Grimma
Grimma (fornnordiska: gríma) är ett ord som i grunden avser bland annat ansiktsmask, visir och dylikt (från en rot kring ”streck i ansiktet”) men som i modern tid främst avser ansiktsinrättningar med olika funktioner som anbringas runt ansikten på djur eller människor.
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Grimma kommer av fornsvenska grima som i sig härleds från fornnordiska gríma med bredare betydelse. Det avsåg bland annat ”nosgrimma och dito” i modern betydelse, men även ”ansiktsmask, visir, stundom hjälm” samt bildligt ”förklädnad, fördöljelse, mask (fysionomisk)” med mera. Ett av Odens binamn var Grímr (arkaiserat: Grim): ”den maskerade, fördolde, förklädde”, då en av Odens specialiteter är att göra sig fördold för andra. Även Jarngrímr förekommer: ”Järngrimman”, möjligen figurativt menat, typ ”stela ansiktet”. Ordet förekom även i fornsaxiska, anglosaxiska och fornfrisiska som grīma samt fornhögtyska som grīmo med mera, härstammande från en urgermansk *grīmō i samma eller liknande betydelse.[1]
Ordet härstammar från en europeisk rot som ungefär betyder ”streck i ansiktet” (”strimmigt ansikte, veckstrimmigt (skrynklat, rynkigt) ansikte, förställt ansikte” etc), där även svenska grimma har haft bygdemålbetydelsen ”smutsstreck i ansiktet” och liknande. Det är besläktat med grimas (via franska: grimace, ”förställt ansikte”),[2] grimmel (”smutsränder i ansiktet”),[3] adjektiven grimmad, grimmig och grimlig (”smutsstrimmig i ansiktet”),[4][5][6] och verbet grimera (”måla skrynklor eller andra drag i ansiktet”, via franska: grimer, i sig från medelfranska: grime, ”grimma”).[7] Andra möjliga besläktade ord är gram (”vred, bitterhet, förskräckelse”), gramse (”förargad, förbittrad, bedrövad”), gräma (”vålla, uppväcka, hålla gram”) samt grym (”förskräcklig, vredesfylld”) som alla förknippas med ”förställda (arga, förtvivlade) ansikten”.[8][9][10][11]
Roten förekommer möjligen i klassisk grekiska verbet χρίω (khrī́ō), ”bestryka, smörja” (såsom att måla strimmor eller smörja hudvård mot rynkor).[1] Besläktat är även engelska: grime (”smuts, sot, flott”) och italienska: grimo (”rynkig, skrumpen”).[7]
Maskvisir
[redigera | redigera wikitext].jpg)
I det fornengelska Beowulfkvädet, som huvudsakligen handlar om svenska vendeltida elitkrigare, används grimma (fornengelska: grima) för att beskriva visiret hos dåtidens hjälmar[12] samt hjälmarna i helhet genom sammansättningar, såsom: beadogrima (”bödgrimma/kampgrimma”),[13] heregrima (”härgrimma”)[14] samt grimhelm (”grimhjälm”).[15]
Ytterligare beskrivning av hjälmarna indikerar att de hör till samma konstruktion som de samtida prakthjälmar som funnits i Valsgärde och Vendel med mera, vars visir (”grimma”) i grunden utgörs av tre fastlänkade järnskenor, två som kindskydd och ett som nässkydd.
| Beowulf rad: 301–306 |
fah ond fyrheard, ferhwearde heold guþmod grimmon.[16]
präglade och anlöpta, höll de stridssinnade grimmorna livvakan.”
| Beowulf rad: 1029–1034 |
þæt him fela laf frecne ne meahton scurheard sceþðan,
þonne scyldfreca ongean gramum gangan scolde.[17]
ett flerfaldigt testamente till våda eller gagnad stridsskada,
då stridande skola kämpa mot fiender med skölden emot.”
Ansiktsinrättningar hos djur
[redigera | redigera wikitext]Nosgrimma
[redigera | redigera wikitext]Nosgrimma kallas typen av grimma som avses att anbringas på ett mindre djur bland annat för att hindra det att bita och skälla.[18] Den vanligaste typen är ett remtyg av läder, textil eller polyester som fästs runt djurets huvud och nos.
I ett hästbetsel är nosgrimman en rem vars huvudfunktion att förhindra att hästen undandrar sig bettets inverkan genom att gapa.[19]
.png)
Grimma för att leda och binda djur
[redigera | redigera wikitext]Grimma med därvid fäst ”grimskaft” används till att leda och binda djur.[20] Dialektalt brukas 'grimskaft' i betydelsen ”grimskaft med tillhörande grimma”.[21] Grimman är ett remtyg som anbringas runt ett större tamdjurs huvud, till exempel häst, ko, lamadjur. [22] Grimskaftet som är en järnkedja, läderrem eller ett rep fästs i en metallring under munnen.
Liknande finns även ”tjuder”, ett längre rep eller kedja fäst i en grimma, som används för att kunna fastgöra arbetsdjur, särskilt häst eller nötkreatur, på bete vid en i marken nedslagen påle i avsikt att inskränka djurets rörelsefrihet[23]
Näsgrimma
[redigera | redigera wikitext]Näsgrimma är en typ av grimma inom sjukvården som leder slangar med syrgastillförsel till användarens näsa.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Svenska Akademiens ordbok: grimma
- ^ Svenska Akademiens ordbok: grimas
- ^ Svenska Akademiens ordbok: grimmel
- ^ Svenska Akademiens ordbok: grimmad
- ^ Svenska Akademiens ordbok: grimmig
- ^ Svenska Akademiens ordbok: grimlig
- ^ [a b] Svenska Akademiens ordbok: grimera
- ^ Svenska Akademiens ordbok: gram
- ^ Svenska Akademiens ordbok: gramse
- ^ Svenska Akademiens ordbok: gräma
- ^ Svenska Akademiens ordbok: grym
- ^ ”grima” (på engelska). Beowulf. skaldic.abdn.ac.uk. https://skaldic.abdn.ac.uk/m.php?p=onwword&i=102136. Läst 25 juni 2024.
- ^ ”beadogrima” (på engelska). Beowulf. skaldic.abdn.ac.uk. https://skaldic.abdn.ac.uk/m.php?p=onwword&i=100393. Läst 25 juni 2024.
- ^ ”heregrima” (på engelska). Beowulf. skaldic.abdn.ac.uk. https://skaldic.abdn.ac.uk/m.php?p=onwword&i=102485. Läst 25 juni 2024.
- ^ ”grimhelm” (på engelska). Beowulf. skaldic.abdn.ac.uk. https://skaldic.abdn.ac.uk/m.php?p=onwword&i=102137. Läst 25 juni 2024.
- ^ Beowulf: rad: 301–306
- ^ Beowulf: rad: 1029–1034
- ^ Svenska Akademiens ordbok: nosgrimma
- ^ Adler, Peter (1978). Hästordboken. Göteborg. ISBN 9185074497
- ^ Lantmannens uppslagsbok i Herman Juhlin-Dannfelt, Lantmannens uppslagsbok (1923)
- ^ Svenska Akademiens ordbok: grimskaft
- ^ Lantmannens uppslagsbok i Herman Juhlin-Dannfelt, Lantmannens uppslagsbok (1923)
- ^ Svenska Akademiens ordbok: tjuder
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- Grimma i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
- Vårdhandboken om näsgrimma
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wiktionary har ett uppslag om grimma.