Gallehushornen

Gallehushornen, på danska även Guldhornene, var två dryckeshorn från den germanska järnåldern som hittades i Danmark och som anses ha varit danska nationalklenoder.

Det första hornet hittades vid byn Gallehus norr om Møgeltønder på södra Jylland den 20 juli 1639 av en flicka, Kristine Svendsdatter, när det stack upp ur marken. Hornet kom till Kristian IV som skänkte det till sin äldste son Kristian. Hornet avtecknades av Ole Worm som beskrev det i en uppsats 1641.

Det andra hornet hittades nästan ett sekel senare, den 21 april 1734, när bonden Jerk Lassen höll på att gräva precis i närheten av den plats där det första hornet hittades. Greven av Schackenborg överlämnade hornet till Kristian VI senare samma år. Kungen lät arkivarien J.R. Paulli teckna av det.

Bägge hornen förvarades i det Kongelige Kunstkammer men natten mellan den 4 och 5 maj 1802 blev hornen stulna av guldsmeden Niels Heidenreich. Guldsmeden smälte ned båda hornen, en händelse som väckte stor uppmärksamhet och som fick Adam Oehlenschläger att skriva dikten Guldhornene.

Båda hornen var smyckade med ornament och figurer i relief. Vad dessa figurer skulle föreställa vet man inte, men det har under åren presenterats en mängd teorier. Det mindre hornet hade inskriptionen "Ek hlewagastiR holtijaR horna tawido", vilket har tolkats som "Jag, Lägäst, Holtes son, gjorde (eller: lät göra) hornet". De har daterats till folkvandringstiden, åren 400 till 450.

Det hade också gjorts några avgjutningar i gips som skulle skickas till en kardinal i Rom, men skeppet med gipsavgjutningarna förliste utanför Korsika.

Med hjälp av teckningar, beskrivningar och ett par tidigare vridna kopior (alla tidigare kopior hade felaktigt varit raka), som donerats av Köpenhamn till Malmö 1945 som tack för hjälp med flyktingmottagandet under andra världskriget,^[1]^[2] gjorde man två guldkopior som var utställda på det danska Nationalmuseet. Kopiorna stals vid ett inbrott på en utställning i Jelling den 17 september 2007, men återfanns nästa dag^[3]. Fyra personer greps för stölden^[4].

Beskrivning

Runinskriften

Inläst tolkning av den andra hornens text på urnordiska.

Runor:

ᛖᚲᚺᛚᛖᚹᚨᚷᚨᛊᛏᛁᛉ᛬ᚺᛟᛚᛏᛁᛃᚨᛉ᛬ᚺᛟᚱᚾᚨ᛬ᛏᚨᚹᛁᛞᛟ᛬

Translitterering av runraden:

ekhlewagastiz:holtijaz:horna:tawido:

Normalisering till urnordiska:

ek Hlewagastiz Holtijaz horna tawidō

Översättning till nusvenska:

Jag, Lägäst, Holtes son, gjorde (eller: lät göra) hornet.

Se även

Alfabetisk lista över runinskrifter

Källor

Arvidsson, Bengt, "Figurerna på guldhornet från Gallehus som gudomlig uppenbarelse. Ole Worms, Paul Egards, Envald Nicolaus Randulfs och Peder Winstrups tolkningsförsök", Kirkehistoriske Samlinger (København 1993)
H.V. Gregersen (1981). Danmarks historie. Slesvig og Holsten indtil 1830. Köpenhamn: Politikens forlag. sid. 26-28. ISBN 87-567-3479-4
Enoksen, Lars Magnar (1998). Runor, historia, tydning, tolkning. Historiska media

Fotnoter

^ ”Kringla - reproduktion, hedersgåva, dryckeshorn, skulptur, Guldhornen, Gallehushornen”. Kringla. http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=MM/objekt/1390744. Läst 4 oktober 2020.
^ Rosborn, Sven, Den skånska historien. Före skrivkonsten (Malmö 1999), s. 146-148.
^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 21 september 2007. https://web.archive.org/web/20070921071600/http://ekstrabladet.dk/112/article339059.ece. Läst 19 september 2007. Extrabladet.dk 2007-09-19
^ http://nyhederne.tv2.dk/krimi/article.php/id-8679139.html?forside TV2.dk 2007-09-19

[1] ”Kringla - reproduktion, hedersgåva, dryckeshorn, skulptur, Guldhornen, Gallehushornen”. Kringla. http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=MM/objekt/1390744. Läst 4 oktober 2020.

[2] Rosborn, Sven, Den skånska historien. Före skrivkonsten (Malmö 1999), s. 146-148.

[3] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 21 september 2007. https://web.archive.org/web/20070921071600/http://ekstrabladet.dk/112/article339059.ece. Läst 19 september 2007. Extrabladet.dk 2007-09-19

[4] ttp://nyhederne.tv2.dk/krimi/article.php/id-8679139.html?forside TV2.dk 2007-09-19

[1]

[2]

[3]

[4]