Hoppa till innehållet

HD 114613

Från Wikipedia
HD 114613
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildKentauren
Rektascension13t 12m 03,19 s[1]
Deklination-37° 48′ 10,89 ″[1]
Skenbar magnitud () 4,852 ± 0,011 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypG4 IV[3]
B–V 0,659 ± 0,020[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-11,2 ± 1,26[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -381,72 ± 0,31[1] mas/år
Dek.:  45,75 ± 0,20[1] mas/år
Avstånd67,4 ± 0,4  (20,7 ± 0,1 pc)
Absolut magnitud () 3,29[5]
Detaljer
Massa1,25 ± 0,03[6] M
Radie2,01 ± 0,06[6] R
Luminositet4,057 ± 0,014[7] L
Temperatur5 729 ± 17[7] K
Metallicitet0,19 ± 0,01 (Fe/H)[7] dex
Vinkelhastighet2,4 ± 0,5[8] km/s
Ålder5,20 ± 0,24[6] miljarder år
Andra beteckningar
CD-37 8437, CPD-37 5523, FK5 3051, GJ 501.2, GJ 9432, HD 114613, HIC 64408, HIP 64408, HR 4979, IRAS 13092-3732, 2MASS J13120320-3748110, NLTT 33201, PLX 3011, PPM 291096, 1RXS J131203.4-374803, SAO 204227, TD1 16690, TYC 7774-1925-1, uvby98 100114613, Gaia DR2 6141742283401003264 [9]

HD 114613 är en ensam stjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Kentauren. Den har en skenbar magnitud av ca 4,85[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 48,4[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 67 ljusår (ca 21 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -11 km/s.[4]

HD 114613 är en gul till vit underjättestjärna av spektralklass G4 IV.[3] Den har en massa som är ca 1,3[6] solmassor, en radie som är ca 2[6] solradier och har ca 4 gånger solens utstrålning av energi[7] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 5 700 K.[7]

HD 114613 har en magnetisk cykel med en period på 897 ± 61 dygn, ungefär fyra och en halv gånger kortare än solens magnetiska cykel och en av de kortaste magnetiska cyklerna som är kända.[7]

HD 114613 var ett av de 37 målen för den första planetsökningen baserad på radiell hastighet på södra halvklotet, ESO-CES-undersökningen, som pågick mellan 1992 och 1998.[10] Denna undersökning upptäckte inte någon följeslagare med flera jupitermassor ut till några AE. En utvidgning av denna undersökning till HARPS-spektrografen gav ytterligare begränsningar, vilket tyder på att det inte finns några exoplaneter i Jupiters storlek ut till ca 5 AE.[11]

Planetsystem

[redigera | redigera wikitext]

Wittenmyer et al. (2014) fann att HD 114613 visar en måttlig amplitudvariation i sin radiella hastighet med en period av 10,5 år, vilket tyder på en följeslagare med lång omloppsperiod.[12] Den radiella hastighetens halvamputitud av 5,5 m/s kan kopplas till en planet med en minimal massa av omkring en halv jupitermassa. Planeten har en medelstor excentricitet på 0,25, vilket betyder att den kan betraktas som en Jupiteranalog.

HD 114613 solsystem[12]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
b
≥0,48 ± 0,04MJ
5,16 ± 0,13
3 827 ± 105
0,25 ± 0,08
-
-
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 114613, 3 juli 2021.
  1. ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600.
  2. ^ [a b c] Høg, E.; et al. (2000). "The Tycho-2 catalogue of the 2.5 million brightest stars". Astronomy and Astrophysics. 355: 27–30. Bibcode:2000A&A...355L..27H. doi:10.1888/0333750888/2862. ISBN 0333750888.
  3. ^ [a b] Gray, R. O.; Corbally, C. J.; Garrison, R. F.; McFadden, M. T.; Bubar, E. J.; McGahee, C. E.; O'Donoghue, A. A.; Knox, E. R. (2006). "Contributions to the Nearby Stars (NStars) Project: Spectroscopy of Stars Earlier than M0 within 40 pc-The Southern Sample". The Astronomical Journal. 132 (1): 161–170. arXiv:astro-ph/0603770. Bibcode:2006AJ....132..161G. doi:10.1086/504637. S2CID 119476992.
  4. ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/64408/185gcentauri. Hämtad 2021-07-03.
  5. ^ Pace, G.; Pasquini, L.; Ortolani, S. (2003). "The Wilson–Bappu effect: A tool to determine stellar distances". Astronomy & Astrophysics. 401 (3): 997–1008. arXiv:astro-ph/0301637. Bibcode:2003A&A...401..997P. doi:10.1051/0004-6361:20030163. S2CID 17029463.
  6. ^ [a b c d e] Takeda, Genya; et al. (2007). "Structure and Evolution of Nearby Stars with Planets. II. Physical Properties of ~1000 Cool Stars from the SPOCS Catalog". The Astrophysical Journal Supplement Series. 168 (2): 297–318. arXiv:astro-ph/0607235. Bibcode:2007ApJS..168..297T. doi:10.1086/509763. S2CID 18775378.
  7. ^ [a b c d e f] Sousa, S. G.; et al. (August 2008). "Spectroscopic parameters for 451 stars in the HARPS GTO planet search program. Stellar [Fe/H] and the frequency of exo-Neptunes". Astronomy and Astrophysics. 487 (1): 373–381. arXiv:0805.4826. Bibcode:2008A&A...487..373S. doi:10.1051/0004-6361:200809698. S2CID 18173201.
  8. ^ Lovis, C.; et al. (2011). "The HARPS search for southern extra-solar planets. XXXI. Magnetic activity cycles in solar-type stars: statistics and impact on precise radial velocities". arXiv:1107.5325 [astro-ph.SR].
  9. ^ HD 114613 (u-strasbg.fr) |Hämtad 2021-07-03.
  10. ^ Endl, M.; et al. (2002). "The planet search program at the ESO Coudé Echelle spectrometer. III. The complete Long Camera survey results". Astronomy & Astrophysics. 392 (2): 671–690. arXiv:astro-ph/0207512. Bibcode:2002A&A...392..671E. doi:10.1051/0004-6361:20020937. S2CID 17393347.
  11. ^ Zechmeister, M.; et al. (2013). "The planet search programme at the ESO CES and HARPS. IV. The search for Jupiter analogues around solar-like stars". Astronomy & Astrophysics. 592: A78. arXiv:1211.7263. Bibcode:2013A&A...552A..78Z. doi:10.1051/0004-6361/201116551. S2CID 53694238.
  12. ^ [a b] Wittenmyer, Robert A.; et al. (2014). "The Anglo-Australian Planet Search. XXIII. Two New Jupiter Analogs". The Astrophysical Journal. 783 (2): 103. arXiv:1401.5525. Bibcode:2014ApJ...783..103W. doi:10.1088/0004-637X/783/2/103. S2CID 14082923.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]