillhörighet === Tidigare placerades arten i släktet Zoothera, men flera DNA-studier visar att harlekintrast med släktingar står närmare bland andra trastarna i Turdus.^[5]^[6]^[7]

Levnadssätt

Harlekintrasten hittas i städsegrön bergsskog, ibland även i omgivande av människan påverkade områden som buskmarker kring byar. Den födosöker på marken, men också i träd. Ibland kan den ses i grupper om upp till fem fåglar i träd som bär frukt, då tillsammans med brunkronad trast.^[4]

Häckning

Nyligen flygga ungar har noterats från slutet av juli till början av augusti på Sumba, men arten har också hörts sjunga under den perioden, varför häckningssäsongen troligen sträcker sig längre. I fångenskap har den lagt tre ägg som ruvats i 15 dagar, med ungar kvar i boet i 14 dagar efter kläckning.^[4]

Status och hot

Harlekintrastens utbredningsområde tros vara fragmentiserat. Den tros också minska i antal till följd av fångst för vidare försäljning inom burfågelindustrin. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som nära hotad.^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar William Doherty (1857-1901), amerikansk upptäcktsresande, entomolog och ornitolog.^[8] På svenska har den även kallats kastanjeryggad trast.

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2016 Geokichla dohertyi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
^ [a b c d] Collar, N. (2020). Chestnut-backed Thrush (Geokichla dohertyi), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.chbthr1.01
^ Klicka, J., G. Voelker och G.M. Spellman. 2005. A molecular phylogenetic analysis of the ‘‘true thrushes’’ (Aves: Turdinae). Molecular Phylogenetics and Evolution 34: 486–500.
^ Voelker, G., and J. Klicka. 2008. Systematics of Zoothera thrushes, and a synthesis of true thrush molecular systematic relationships. Molecular Phylogenetics and Evolution 49: 377–381.
^ Voelker, G. och R.K. Outlaw. 2008. Establishing a perimeter position: speciation around the Indian Ocean Basin. Journal of Evolutionary Biology 21: 1779–1788.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör harlekintrast.
Bilder & media
Wikispecies har information om Geokichla dohertyi.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2016 Geokichla dohertyi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11

[BOW-4] [a b c d] Collar, N. (2020). Chestnut-backed Thrush (Geokichla dohertyi), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.chbthr1.01

[5] Klicka, J., G. Voelker och G.M. Spellman. 2005. A molecular phylogenetic analysis of the ‘‘true thrushes’’ (Aves: Turdinae). Molecular Phylogenetics and Evolution 34: 486–500.

[6] Voelker, G., and J. Klicka. 2008. Systematics of Zoothera thrushes, and a synthesis of true thrush molecular systematic relationships. Molecular Phylogenetics and Evolution 49: 377–381.

[7] Voelker, G. och R.K. Outlaw. 2008. Establishing a perimeter position: speciation around the Indian Ocean Basin. Journal of Evolutionary Biology 21: 1779–1788.

[8] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]