Hoppa till innehållet

Guillaume Faye

Från Wikipedia
Guillaume Faye
Guillaume Faye, februari 2015.
Guillaume Faye, februari 2015.
PseudonymGuillaume Corvus, Pierre Barbès, Skyman, Gérald Foucher och Willy Eyaf
Född7 november 1949
Angoulême, Charente, Frankrike
Död7 mars 2019 (69 år)
Yrkeförfattare, journalist
Nationalitetfransk
Språkfranska[1]
Litterära rörelserNya högern
Noterbara verkL'Archéofuturisme (1998)
Webbplatshttps://www.gfaye.com/

Guillaume Faye (franska: [faj]), född 7 november 1949 i Angoulême i Charente, död 7 mars 2019,[2] var en fransk journalist och författare. Fil.dr. vid Institut d'études politiques de Paris. Han räknas till de främsta tänkarna inom franska nya högern.[3] Faye var aktiv i Alain de Benoists GRECE från början av 1970-talet och fram till en splittring 1986, som främst berodde på att Faye börjat se Islam och inte USA som den främsta huvudfienden.[4] Han lämnade GRECE efter ha brutit med Benoist och arbetade sedan som radiopratare på kanalen Skyrock men återkom till politiken 1998 med boken L'Archéofuturisme.[5] och förordade då en mer aggressiv rasideologi. och Faye vände sig främst emot islam och afrikansk kolonisation som han ansåg utgjorde de stora hotet mot den europeiska identiteten.[6]

Politiska ställningstaganden

[redigera | redigera wikitext]

Faye var mycket kritisk mot EU, liksom till amerikansk kommersialism och inflytande, som han menade försvagar och bryter ner de nationella folkens egna identiteter. Enligt Faye är Europa är under kolonisation av islamska afrofolkgrupper, men han hävdade att Europas svaghet främst beror på den svaga politiska ledningen och interna splittrande processer. Han förordade en europeisk nationalisn, nynationalism, och en starkt euroasisk (eller euroslavisk) politisk enhet med Ryssland.[7]

Civilisationernas krig och starkt ledarskap

[redigera | redigera wikitext]

Faye var till skillnad från många andra inom den radikala högern inte antisemit, men hävdade att etnopluralism var för tolerant då han trodde att ett civilisatoriskt krig mot islam var i antågande. [8]

Han förordade ett starkt ledarskap, en diktator som:

”... inte är en förtryckande tyrann, utan en som ”dikterar”, som tar genvägar och räddar saker vid undantagstillstånd.”[9]

Folkutbyte i Europa

[redigera | redigera wikitext]

I den globala ekonomin är det inte bara varor som blir utbytbara utan även människor och befolkning menade Fayer. Han menade att eliterna håller på med ett demografiskt folkutbyte för att ersätta majoritetsbefolkningen. Abortism, homosexualitet och immigration är de tre tillvägagångssätt som Faye menade att eliten använder för att byta ut sin befolkning. Fayer var en föregångare och inspiratör i konspirationsteorin om att det pågår ett folkutbyte i Europa.[10] En konspirationsteori som bland annat Renaud Camus populariserat, och som fått stor spridning i slutet att 2010-talet.

Arkeofuturism

[redigera | redigera wikitext]

Faye utvecklade begreppet arkeofuturism för att beskriva den kombination av ”arkaiska värderingar” och modern futuristisk teknologi som han förordar. Begreppet har liksom Fayes ideer, fått stor spridning bland många identitärer.[11][12]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • Le Système à tuer les peuples, Copernic 1981.
  • Contre l'économisme, Le Labyrinthe, 1983.
  • Sexe et Idéologie, Le Labyrinthe, 1983.
  • La Nouvelle société de consommation, Le Labyrinthe, 1984.
  • L'Occident comme déclin, Le Labyrinthe, 1984.
  • Avant-guerre, Carrère, 1985.
  • Nouveaux discours à la Nation Européenne, Albatros, 1985.
  • Europe et modernité, Eurograf, 1985.
  • Petit lexique du partisan européen (collaborator), Eurograf, 1985.
  • Les Nouveaux enjeux idéologiques, Le Labyrinthe, 1985.
  • La Soft-idéologie (collaborator as Pierre Barbès), Robert Laffont, 1987.
  • Le Guide de l'engueulade, Presses de la Cité, 1992.
  • Viol, pillage, esclavagisme, Christophe Colomb, cet incompris : essai historico-hystérique, Grancher, 1992.
  • Le Manuel du séducteur pressé, Presses de la Cité, 1993.
  • L'Archéofuturisme, L'Aencre, 1999. English translation: Archeofuturism, Arktos, 2010.
  • La Colonisation de l’Europe: discours vrai sur l’immigration et l’Islam, L’Æncre, 2000. English translation: The Colonisation of Europe, Arktos, 2016.
  • Les Extra-terrestres de A à Z, Dualpha, 2000.
  • Pourquoi nous combattons: manifeste de la résistance européenne, L’Æncre, 2001. English translation: Why We Fight: Manifesto of the European Resistance, Arktos, 2011.
  • Chirac contre les fachos, GFA, 2002.
  • Avant-guerre, L’Aencre, 2002.
  • Le coup dEtat mondial: Essai sur le Nouvel Impérialisme Américain., L’Æncre, 2004. English translation: A Global Coup, Arktos, 2017.
  • La congergence des catastrophes., L’Æncre, 2004. English translation: Convergence of Catastrophes, Arktos, 2012.
  • La Nouvelle Question juive, Le Lorre, 2007.
  • Sexe et Dévoiement, Les éditions du Lore, 2011. English translation: Sex and Deviance, Arktos, 2014.
  • L'Archéofuturisme V2.0 : nouvelles cataclysmiques, Le Lorre, 2012. English translation: Archaeofuturism 2.0, Arktos, 2016.
  • Mon programme: Un programme révolutionnaire ne vise pas à changer les règles du jeu mais à changer de jeu , Les Éditions du Lore, 2012.
  • Comprendre l'islam, Tatamis, 2015. English translation: Understanding Islam, Arktos, 2016.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: ola2016917026, läst: 1 mars 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ È morto Guillaume Faye, l’uomo che ha cambiato il pensiero non conforme europeo (italienska)
  3. ^ " Anti-égalitarisme " et retour aux sources " indo-européennes " LE MONDE 12 december 1978
  4. ^ Dahl, Göran (2018). Folk och identitet : identitarismen och dess källor (Första utgåvan). sid. 71. ISBN 978-91-88383-37-2. OCLC 1101114629. https://www.worldcat.org/oclc/1101114629. Läst 26 april 2021 
  5. ^ Portrait Guillaume Faye REFLEXes 29 november 2004
  6. ^ ”GRECE”. Expo.se. https://expo.se/fakta/wiki/grece. Läst 15 februari 2021. 
  7. ^ Nydahl, Thomas (2014). Identitärt : om rötter, identitet och politisk aktivism. Occident. sid. 96. ISBN 978-91-981449-1-8. OCLC 941691670. https://www.worldcat.org/oclc/941691670. Läst 18 februari 2021 
  8. ^ Göran Dahl. ”Det stora utbytet”. ORD&BILD. Ord&bild 2/2019. http://www.tidskriftenordobild.se/. Läst 19 februari 2021. 
  9. ^ Citat från : Nydahl, Thomas (2014). Identitärt : om rötter, identitet och politisk aktivism. Occident. sid. 93-94. ISBN 978-91-981449-1-8. OCLC 941691670. https://www.worldcat.org/oclc/941691670. Läst 18 februari 2021 
  10. ^ Finnsiö, Morgan. ”Myten om det stora utbytet”. Expo.se. https://expo.se/myten-om-det-stora-utbytet. Läst 19 februari 2021. 
  11. ^ Nydahl, Thomas (2014). Identitärt: om rötter, identitet och politisk aktivism. Occident. sid. 49. ISBN 978-91-981449-1-8. OCLC 941691670. https://www.worldcat.org/oclc/941691670. Läst 12 februari 2021 
  12. ^ ”Från ras till identitet”. Expo.se. https://expo.se/2014/07/från-ras-till-identitet. Läst 18 februari 2021. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Guillaume_Faye&oldid=54285392”