Gymnosofi
Gymnosofi. Gymnosofister (av grek. gymnos, naken, och sofistes, vis) är (enl. SAOB) nakna vishetslärare: "(förr) av antikens greker använd benämning på vissa indiska asketer (som gingo nakna)".
Ordet har, särskilt i Frankrike, Storbritannien och USA, under tidigt 1900-tal även varit en beteckning på en filosofisk inriktning, rörelse eller doktrin, som praktiserade nakenhet, asketism och meditation/yoga.
Begreppet har visst litteraturvetenskapligt intresse då en av Gunnar Ekelöfs mest kända dikter heter just "Gymnosofisten", tidigast publicerad i boken Non Serviam, utgiven 1945.[1]
Indiska gymnosofister
[redigera | redigera wikitext]Det är oklart vilka som avses i de antika grekiska och romerska källor som omnämner "gymnosofister". Ibland har man antagit att det rör sig om naga sadhus eller digambaras. En mer utförlig beskrivning av källmaterialet finns under gymnosophists.
Västerländska gymnosofer
[redigera | redigera wikitext]År 1919 öppnade Blanche DeVries ett Yoga Gymnosophy Institute som kombinerade orientalisk dans med yoga i New York.
År 1922 grundades The English Gymnosophist Society. År 1923–24 skrev Maurice Parmelee boken The New Gymnosophy, som publicerades 1927.
Societe Internationale de Gymnosophie grundades 1926 i Frankrike och The American Gymnosophical Association, AGA omkring 1930 i USA. Det fanns en stark akademisk och filosofisk grund i rörelsen. Tanken var att samhället skulle acceptera den nakna människokroppen som det naturliga tillståndet, och att detta skulle leda till ett bättre samhälle. Det var dessutom del i en allmän kritik mot gammalt, inte minst juridiskt och kyrkligt, motstånd mot nakenhet. I Europa möttes detta nytänkande sällan av motstånd, och i slutet på 1950-talet blev naturism även lagligt i USA. Den gymnosofiska rörelsen kom då att uppgå i det som mer allmänt kallades naturism.