Hoppa till innehållet

Enuliophis sclateri

Från Wikipedia
Enuliophis sclateri
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljSnokar
Colubridae
UnderfamiljDipsadinae
SläkteEnuliophis
McCranie & Villa, 1993
ArtEnuliophis sclateri
Vetenskapligt namn
§ Enuliophis sclateri
Auktor(Boulenger, 1894)
Synonymer
Enulius slateri DUNN 1938[2]
Leptocalamus sclateri BOULENGER 1894[3]
Enulius sclateri COPE 1871
Hitta fler artiklar om djur med

Enuliophis sclateri[3] är en ormart som beskrevs av Boulenger 1894. Enuliophis sclateri är ensam i släktet Enuliophis som ingår i familjen snokar.[4][5] Enuliophis sclateri infogades en längre tid i släktet Enulius. Arten tillhör underfamiljen Dipsadinae som ibland listas som familj.[6]

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Arten är med en längd mindre än 75 cm en liten orm. Den har liksom flera ödlor men i motsatsen till de flesta ormar förmåga att tappa svansen för att undkomma en fiende.[6] Utbredningsområdet sträcker sig från Honduras över Centralamerika till norra Sydamerika (Colombia).[1] Individerna vistas på marken i skogen. Som föda antas groddjur, ödlor och ryggradslösa djur men uppgiften behöver bekräftelse. Honor lägger ägg.[6]

Den lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1640 meter över havet. Enligt IUCN är ödlornas ägg den huvudsakliga födan. Därför har Enuliophis sclateri stora tänder längre bak i käken. Individerna kan vara natt- och dagaktiva.[1]

I några regioner hotas beståndet av skogsavverkningar. Enuliophis sclateri kan i Colombia anpassa sig till måttliga landskapsförändringar. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

  1. ^ [a b c d] Köhler, G., Lamar, W., Nicholson, K., Townsend, J.H., Wilson, L.D., Daza, J., Bolívar, W., Velasco, J. & Caicedo, J. 2013 Enuliophis sclateri . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 16 september 2020.
  2. ^ Dunn,E.R. (1938) The snake genus Enulius Cope., Proc. Acad. Nat. Sci. Philad. 89: 415-418
  3. ^ [a b] Boulenger, George A. (1894) Catalogue of the Snakes in the British Museum (Natural History). Volume II., Containing the Conclusion of the Colubridæ Aglyphæ., British Mus. (Nat. Hist.), London, xi, 382 pp.
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (30 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/enuliophis sclateri/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ Enuliophis sclateri i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
  6. ^ [a b c] Mattison, Chris (2015). ”Enuliophis” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 171. ISBN 978-3-8310-3145-0