Ferdinand II av Aragonien
Ferdinand II av Aragonien | |
---|---|
Ferdinand II av Aragonien | |
Regeringstid | 1468–1516 |
Företrädare | Johan II av Aragonien |
Efterträdare | Johanna I av Kastilien |
Regeringstid | 1474–1504 |
Företrädare | Isabella I av Kastilien |
Efterträdare | Johanna I av Kastilien |
Regeringstid | 1479–1516 |
Företrädare | Johan II av Aragonien |
Efterträdare | Johanna I av Kastilien |
Regeringstid | 1504–1516 |
Företrädare | Ludvig XII av Frankrike |
Efterträdare | Johanna I av Kastilien |
Regeringstid | 1512–1516 |
Företrädare | Katarina av Navarra och Johan III av Navarra |
Efterträdare | Johanna I av Kastilien |
Gemål | Isabella I av Kastilien, Germaine de Foix |
Barn | Isabella av Aragonien, Johan av Asturien, Johanna I av Kastilien, Maria av Aragonien, Katarina av Aragonien |
Ätt | Huset Trastámara |
Far | Johan II av Aragonien |
Mor | Juana Enríquez |
Född | 10 mars 1452 Sos del Rey Católico, Kungariket Aragonien |
Namnteckning | |
Död | 23 januari 1516 (63 år) Madrigalejo, Kungariket Kastilien och León |
Begravd | Grananda, Kungariket Granada |
Ferdinand II av Aragonien (aragonska: Ferrando II d'Aragón), född 10 mars 1452 i Soz, Aragonien, död 23 januari 1516[1] i Madrigalejo, var kung av den aragoniska kronan och från 1479 av ett förenat Spanien. Genom hans äktenskap med Isabella I av Kastilien förenades större delen av den iberiska halvön i ett enda stort rike.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Ferdinand var även kung av Neapel under namnet Ferdinand III, kung av Kastilien som Ferdinand V (på spanska Fernando de Aragón, på katalanska Ferran d'Aragó), kallad den katolske, kung av Aragonien, Kastilien, Sicilien, Neapel, Navarra och greve av Barcelona. Han var son till Johan II av Aragonien i dennes andra äktenskap med Juana Enriquez.
Den 19 oktober 1469 gifte han sig med sin syssling, Isabella I av Kastilien, och därmed kom de bådas riken, Aragonien och Kastilien, att förenas till ett gemensamt rike som de styrde tillsammans. Deras äktenskap resulterade i en guldålder för Spanien; deras välde kom att omfatta hela Iberiska halvön och Spanien blev Europas ledande stormakt.
Samtidigt innebar Spaniens bildande och den senare expansionen mot det nyupptäckta Amerika att den redan inledda nedgången för katalansk kultur – som tidigare dominerat i kungariket Aragonien – förstärktes.[2] Dock kunde han som regent i det aragonisk-katalanska kungadömet 1486 avsluta en utdragen katalansk bonderevolt, genom att avskaffa de svåraste feodaltvången från bönderna. Han hjälpte också Isabella att besegra konkurrenterna om den kastilianska tronföljden.[1]
Den så kallade spanska inkvisitionen etablerades 1478 och 1492 i samband med erövringen av Emiratet av Granada, och under denna period drevs muslimerna och judarna ut ur Spanien. Vissa judar konverterade till kristendom för att få stanna kvar i Spanien.
Ferdinand och Isabella stödde också handel och upptäcktsresande; deras gynnande av Christofer Columbus ledde till spanska besittningar i Central- och Sydamerika. Ferdinand var en äkta renässansfurste. Han beskrivs som mycket duglig, arbetsam och ihärdig, men även en beräknande man som noga och hänsynslöst genomförde sina planer.
Han gifte sig en andra gång år 1505 med Germaine de Foix.
Barn med Isabella av Kastilien
[redigera | redigera wikitext]- Isabella (1470–1498), gift med först kronprins Alfons av Portugal och sedan Manuel I av Portugal.
- Johan, prins av Asturien (1478–1498).
- Johanna den vansinniga (1479–1555), Ferdinands efterträdare, gift med Filip I av Kastilien.
- Maria (1482–1517), gift med Manuel I av Portugal.
- Katarina (1485–1536), gift med Henrik VIII av England.
Barn med Germaine de Foix
[redigera | redigera wikitext]- En son, född och död 1509.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] "Ferdinand II". NE.se. Läst 26 augusti 2014.
- ^ ”Katalonien - Historia”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/katalonien. Läst 27 augusti 2020.
|