Gillis William Long
Gillis William Long | |
Ledamot av USA:s representanthus
| |
Tid i befattningen 3 januari 1963–3 januari 1965 | |
Företrädare | Harold B. McSween |
---|---|
Efterträdare | Speedy Long |
Valkrets | Louisianas 8:e |
Tid i befattningen 3 januari 1973–20 januari 1985 | |
Företrädare | Speedy Long |
Efterträdare | Catherine Small Long |
Valkrets | Louisianas 8:e |
Född | 4 maj 1923 Winnfield, Louisiana |
Död | 20 januari 1985 (61 år) Washington, D.C. |
Gravplats | Louisiana[1] |
Politiskt parti | Demokratiska partiet |
Alma mater | Louisiana State University |
Religion | baptist |
Maka | Catherine Small Long |
Gillis William Long, född 4 maj 1923 i Winnfield i Louisiana, död 20 januari 1985 i Washington, D.C., var en amerikansk demokratisk politiker. Han var ledamot av USA:s representanthus 1963–1965 och på nytt från 1973 fram till sin död. Han var släkt med Huey och Earl Long.
Long deltog i andra världskriget och avancerade till kapten. År 1949 avlade han kandidatexamen och 1951 juristexamen vid Louisiana State University. I kongressvalet 1962 blev Long invald i representanthuset. Följande år kandiderade han utan framgång i demokraternas primärval inför guvernörsvalet 1963 och i kongressvalet 1964 lyckades han inte bli omvald för en andra mandatperiod i representanthuset.[2] Efter en åtta år lång paus efterträdde han sedan 1973 Speedy Long som kongressledamot.[3] Den gången lyckades Long behålla sitt mandat i tolv år innan han år 1985 avled i ämbetet och gravsattes på Alexandria National Cemetery i Pineville.[4] I representanthuset efterträddes han av änkan Catherine Small Long.[5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ Long, Gillis William. Biographical Directory of the United States Congress. Läst 25 juni 2012.
- ^ Louisiana: U.S. Representatives, 1970s. The Political Graveyard. Läst 25 juni 2012.
- ^ Long, Gillis William. The Political Graveyard. Läst 25 juni 2012.
- ^ Long, Catherine Small. Biographical Directory of the United States Congress. Läst 25 juni 2012.
|