Grjazev-Sjipunov GSj-6-23
Grjazev-Sjipunov GSj-6-23 | |
GSj-6-23 | |
Beskrivning | |
---|---|
Typ | Automatkanon |
Ursprungsland | Sovjetunionen |
Tjänstehistoria | |
Brukstid | 1974 – |
Medverkan i krig | Afghansk-sovjetiska kriget |
Era | Kalla kriget |
Produktionshistoria | |
Designer | Vasilij P. Grjazev och Arkadij G. Sjipunov |
Designdatum | 1972 |
Tillverkare | KPB |
Specifikationer | |
Kaliber | 23×115mm |
Låsmekanism | gasdriven gatling |
Längd | 1,4 meter |
Vikt | 75 kg |
Eldhastighet | 10 000 skott/min |
Utgångshastighet | 715 m/s |
Grjazev-Sjipunov GSj-6-23 (ryska: Грязев-Шипунов ГШ-6-23) även kallad 9A768 är en gasdriven gatlingkanon med sex eldrör som används i de rysktillverkade stridsflygplanen Su-24, MiG-27 och MiG-31.
Design
[redigera | redigera wikitext]GSj-6-23 liknar den amerikanska M61 Vulcan, men är något kortare och lättare. Den största skillnaden mot sina västerländska motsvarigheter är dock att GSj-6-23 drivs av sina egna krutgaser och därför inte kräver någon drivmotor. Detta kräver en mer avancerad konstruktion, men har fördelen att den kommer upp i maximal eldhastighet mycket snabbare. Nackdelen är att kanonen stannar om en patron ”klickar”. För att lösa det problemet innehåller GSj-6-23 ett magasin om inte mindre än tio stycken ”omladdningspatroner”. En omladdningspatron är mindre än de vanliga patronerna och matas in i en speciell kammare där den avfyras. Gastrycket från den är tillräckligt för att driva runt kanonen ett sjättedels varv så att den kan avfyras på nytt.
GSj-6-23 har en extremt hög eldhastighet, 10 000 skott/min, vilket är 40% mer än en M61 Vulcan. Det gör också att ammunitionen tar slut oerhört snabbt. En MiG-31:as förråd av 260 granater räcker till ca 2 sekunders eldgivning.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Gryazev-Shipunov GSh-6-23, 6 december 2010.