Diskussion:Finska

Uttal av finska ord för svenskspråkiga

Som finskspråkig, kan jag hålla med om att uttalet av finska ord inte bereder några större svårigheter. Men de flesta personer som jag träffat och som har svenska till modersmål har, i alla fall om de uppnått vuxen ålder,ganska stora svårigheter att uttala finskans dubbla konsonanter. De har, enligt min mening, även svårigheter att höra skillnaden på dessa ord när en finskspråkig talar. Det senare gäller även i vanlig språkundervisning. Tag t.ex. det vanliga förnamnet Pirkko - hur många svenskar hör att det finns två k:n i det namnet. Många finska konsonanter uttalas mjukare än svenska. Många konsonanter i stockholmsdialekten är utpräglade explosivor.

Varför jag tar upp den saken är att jag tror att detta är en anledning till att svenskar ger upp redan på ett tidigt stadium att lära sig finska.

Så frågan är - vem eller vilka anser att finskan är lätt att uttala eftersom den uttalas som den skrivs. Som jag ser det är åsikten ifråga etnocentrisk till sin natur och bör undvikas och på något sätt omformuleras.

Nu får jag väl säga att mina egna erfarenheter bygger på vardagsiakttagelse under ca 30 år då jag bott i Sverige. Finns det några mer vetenskapliga undersökningar på hur icke finskspråkiga personer praktiskt uppfattar påståendet finskan uttalas som det stavas? 80.216.147.172 25 februari 2008 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Att finskan i allmänhet anses som "lättuttalad" är att antalet fonem (=betydelseskiljande språkljud) överrensstämmer med antalet "bokstavskombinationer". Detta ska dock inte tolkas som att det är extra lätt att lära sig uttalet - exempelvis skiljer inte svenskan på finskans "k" och "kk" utan dessa uppfattas som samma fonem. Min erfarenhet av att ha lärt mig både finska och svenska som främmande språk är att uttalsskillnader är något man kan stå ut med och att den största svårigheten med finska är att den för germansk/romansk-talande har en väldigt främmande grammatik som gör att när man väl känner igen verbet har man missat så väl subjekt som objekt. Idag varken talar eller hör jag finska dagligen och min förmåga att förstå hänvisas numer uteslutande till skriven finska - så att jag hinner med att översätta! Trots detta är finska det språk jag har uppskattat mest som student och haft roligast med under inlärningen, det är definitivt för få i Sverige som ger sig i kast med detta underbara språk! 213.89.71.9 29 december 2008 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Personligen började jag med finska som "ganska vuxen" (18 eller 19 år gammal, tror jag), av intresse; jag har ingen familjeanknytning till Finland eller finnar. Jag uppfattade nog finskan som väldigt lättuttalad jämfört med många andra främmande ( = ickesvenska) språk, kanske framför allt för att det är så extremt fonetiskt. När jag hållit på ett litet tag, försökte jag förstå några sånger på finska jag hade bandat in på min kasettbandspelare. Jag började med att lyssna gång på gång, och skriva ned texten som den lät. Det blev rätt! Sångarna sjöng då förstås en tydlig "riksfinska", inte på slang eller dialekt; och jag fick ihop en text som jag direkt kunde börja bena upp - med hänsyn till ändelser, vokalharmoni och stadieväxling. Så fungerar inte andra väldigt främmande språk för mig.

Jag tror dock att jag i ett avseende hade det litet lättare än en del andra svenskar som ger sig på finska. Jag var öppen för att språk kan låta principiellt annorlunda än svenska. Det fanns nog en del som fuskade mycket värre med detta i exempelvis engelskan; många struntade i att tona s-ljudet i "is" eller "zero", förvånansvärt många fuskade med det bilabiala w- och de båda frikativa dentalerna th- och th- (ja, engelsk ortografi är avskyvärt inprecis!), och väldigt många använder (även i dag, tycker jag) svenska "spetsiga dentaler" i stället för supradentaler, och aspirerar explosivorna på svenskt vis (i stället för det mer behärskade engelska).

Kanske det är så att finskt uttal är lättare än exempelvis engelskt, för en svensk; men att det är lättare att "fuska sig förbi" uttalsskillnaderna i engelska än i finska? Jörgen B 13 oktober 2010 kl. 21.00 (CEST)

Minoritet

Den här artikeln har den obegripliga kategorin "minoritet". Kategorin borde strykas. Finskan är ju f.ö. ett majoritetsspråk. // Rudolf 1922 11 januari 2005 kl.14.17 (CET)

Som bekant delar jag inte din uppfattning i saken. Alls. Finskan är ett officiellt minoritetsspråk i Sverige och bör synliggöras i just den egenskapen och ställning som detta medför. Att det är ett majoritetsspråk på den finska wikin har inte så mycket med oss att göra. --Damast 11 januari 2005 kl.16.11 (CET)

Ska vi alltid utgå ifrån Sverige när vi pratar om minoriteter i så fall? Då måste ju turkiska, arabiska etc också bli minoritetsspråk, då dessa är just det i Sverige (om än inte officiella). Personligen håller jag med Rudolf här, en minoritet är bara minoritet från någons synvinkel, och kan vara majoritet från en annan, definitivt inte NPOV. /Grillo 11 januari 2005 kl.16.14 (CET)

Nästan allt är ju minoriteter ur olika synvinklar. I Finland är svenska ett minoritetsspråk, en annan minoritet kristdemokrater i Sveriges riksdag. Att det heter Svenska Wikipedia syftar på språket svenska, men projektet är internationellt. Därför ska exempelvis juridiska och statsvetenskapliga artiklar skrivas ur internationell synvinkel och inte bara handla om förhållanden i Sverige, även om den svenska wikin av naturliga skäl fått en tyngdpunkt på Sverige (och till viss del Finland, där man också talar svenska). På tyska wikin har man till och med speciella kvalitetsmallar som man lägger in när en artikel handlar för mycket om förhållanden i Österrike eller Tyskland. Att kategorisera etniska minoriteter kan dock vara vettigt, men då får det göras lite mer specifikt, typ Kategori:Officiella etniska minoriteter i Sverige. Bara Kategori:Minoriteter är ett lite för vitt begrepp. Väsk ✎ 11 januari 2005 kl.16.34 (CET)

Jag skulle hellre hålla med Damast i denna fråga. Frasen "Finska är ... ett av Sveriges officiella minoritetsspråk" syftar inte på finnarna som etnisk minoritet i Sverige, utan på det faktum att svenska riksdagen 1998 gav officiell status åt fem minoritetsspråk: finska, samiska, meänkieli, romani och jiddisch, i enlighet med en EU-rekommendation om skydd av minoritetsspråk. Såvitt jag vet är det bara i Sverige, utanför Finland, som finska är ett lagskyddat språk. Det är värt att veta också ur ett internationellt perspektiv. Minoritetsstatusen innebär att språken har "hemortsrätt" i Sverige eftersom det funnits här sedan urminnes tider, åtminstone sedan 1500-talet. Jeff 11 januari 2005 kl.17.54 (CET)

Men kategorin "Minoriteter" kan gärna preciseras till Kategori:Språkliga minoriteter i Sverige. Dit hör såväl resandefolket som de moderna invandrarna. Jeff 11 januari 2005 kl.18.17 (CET)

Det håller jag däremot med om! Det jag gick emot var själva kategorin "Minoriteter" som är väldigt vag och POV. /Grillo 11 januari 2005 kl.17.20 (CET)

Kategorier ska vara korta och koncisa för att användas och över huvud taget vara möjliga att komma ihåg att de finns för de som skriver artiklar som handlar om ämnesområdet och inte göras alltför specifika så att bara ett extremt litet antal passar in i kategorin. Det framgår av all önskvärd tydlighet vilket slags minoriteter kategorin omfattar och att det inte handlar om riksdagsminoriteter eller minoritetsintressen av något helt annat slag. Men nu har jag viktigare saker för mig ikväll... --Damast 11 januari 2005 kl.20.20 (CET)

Pjäxa

Är inte pjäxa ett låneord från finska // Sander 23 april 2004 kl.17.20 (CEST)

Jovisst, det heter pieksu. //Folken 23 april 2004 kl.17.37 (CEST)

Pieksut är nog ett lån från svenskan. Jag kollade orden i ett antal ordböcker. // Användare:nallecorander

nope, pjäksa är inte alls lånat från svenskan, tvärtom ett av de få ord som är inlånat från finska till svenska.

--87.227.76.244 27 februari 2009 kl. 09.18 (CET)

Hellquist uppger i Svensk etymologisk ordbok kort och gott att pjäxa (kommer) från finska pieksn.

Tomat och banan

Är det någon mening att lista alla de internationella orden som "banan", "tomat" och bank? Även om det finns belägg för att finskan fått dem från svenskan som sista led i kedjan, känns det mer som om de lånat in ett indoeuropeiskt ord än som att de lånat ett svenskt. - Tournesol 23 april 2004 kl.17.47 (CEST)

Jo. Detsamma gäller ju 'auto'. Ville inte stryka det som någon annan lagt in när jag inte kunde belägga att de var direkt felaktiga, men jag gör det nu och lägger till koulu i stället. //Folken 23 april 2004 kl.17.53 (CEST)

Skola är iofs också ett internationellt ord. Betyder "Auto" bil, eller? Jag är inte helt säker, men jag har hört att "Kaara" var ett vanligt ord i modern finska... /213.112.113.118 2 december 2004 kl.12.05 (CET)

"Kaara" är ett slangord (av "car") - det förekommer inte i en enda ordlista. /85.76.4.87 8 juni 2005 kl.02.10 (CEST)

Förlåt angående "kaara", där fick jag för att jag söker ord ifrån finska barnprogram... =S 85.226.122.193 7 juli 2005 kl.12.01 [CEST)

Är det inte rimligt att anta att skola är inlånad från just svenskan, även om det förvisso förekommer också i andra språk? Thuresson 2 december 2004 kl.11.09 (CET)

Men var det inte just sådana ord som skulle bort ifrån listan? /213.112.113.82 2 december 2004 kl.18.14 (CET)

Jämbördiga språk

Är det inte tal om att svenskan ej längre skall vara obligatoriskt ämne i studentexamen? Om finska ej även det är frivilligt (utanför Åland) är ju svenskans ställning även juridiskt underlägsen finskans, och den tidigare formuleringen "...första av Finlands två officiella språk" blir mer rättvisande än den nuvarande formuleringen. - Tournesol 23 april 2004 kl.18.03 (CEST)

Nej, det är tal om att det andra inhemska språket inte längre skall vara obligatoriskt i studentexamen. Dvs. de med svenska som modersmål måste inte skriva finska och de med finska måste inte skriva svenska. I enspråkigt finska kommuner har du inte rätt att få kommunal service på svenska, men det har du heller inte rätt att få på finska i enspråkigt svenska kommuner. I rättsväsendet och liknande har du alltid rätt att använda ditt modersmål var än i landet du befinner dig. Men det är förstås klart att finska egentligen är Finlands första språk, det heter bara inte så i grundlagen. bbx 23 april 2004 kl.18.14 (CEST)

Man ska komma ihåg att engelskan är ej heller mer obligatoriskt i den finska studentexamen. /85.157.255.254 7 juli 2005 kl.12.31 (CEST)

Lånord

Jag tog bort "affär - kauppa", nån får gärna lägga in det igen men helst då med lite etymologi som förklaring. bbx 8 maj 2004 kl.19.38 (CEST)

"Kaup" är ett gammalt germaniskt ord för "köpa", (Jämför tyska kaufen.) I skandinaviska språk utvecklades den gamla au-diftongen till ett ö-ljud, i engelska utvecklades den ofta till "ea", som uttalas ung som ett långt svenskt i (cheap). Det låter som ett väldigt gammalt låneord. Jag skriver en förklaring. /213.112.113.118 2 december 2004 kl.11.44 (CET)

Förlust av samiska

Är förlusten av samiskan en bekräftad teori? Jag har hört en teori om att de ord i germaniskan som skiljer sig ifrån indo-europeiskan kommer ifrån ett samiskt språk som har gått förlorat. Jag vet inget särskilt om den teorin, iofs... /213.112.113.118 2 december 2004 kl.11.44 (CET)

Okej, det fanns en gammal teori om att germanskans många ord som skiljer sig ifrån andra indo-europeiska språk skulle bero på nära kontakt med något icke-europeiskt språk som talades i Norra Europa vid den tiden, men senare forskare verkar iofs förkasta den teorin, och anser språkgruppen som för homogen och grammatiken för komplicerad för att en kreolisering skulle ha ägt rum. en:Germanic_substrate_hypothesis /85.226.122.193 7 juli 2005 kl.12.06 (CEST)

Karelska

Kan någon bekräfta att detta verkligen är en dialekt av finska och inte ett eget språk? NE anser det vara eget språk, och i så fall ska det få en egen artikel. karmosin 10 februari 2005 kl.06.52 (CET)

Enligt Ethnologue är Karelska ett eget språk. Se [1] // MoRsE 17 juni 2005 kl.03.03 (CEST)

Karelska språk och karelska dialekt är två olika sak: det finns en dialekt av finska kallad karelska som talas i sydöstra Finland och som talades i finska Karelen och också ett språk, karelska, som talas i Öst-Karelen. --Jaakko Sivonen 28 september 2006 kl. 18.21 (CEST)

Språksläktskap och genetisk släktskap

Avsnittet Historia innehåller text som blandar samman genetisk släktskap och språklig släktskap. Samiska språken har en otvetydig koppling till andra finsk-ugriska språk, men inte på långa vägar så nära som t ex mellan finska och komi. Att samerna genetiskt sett inte är släkt med finnarna är en helt annan historia. /RaSten 14 april 2005 kl.18.46 (CEST)

Vilket borde innebära att samerna talade ett annat språk från början, eftersom de är en annan folkgrupp. /85.226.122.193 7 juli 2005 kl.11.58 (CEST)

Det här är i princip samma diskussion som den ovan om låneord. Kanske kunde man formulera om meningen om genetiskt släktskap om den alls behövs, ungefär som följer.

Det har länge varit känt att finnar inte har mycket större genetiskt släktskap med samer än andra sydskandinaviska folk varför man dragit slutsatsen att endera finnarna eller samerna bytt språk. Tidigare fanns en teori om att sydskandinaver talat ett finsk-ugriskt språk före det germanska språkens uppkomst för cirka 4000 år sedan. Idag tillbakavisas teorin av en del språkforskare och man menar att sydskandinaverna förmodligen talat ett keltiskt, också indoeuropeiskt, språk före de germanska språkens uppkomst.

(vilket borde göra det troligt att det är finnarna som bytt språk) IN433 3 augusti 2005 kl.11.59 (CEST)

PS nu ser jag att diskussionssidan ändrats varför denna diskussion inte längre är den samma som under låneord utan i varje fall just nu den samma som under rubriken förlust av samiska dit de tidigare inläggen flyttats IN433 5 augusti 2005 kl.14.01 (CEST)

Har hört en teori att dagens litauiska skulle vara en rest av den gemensamma roten till det som i urminnes tider talades i Norden. Kan det vara en tråd att spinna vidare på? 82.182.149.179 19 augusti 2005 kl.16.57 (CEST)

Litauiska är ju ett baltiskt språk, och dessutom ett indo-europeiskt språk, som räknas som "relativt" nära besläktat med svenskan.

Lånord

Enligt Finska Wikipedia (som jag lyckades översätta hjälpligt med hjälp av Wiktionary) så har professor Kaisa Häkkinen uppskattat svenska lånord i finskan till åtminstone 4 000, medan finska lånord till svenskan är blott 10. Det är ganska intressant och låter inte orimligt, men borde kanske styrkas med uppgift. [2] 惑乱 分からん 18 augusti 2006 kl. 14.51 (CEST)

Purism

Uppgiften

"Språkvetare räknar med att 60-80 % av alla ord i finskan är av helfinskt ursprung, 
vilket är en hög siffra."

verkar säga emot en annan uppgift i engelska Wikipedia:

Over the course of many centuries, the Finnish language has borrowed a great many words from 
a wide variety of languages. Indeed, some estimates put the core Finno-Ugric vocabulary 
surviving in Finnish at only around 300 word roots. 
(However, due to neologisms, the plain figure is misleading.)

Vad är korrekt? 惑乱 分からん 18 augusti 2006 kl. 15.05 (CEST)

Det låter ju intressant. Utan att vara speciellt fördjupad i området är jag aningen kritisk till båda uttalanden. Finskan har nog som de flesta språk en hel del lånord (även termen "av helfinskt ursprung" låter rätt mysko kan man få en definition på det tack?). Språket har nog ändrats sen "pur-ur-finländarna" sprang omkring ural-bergen, det kan man exempelvis se på att "broderspråket" ungerskan har kanske en handfull gemensamma ord. Detta säger dock inte så mycket om källan av förändringen av språket. Men jag tror detta är lite vad en.wikipedia artikeln insinuerar på. Samtidigt har man nog i Finskan e klart starkare "protektionism" mot utländska lånord i jämförelse med ex. svenskan, exempelvis har man för många länder helt olika namn, såväl som för månaderna etc.etc. Gillis 19 augusti 2006 kl. 13.43 (CEST)

"Helfinska"/Finsk-ugriska" lånord verkar vara de som inte kan visas upp att sannolikt ursprungligen hänröra från ett annat (indo-europeiskt) språk, och enligt Ulla-Maija Kulonen, Professor i Finsk-ugriska språk vid Helsingfors universitet går det ordförrådet huvudsakligen tillbaka på bara ungefär 300 rötter. [3] [4]. Den finska purismen, med neologismer baserade på gamla rötter, verkar vara av ett långt senare datum. 惑乱 分からん 19 augusti 2006 kl. 15.29 (CEST)

Här är ett bidrag till diskussionen, ur Finska som andraspråk av Rune Ingo, 2004, s. 100: "Ett av de mest kännetecknande dragen i finskans ordförråd är de genuina ordens stora andel. Det är av många orsaker svårt att ge exakta siffror, och andelen genuina ord i ordförrådet som uppgetts under olika tider varierar mycket beroende på sättet att räkna, allt från c:a 50 % ända upp till 80. Ett faktum är i varje fall att det är få språk som beträffande andelen genuina ord kan tävla med finskan." Mer än så går han inte in på procent, men ger exempel genom fyra ordlistor: Genuina ord är ord som är finsk-ugriska till sitt ursprung. Här menar Ingo ord i finskan som härstammar från uralska, finsk-ugriska, finsk-permiska och volgafinska språk. Icke-genuina är lånord från ariska, baltiska, germanska och slaviska språk. Härutöver urskiljer han medveten ordproduktion och översättningslån, som bägge bygger vidare på existerande finskt språkmaterial, ofta genuint finskt.Jeff 21 augusti 2006 kl. 23.27 (CEST)

En tanke, 300 rötter som används för att skapa en hel drös nya ord känns närmast oligosyntetiskt. ;) 惑乱 分からん 22 augusti 2006 kl. 06.01 (CEST)

Hmmm, ungerska är nog snarare ett kusin- eller sysslingspråk än ett "broderspråk"... =S 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * 3 december 2007 kl. 14.24 (CET)

Listorna på lånord

Borde in lånorslistorna flyttas till wiktonary eller åtminsånde till en egen artikel??? Aaker 20 augusti 2006 kl. 19.06 (CEST)

Njaee, jag tycker de är rätt intressanta, så länge inte listan svämmar över alla breddar... 惑乱 分からん 21 augusti 2006 kl. 13.50 (CEST)

Ifrågasatta faktauppgifter

Avsnittet "Alfabet" är ganska egendomligt. Boktaven "Å" uttalas som "å" antar jag... dessutom är väl ŝ och ĉ synnerligen ovanliga. Avsnittet "Uttal av finska ord för svenskspråkiga" använder begreppet "betynger" vilket är främmande för mig. Borde jag själv åtgärda detta? Jovisst - men åsikter från andra är ju viktiga också. Ztaffanb 21 december 2006 kl. 15.17 (CET)

Jag ligger bakom en del av de delar du kommenterat. Men ser inget oklart i innehållet. Å uttlas på finska identiskt med bokstaven o, båda ljuden motsvarar det som i svenskan är "å", dvs. skulle ordet pohja och påhja uttlas lika på finska (pohja finns och betyder botten, men kunde likväl stavas påhja utan att uttalet skulle ändras, så görs dock inte i många ord förutom närmast namn osv. som kommer från svenskan). Däremot är s och z med hattar på nog ovanliga i finskan, som i stycket noteras, men inte synnerligt ovanliga, i många fall har man börjat allmänt använda sh istället för hatt-s osv. men i ursp stavning av t.ex. ordet för chock på finska ingår ett hatt-s. Med ordet betyngat menade jag "lägga vikt på" eller "betona", jag har inte en SAOL i närheten just nu men skulle påstå att ordet iaf. förekommer rätt normalt i talspråk. kolla fast google på "betyngat". Hela uttalsstycket är rätt klumpigt skrivet, men jag lämnar rättningen till dig ifall du anser det borde ändras. Jag vill dessutom notera att alfabetstycket ju har en utsatt källa, så ifall du vill påstå olika skulle jag gärna ha en pålitligare källa (den jag angivit kanske kan kritiseras för att den kanske inte är den bästa möjliga). Gillis 30 december 2006 kl. 01.57 (CET)

Saken är väl den att å räknas som en "främmande"/"svensk" bokstav? Förutom rent svenska namn, så finns det väl ingen vettig anledning att använda å istället för o i finskan, då de representerar samma ljud då de används?... Uttrycket "betynger" känns krystat och vinklat, tycker jag, borde skrivas om... 惑乱 分からん 4 januari 2007 kl. 09.02 (CET)

Stavning

Borde inte en finsk stavning av ord som "naken" och "staket" stavas med ett k? (Iallafall "staket".) 惑乱 分からん 9 februari 2007 kl. 14.49 (CET)

Ja hmm, att exakt komentera där e lite svårt nog, tror flera varianter kunde vara dugliga, men "stakkeet" bör "staket" väl definitivt inte vara? vore på svenska ungefär uttaleet stackéet. Gillis 10 februari 2007 kl. 02.34 (CET)

Undrar om man bör använda IPA med suprasegmentaler (eller vad man nu säger på svenska...) istället? 惑乱 分からん 20 februari 2007 kl. 04.04 (CET)

En annan tanke, det som är förvirrande är att, om jag inte är helt fel ute nu, för svenska så är accent en primär funktion och konsonantförlängning en sekundär (till vokalförlängning), medan i finska så verkar accent vara en sekundär funktion och konsonantförlängning en primär. D.v.s. ett finskt ord med accenten fel skall inte kunna missförstås, möjligen låta litet underligt. 惑乱 分からん 20 februari 2007 kl. 04.16 (CET)

Naken skulle närmast stavas naaken (men finskans långa a-ljud är öppnare och grav accent saknas). Staket skulle närmast bli stakeet (men i finskan har alla ord huvudtryck på första stavelsen). K:et skulle alltså inte dubbeltecknas, detta eftersom [k] i dessa ord är kort. Vokal- och konsonantlängder är i finskan i princip oberoende av varandra, medan de i svenskan samspelar för att uppehålla "rätt total längd" hos betonade stavelser. Skvattram 20 februari 2007 kl. 04.27 (CET)

Om grav accent saknas är väl uppgiften felaktig och bör tas bort? 惑乱 分からん 20 februari 2007 kl. 15.52 (CET)

Läste just en artikel av en f.d. finsk kulturattaché i Stockholm, Erkki Virta, som påpekar hur ofta man i Sverige stavar fel på finska namn. Han kallar det "nonchalans" och varnar för förolämpande felstavningar. Stavar man (och uttalar man) namnet Vesa som "vessa" betyder det toalett. Stavar man Risto Laakkonens namn "Riisto Lakkonen" betyder det Utsugning Strejk. För svenskar verkar det oväsentligt om Pentti stavas Pentti eller Penti - uttalet blir detsamma, men på finska är det stor skillnad. (Penti Varg hette ju den norrländska vargen i Fablernas värld.) Den uttalsskilladen är mycket lik skillnaden mellan "höga stegen" och "snabba stegen" - grav och akut accent. Jämförelsen är bra för att förklara hur viktig den finska stavningen är för uttalet.--Jeff 30 mars 2007 kl. 09.40 (CEST)

Det är inget fel på att jämföra, speciellt inte med tanke på att finsk konsonantlängd är betydelseförändrande i än högre grad än svensk tonhöjd, men det känns litet som om man sätter likhetstecken mellan två olika språkliga fenomen. 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * 25 maj 2007 kl. 19.18 (CEST)

Jeff, där begick du ett fel. Risto är ett förnamn och Riisto betyder utsugning, inte tvärtom... Monegasque 9 november 2007 kl. 08.56 (CET)

Oj förlåt! Är det fusk om man ändrar där ovanför så här långt efteråt? Där ser man så knepigt det är, kunde jag ropa till försvar. Risto/Riisto - uttalsskillnaden är obestridlig, men den låter så hårfin i svenska öron. Rinta ('bröst') och Rintti (som väl är ett namn) låter däremot som akut/grav accent.--Jeff 13 mars 2008 kl. 14.36 (CET)

Subjektstvång

Har inte finskan precis som svenskan men till skillnad från t.ex. latinet subjektstvång, så att man trots verbens personändelser måste sätta ut subjektspronomen (eller -substantiv)? Dvs. är inte minä nödvändigt i "korrekt språkstil" i t.ex. Minä kuollan (Jag dör), eller räcker det med Kuollan? I exempel i artikeln påstås personböjda verbformer utan subjektsord ha subjekt i den svenska översättningen. Skvattram 20 februari 2007 kl. 04.38 (CET)

Finskan har inte subjektstvång. Man kan säga endast kuolen (jag dör) och detta gäller korrekt stil i aldra högsta grad. I talspråk låter det däremot mera naturligt att säga mä kuolen (ja dör). En mycket använd subjektlös meningskonstruktion i talspråk är till exempel Tullaan! (Vi kommer) [men det är inte korrekt eftersom tullaan är passiv. Korrekt heter det Tulemme]. Migro 20 februari 2007 kl. 12.12 (CET)

Har fått lära mig att finskan har ett begränsat subjektstvång då man alltid (iallafall i skriftspråket?) måste sätta ut tredje person när det ska användas - alltså puhun (jag talar) är okej, men det måste vara hän puhuu (han/hon talar).

ej

Är det svenska ordet ej besläktad med finskans negationsverb (ei i 3s)? 85.195.119.14 22 maj 2007 kl. 14.49 (CEST)

Det tror jag är en lika svår fråga som frågan om hur de svenska han/hon är släkt med finskans hän. Sådana ords urspung ligger väl så långt tillbaka i tiden att man väl egentligen inte kan bevisa något, med skriftliga belägg. Men förklaringen i en kort etymologisk ordbok (Elias Wessén), att ej är fornsvenskans eighi, en äldre form av icke, verkar ju sannolik. Men ej och ei och hon och han och hän är ju så lika i form och betydelse, och så centrala i ordförrådet, och finns inte i andra språk än finska och nordiska, så det vore märkligt om det inte fanns släktskap. Vet inte hur finsk etymologi förklarar orden, men tror mig veta att en och annan (tokfrans?) har antagit att orden är en rest från den tid då hela Norden talade urfinska.--Jeff 24 maj 2007 kl. 10.49 (CEST)

Nja, enligt teorierna i SAOB och Svensk etymologisk ordbok så verkar det snarare vara falska släktord. Eighi är ett sammansatt ord av "ei" ("någonsin" etc.) samt "-ghi" ("inte"), d.v.s. "Aldrig någonsin". H*n är osäkert, men det tros vara en blandform av Germanska *hiz (han, hon) och *jenaz (den där) eller liknande, med liknande pronomenstammar i andra indoeuropeiska språk. Jag vet ingenting om finsk etymologi, så om någon har bättre koll på det, får de gärna bidra till diskussionen. Att "ei" bara är en viss form av verbet, samt att betydelsen verkar ha förskjutits i svenskan är ytterligare indicier på att de antagligen inte är släkt. 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * 25 maj 2007 kl. 19.13 (CEST)

En finsk etymologisk ordbok ger om hän upplysningen att andra finsk-ugriska språk har liknande former. Dock är just hän ganska unikt för finskan, särskilt h:et i början kräver särskild förklaring som något slags omljud. Om jag minns rätt ska en urform ha varit son/sen. Det står också att hän dök upp först i Mikael Agricolas skrifter, som ju skapade det finska skriftspråket i nära kontakt med kyrkan och tryckerierna i Stockholm. Man kan ju gärna gissa att Agricola tog stavningen efter svenskan. Språkkontakten behöver inte alltid ha skapat nya ord, men verkat konserverande på former och betydelser. Kan det vara samma med ei/ej?--Jeff 8 juni 2007 kl. 09.29 (CEST)

Hmmm, så båda formerna av pronomina är ganska speciella, och kan inte förklaras med enbart genetiskt släktskap inom språkfamiljerna... Har du f.ö. en etymologisk förklaring på "ei"? (Att h* inte finns i andra indo-europeiska språk beror f.ö. på att h* i regel kommer från ett tidigare indo-europeiskt k*, med en unik germansk ljudförändring, känd som Grimms lag.) 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * 8 juni 2007 kl. 13.07 (CEST)

Läste på Wikipedia att finska hän antas komma från finsk-ugriska *sen. 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * 3 april 2009 kl. 20.42 (CEST)

Är inte expert på finsk etymologi (och inte ens "kvalificerad amatör", vilket jag däremot räknar mig som vad gäller svenskan). Jag vill bara påpeka att försvagning av sV till hV (V = vokal) i finska är ett bekant fenomen, till och med för mig. De tre inre lokalkasusen bildas tydligen "språkhistoriskt" i finska genom <ordstam> s <gammal lokalkasusändelse>, vilket sedan utsätts för diverse ljudförändringar. En av dessa är att -sen ("etymologisk" illativändelse) försvagats till -hen i vissa ställningar (och i andra ställningar försvagats ännu mer, till <vokalfördubbling> n). Jag tror att den här övergången s > h har med stadieväxling att göra, att den alltså skulle gälla s- i början av en sluten stavelse (som i "hän"), men inte i en öppen (som "se").

Så jag känner mig inte särskilt förvånad över påståendet att h- i hän skulle ha utvecklats ur ett s-. Men, som sagt, jag vet inte särskilt mycket om det här. Jörgen B 13 oktober 2010 kl. 19.17 (CEST)

Taskulamppu?

Jag tycker inte att "taskulamppu" är ett bra exempel på ett "helfinskt" ord, då båda delarna tasku och lamppu är inlånade från andra språk. "Tasku" (ficka) verkar vara samma ord som danska "taske", tyska "Tasche" (väska) och italienska "tasca" (ficka), och "lamppu" verkar ursprungligen komma från latinska "lampas", från grekiska. Jag vet inte om taskulamppu i sin form är ett lånord eller en lånöversättning, annars, men det känns ändå inte som det bästa valet... 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * 31 maj 2007 kl. 10.40 (CEST)

Så taskulamppu är lika ofinskt som fikkari? Jag ser det förstås inte så "genetiskt". Taskulamppu är finskt för det är begripligt och genomskinligt, om man har tasku och lamppu i ordförrådet. Men fikkari skulle man inte kunna hitta på om man inte kan ordet ficklampa. Men ta bort det om du vill, det är en lång ordlista ändå.--Jeff 8 juni 2007 kl. 09.34 (CEST)

Jag förstår, men det känns inte som det bästa exemplet. 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * 8 juni 2007 kl. 13.00 (CEST)

Haarukka

Hur är haarukka ett lån för gaffel? Är det släkt med tyska Harke (räfsa), eller? Fanns tydligen ett gammalt lånord "harka" i vissa svenska varianter. 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * 25 april 2008 kl. 16.22 (CEST)

En gamlare ord, nämligen 'kahveli', lär ha varit ett lån för gaffel, utan 'haarukka' är en nybildning som senare ersätte ordet. Jag vet inte om 'haarukka' har några samband med Harke eller andra ord. Så korrigerade jag artikeln. (Förlåt om min egen svenska har några fel...)

Ja, kahveli är för en finskspråkig en mycket naturlig förvrängning av gaffel (jfr kaffe->kahvi, gevär->kivääri). Haarukka är säkerligen bildat av haara, förgrening (som förstås i sin tur kan vara ett lån). --LPfi 6 november 2008 kl. 10.07 (CET)

Bra artikel-motivering

Fin artikel, möjligen för kort sammanfattning. M.M.S. 26 augusti 2008 kl. 16.43 (CEST)

Artikeln har fyra åtgärdsmallar (källa behövs) och kan därför inte vara rekommenderad. Sjunnesson 13 september 2010 kl. 14.56 (CEST)

Finsk-ugriska språk

Sorry to write in English, but I will not insult you by mutilating the Swedish language. Fenno-Ugric is a questionable and old-fashioned term and comparative linguists have increasingly abandoned it. According to them, the Uralic language family is not neatly divided into Fenni-Ugric and Samoyedic branches, but should be divided into seven sub-groups instead. Finnish belongs to the Baltic-Finnic sub-group.--130.234.68.222 18 november 2009 kl. 10.38 (CET)

Please give examples of literature or Internet sources where they divide the Uralic language family into seven sub-groups. This would be interesting to read. Grundin 24 november 2009 kl. 12.14 (CET)

Korrekta, raka förklaringar önskas

I minst ett fall är förklaringen av den sort som snarare förvirrar.

Det gäller exemplet:

"kova - kova (pengar), slangord, exempel "ta hem storkovan", med ursprung i frasen "kova raha" (hårda pengar, det vill säga klingande mynt) ..."

En läsare som sökt sig till wikipedia för att lära sig något, kan tro att "kova" betyder "peng/pengar" istället för "hård/hårt/hårda".

Att den ursprungliga importen till svenskan redan gjort detta misstag är ingen ursäkt för att förvärra förvirringen.94.191.162.42 14 mars 2011 kl. 19.49 (CET) 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

 Fixat, du vet väl att du kan redigera själv direkt i artikeln?--LittleGun 14 mars 2011 kl. 19.58 (CET)

Externa länkar ändrade

Hej, wikipedianer!

Jag har just ändrat 3 externa länkar på Finska. Kontrollera gärna mina ändringar. Om du har några frågor, eller vill be boten ignorera vissa länkar eller hela artikeln, läs frågor och svar för mer information. Jag har gjort följande ändringar:

• Lade till arkiv https://web.archive.org/web/20120227200721/http://www.kotus.fi/?l=sv&s=190 till http://www.kotus.fi/?l=sv&s=190
• Lade till arkiv https://web.archive.org/web/20070117044924/http://www.cc.jyu.fi/~pamakine/kieli/suomi/aanneoppi/aakkoset.html till http://www.cc.jyu.fi/~pamakine/kieli/suomi/aanneoppi/aakkoset.html
• Korrigerade formatering/användning för http://www.yle.fi/svenska/leonardo/index.php?subject=ORDHISTORIA

När ändringarna har blivit kontrollerade kan du använda verktygen nedan för att rapportera eventuella problem.

• Om du har hittat länkar som påstås vara döda men inte är det kan du rapportera det som falskt positivt.
• Om du har hittat fel i själva ändringen kan du rapportera en bugg.
• Om du har hittat fel med själva URL:en, som till exempel att den använder en otillförlitlig arkivtjänst, kan du ändra det med URL-verktyget.

Hälsningar.—InternetArchiveBot (Rapportera fel) 20 april 2017 kl. 13.22 (CEST)

Externa länkar ändrade

Hej, wikipedianer!

Jag har just ändrat 1 externa länkar på Finska. Kontrollera gärna mina ändringar. Om du har några frågor, eller vill be boten ignorera vissa länkar eller hela artikeln, läs frågor och svar för mer information. Jag har gjort följande ändringar:

• Lade till arkiv https://web.archive.org/web/20150114082149/http://www.kgaa.nu/upload/tidskrifter/3_2011.pdf till http://www.kgaa.nu/upload/tidskrifter/3_2011.pdf

När ändringarna har blivit kontrollerade kan du använda verktygen nedan för att rapportera eventuella problem.

• Om du har hittat länkar som påstås vara döda men inte är det kan du rapportera det som falskt positivt.
• Om du har hittat fel i själva ändringen kan du rapportera en bugg.
• Om du har hittat fel med själva URL:en, som till exempel att den använder en otillförlitlig arkivtjänst, kan du ändra det med URL-verktyget.

Hälsningar.—InternetArchiveBot (Rapportera fel) 30 november 2017 kl. 20.19 (CET)

Uttal

En oinloggad som ansåg ett källöst uttalsstycke vara "utan verklighetsförankring" blev uppmanad att ta saken till diskussionssidan. Jag rättade ett par ställen där ljudlängden blivit fel, men problem kan kvarstå. Resonemanget är intressant: att skillnaden mellan grav och akut accent i rikssvenska kunde motsvara ljudlängden i finskan. Det är möjligt att stycket är egen forskning och det fanns alltså åtminstone några fel. Det är möjligt att felen tillkommit genom att exemplen bytts eller redigerats efter att stycket skrevs. Hur som helst vore det på sin plats att försöka hitta källor eller åtminstone kontrollera med en lingvist. --LPfi (diskussion) 12 juni 2018 kl. 15.46 (CEST)

Externa länkar ändrade

Hej, wikipedianer!

Jag har just ändrat 1 externa länkar på Finska. Kontrollera gärna mina ändringar. Om du har några frågor, eller vill be boten ignorera vissa länkar eller hela artikeln, läs frågor och svar för mer information. Jag har gjort följande ändringar:

• Lade till arkiv https://web.archive.org/web/20120207091423/http://www.studyinfinland.fi/study_options/studying_finnish till http://www.studyinfinland.fi/study_options/studying_finnish

När ändringarna har blivit kontrollerade kan du använda verktygen nedan för att rapportera eventuella problem.

• Om du har hittat länkar som påstås vara döda men inte är det kan du rapportera det som falskt positivt.
• Om du har hittat fel i själva ändringen kan du rapportera en bugg.
• Om du har hittat fel med själva URL:en, som till exempel att den använder en otillförlitlig arkivtjänst, kan du ändra det med URL-verktyget.

Hälsningar.—InternetArchiveBot (Rapportera fel) 21 april 2019 kl. 12.52 (CEST)

Finska i Sverige

Jag har en fråga: Om Finland har både svenska och finska som officiella språk, bör inte då Sverige också ha det? Finska är redan minoritetsspråk i Sverige har jag hört, liksom samiska, men inget officiellt språk som svenska är, och det är väl just därför exempelvis SVT sänder ett finskspråkigt nyhetsprogram, Uutiset, och ett samiskspråkigt nyhetsprogram, Oddasat?
Huvudorsaken till svenska som officiellt språk i Finland är troligtvis att nuvarande landet Finland var en del av Sverige från Sveriges självständighet (från Kalmarunionen) 1523 till 1809 då Sverige tvingades överlämna Finland till Ryssland (som i sin tur förlorade Finland under första världskriget då Finland blev självständigt).
Men om inte svenska räknas som minoritetsspråk i Finland, varför räknas då finska som minoritetsspråk och inte som andra officiella språk i Sverige? 213.65.211.63 26 augusti 2020 kl. 23.49 (CEST)

Svenska har inte status som minoritetsspråk i Finland, utan är ett av två huvudspråk ("nationalspråk" enligt konstitutionen). Formellt har det precis samma status som finska. Och det beror huvudsakligen på att mer än fem procent av befolkningen är svenskspråkig. Svenska är obligatoriskt i skolan för alla finländare, myndighetsinformation finns alltid på både finska och svenska, alla skyltar i tvåspråkiga kommuner är på både finska och svenska osv. Det är inte jämförbart med finskans status i Sverige. --Glentamara (diskussion) 27 augusti 2020 kl. 07.41 (CEST)

Svenskans ställning i Finland handlar om mer än den svenskspråkiga minoriteten. Svenskan är ett av nationalspråken, av de språk som utgör en del av Finlands identitet. För oss finlandssvenskar är det viktigt att kunna bli betjänade på vårt modersmål, men för landet är det viktigt att också finnar kan språket framförallt för att inte bryta banden till landets historia och till den nordiska gemenskapen (för finnar finns också rent praktiska skäl, såsom nordiska kontakter inom kultur- och näringsliv).

Den gemensamma historien är av fundamental betydelse för Finland – det är framförallt på grund av det arvet vi liknar våra nordiska grannar mer än vi liknar Baltikum, Ryssland, Tyskland eller andra europeiska länder vi har eller haft nära kontakter med. Vårt välfärdssystem bygger kanske mer på 1900-talskontakter, men det var lätt att följa folkhemsmodellen då samhället i övrigt hade så många likheter – och det gemensamma språket gjorde det lätt att följa svensk samhällsdebatt.

Också 1800-talet, den ryska tiden, är viktigt för svenskans ställning idag: tack vare att vi fick behålla språk, lag och religion undvek vi att integreras i Ryssland. Då Finland blev självständigt och man (efter en del språkstrider) beslöt att också svenskan skulle bli nationalspråk var svenskspråkiga intellektuella fortfarande i hög grad de man hade att tacka för utvecklingen av en finskspråkig högkultur och ett finskt språk som kunde användas inom alla domäner. Av samhällseliten (läs: de inflytelserika) hade fortfarande en stor majoritet svenskspråkig bakgrund. Nu är det lite tvärtom: Ännu på 1990-talet var det självklart att rikspolitiker talade en god svenska, och jag antar samma gällde de flesta akademiker, författare och andra inom "finkulturen". Detta har i viss mån ändrats med den senaste fennomanin, men knappast inom kulturkretsar.

–LPfi (diskussion) 27 augusti 2020 kl. 10.23 (CEST)

I och med 200-årsminnet av Finlands utträde ur Sverige år 2009 var det flera finska diplomater som försökte föreslå en svensk-finsk återförening, alltså att Finland återförenas med Sverige genom att upplösas som självständig stat och uppgå i staten Sverige. Eftersom både Sverige och Finland har flera saker gemensamt så bör ju Finland vara en del av Sverige, som det var innan hösten 1809, och inte ett eget självständigt land, fast det finsk-svenska landet Sverige kan ju ha vissa delar som är svenskspråkiga och vissa delar som är både svensk- och finskspråkiga. 213.65.211.63 27 augusti 2020 kl. 11.35 (CEST)

{{källa behövs}} Sverige har nog inga förutsättningar att "ta emot" Finland. Redan hanteringen av sverigefinnarna visar en naivitet och arrogans som skulle omöjliggöra en sådan förening. Nyligen dök det upp ett fall där sverigefinnar som gick i skola på finska förbjöds av en lärare att tala finska med sina kamrater – jag trodde sådant tog slut på 1970-talet (jag var chockad när jag i tiderna insåg att samer behandlats så tills då). Och inte ens finlandssvenskarna kan räkna med förståelse: svenska företag i Finland brukar vara de sämsta på att erbjuda svensk service. –LPfi (diskussion) 27 augusti 2020 kl. 12.32 (CEST)

Med tanke på att sverigefinnar är Sveriges största invandrargrupp och samtidigt den osynligaste visar ju på att integration av finländare i det svenska samhället är relativt enkel jämfört med andra invadrargrupper. Just det fallet du tar upp har jag inte hört talas om, men jag vet att sådant förekommer på Åland som har enspråkighet som officiellt policy. Tanken på att Finland skulle återförenas med Sverige är orimlig. Förutom språkbarriären så är Finland en väl etablerad och väl fungerande republik och har inget att tjäna på att ge upp sin självständighet. /ℇsquilo 27 augusti 2020 kl. 15.20 (CEST)

Bör det inte gå att lösa eventuella språkkonflikter i Sverige, om det nu är språkkonflikter mellan svenskar och finnar? Om man har finska som modersmål så bör det väl vara en rättighet att få tala finska, när finska ändå är minoritetsspråk i Sverige? På Island där isländska är officiellt språk så har, åtminstone vad jag läst, grundskolan undervisning både i isländska och danska, som är andraspråk på Island, troligtvis som en följd av Danmarks kolonisation av Island, med undantag för elever som har norska eller svenska som andra modersmål, som får välja norska eller svenska som andraspråk i skolan istället för danska.

Bör inte Sverige ha ett liknande system i grundskolan? Alltså att om en elev har finska som modersmål så bör eleven ha rätt till undervisning i både svenska och finska i grundskolan, precis som att isländska elever har undervisning både i isländska och danska (eller norska eller svenska om elevens andra modersmål är norska eller svenska). Om nu finska grundskolan har undervisning i både svenska och finska så bör väl svenska grundskolan också kunna ha det? 213.65.211.63 27 augusti 2020 kl. 17.22 (CEST)

Egentliga språkkonflikter finns väl inte i Sverige. Däremot har sverigefinnar ofta svårt att få service på finska, och alla har inte kunskap eller ork att valsa runt genom rättsväsendet ens då en myndighet agerar direkt lagstridigt i frågan. Jag har ingen närmare koll på rätten att få vård på finska eller att få använda finska då man misstänks för brott, två viktiga rättigheter vid sidan av skolan.

På Island har väl danskan ingen officiell ställning (annat än via nordiska språkkonventioner, på samma sätt som man i Finland får använda isländska vid vissa myndighetskontakter)? Och såväl danska som svenska och norska lärs väl ut som främmande språk. Hemspråksundervisning är ju en helt annan sak. Hur den är ordnad på Island vet jag ingenting om. Svenskspråkiga elever i Finland går i allmänhet i (och har rätt till, också om de bor på en finskspråkig ort) svenskspråkig skola, de får aldrig hemspråksundervisning (och läser aldrig finska som andraspråk). I Sverige finns det väl bara en handfull finskspråkiga skolor – jag vet inte om finskspråkiga elever får något särskilt stöd annat än eventuell hemspråksundervisning. Skiljer sig finskspråkigas situation i skolan från invandrares?

[Den här diskussionen borde säkert föras annanstans, den har ganska lite att göra med att utveckla artikeln, också om den kan ge inspiration för andra artiklar.]

–LPfi (diskussion) 27 augusti 2020 kl. 18.19 (CEST)

IP-numrets synpunkter har väldigt lite med utformningen av artikeln att göra, utan handlar om hur Sverige och Finland borde föra sin språkpolitik. Om det kan man tycka mycket. Sverige har lika många finskspråkiga som Finland har svenskspråkiga. Enligt min åsikt är det bästa Sverige kan göra för att stärka svenskans ställning i Finland, det är att stärka finskans ställning i Sverige. Sen glöms det ofta bort att Finland har många återvändande arbetskraftsinvandrare från Sverige som behärskar svenska. Men den finlandssvenska gruppen har inte varit så inkluderande vad gäller det, enligt min uppfattning. /Ascilto (diskussion) 27 augusti 2020 kl. 20.38 (CEST)

I det förra kan du ha rätt, men det kräver mycket arbete. Det senare har inte så mycket att göra med finska, utan med Finlandssvenskar :-)

Finlandssvenskhet är en identitet och en social gemenskap (om också inte en enhetlig sådan), inte bara en språklig fråga. En sverigefinne eller annan finne som talar svenska är fortfarande en finne (och en rikssvensk uppfattas som rikssvensk också efter att ha flyttat hit). Jag antar att rikssvenskar och återvändande sverigefinnar på samma sätt som finnar kan etablera sig i den finlandssvenska gemenskapen (jag har många sådana i min bekantskapskrets, en del ingifta, men också andra). Jag uppfattar att de utan vidare är välkomna, men det krävs att de själva aktivt tar steg i den riktningen, de blir inte finlandssvenskar för att de en gång dyker upp och talar svenska.

–LPfi (diskussion) 28 augusti 2020 kl. 12.43 (CEST)

Var inte finska officiellt språk i Sverige åren 1523–1809 då nuvarande nationen Finland var en del av Sverige? 213.65.211.63 30 augusti 2020 kl. 23.54 (CEST)

Man lärde finska barn läsa finska (första ABC-boken trycktes 1543) och Akademien i Åbo grundades delvis (1640) för att förbättra tillgången till finskkunniga präster, men jag antar att administrationen var helt svenskspråkig. Sverige hade väl inget officiellt språk då, ännu mindre än nu, så vad menas med att finskan skulle ha varit officiellt språk? –LPfi (diskussion) 31 augusti 2020 kl. 07.00 (CEST)

Karta

På kartan markeras ett område kring Umeå som finskspråkig majoritet. Det stämmer inte, däremot finns det en finskspråkig minoritet även om den minskat under mitt 37-åriga liv. umlaut (diskussion) 21 juli 2021 kl. 17.53 (CEST)

Ingen källa är angiven för kartan, men man kan tolka bildtexten som att upphovsmakaren förväxlat att Umeå är finskt förvaltningsområde med att kommunen skulle ha en finskspråkig majoritet. —Lundgren8 (d · b) 22 juli 2021 kl. 08.57 (CEST)

Bytte till samma karta som på finska Wikipedia. --Migro (diskussion) 22 juli 2021 kl. 19.38 (CEST)

Den kartans filbeskrivningssida berättar inte vad färgerna betecknar och inte vilka källor som använts. Bildtexten (här och på fi-wp) säger att färgerna anger officiellt språk respektive minoritetsspråk. Vad betyder "minoritetsspråk" i det sammanhanget? Vilken är meänkielis status? Officiellt språk? Och vår faktaruta anger att finskan är officiellt minoritetsspråk i ryska Karelen, men området är vitt på kartan. Jag tycker inte vi kan använda en sådan karta. –LPfi (diskussion) 24 juli 2021 kl. 15.39 (CEST)

Någon riktigt bra och helt entydig karta finns tyvärr inte bland språkkartorna i Commons. Eftersom den används på finska Wikipedia antar jag att den är relativt nära sanningen. --Migro (diskussion) 25 juli 2021 kl. 14.10 (CEST)

Håller med LPfi här. Det är felaktigt att meänkieli, som minoritetsspråk i Sverige, markeras som ett officiellt språk jämfört med t.ex. kvänska som är i en liknande sits. Utbredningen av kvänska, meänkieli och finska i Sverige är väl OK men verkar något godtyckligt gjord, jämför med kartan på sida 204 (18) här. Dessutom visar kartan en finsk utbredning i hela Finland, även i områden som har en svenskspråkig majoritet. Och dessutom saknas som sagt utbredningen öster om Finland. —Lundgren8 (d · b) 26 juli 2021 kl. 09.09 (CEST)

Kangero

Det verkar rätt osäkert om Kangero är ett lånord från finskan, utan det verkar närmast troligare att det är ett inhemskt fornnordiskt ord som lånats till finskan. (Även om källorna inte ger klara besked.) [5], [6] 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * (diskussion) 22 september 2021 kl. 14.12 (CEST)

På nynorska betyder kongro spindel, och ordet kommer väl från samma fornnordiska stam. Det finska kangas, stammen för kankuri m.fl., är ett (tydligen gammalt) germanskt lån. Det finska kangas har dels betydelsen "tyg", dels "mo". Ingendera ger någon uppenbar koppling till spindel. –LPfi (diskussion) 22 september 2021 kl. 14.34 (CEST)

Kankuri verkar betyda videbock snarare än spindel, även om det iofs är möjligt att tänka sig en betydelseskiftning. Enligt Wiktionary kan ordet tydligen även betyda "vävare". [7]. Det ska finnas litet fler länkar i den här diskussionen: [8] En betydelse av "vävande" kan iofs kopplas till både tyg och spindlar, men det är ju ofta svårt att spåra ursprung så långt tillbaka i tiden. 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * (diskussion) 23 september 2021 kl. 02.46 (CEST)

Åhå, skalbaggen kände jag inte till. Jag antar ändå att den fått namnet efter personen som väver tyg (liknar gångarna en väv?). Djur har sällan gamla namn om de inte varit särskilt betydelsefulla, och den finskspråkiga artikeln berättar ingenting om något sådant. Nykysuomen sanakirja från 1962 tar upp skalbaggen som andra betydelse, utan kommentarer. –LPfi (diskussion) 23 september 2021 kl. 16.17 (CEST)

Rietz är en gammal bok och brukar anses inte alltid vara helt tillförlitlig. Nyare källor verkar betrakta den finska roten som lånad ur germanska som ni ovan påpekat. Så även Häkkinen (2004) Nykysuomen etymologinen sanakirja. (Nyfinsk etymologisk ordbok) under uppslaget kangas (som ju betyder ’tyg’ och borde vara samma rot). Isof-källan tycker jag är tung i sammanhanget, i alla fall tyngre än Rietz. Isof är ju ändå Sveriges dialektmyndighet. Även NAOB (norska SAOB, uppslag kongro) och Íslensk orðsifjabók (Isländsk etymologisk ordbok, uppslag könguló) anger också båda nordiskt ursprung, så det kan gott ändras i texten med dessa som stöd. —Lundgren8 (d · b) 23 september 2021 kl. 16.45 (CEST)

Mediopassiv eller passiv

Vilken beteckning används mest för finskans passivform? Per W (diskussion) 29 januari 2023 kl. 09.44 (CET)

De tryckta källor som jag har här på södra halvklotet säger ”passiv”, men de är från 1980‑talet. Finskspråkiga Wikipedias artikel om Passiivi nämner inte någon annan beteckning. Om Du har modernare källor som inte kallar detta grammem ”passiv”, nämn dem gärna här. Jan Arvid Götesson (diskussion) 29 januari 2023 kl. 10.11 (CET)

Jag har definitivt för mig att jag har sett mediopassiv. Dock har jag inte särskilt mycket tid att titta i olika böcker de närmaste veckorna. Jag återkommer dock. Per W (diskussion) 29 januari 2023 kl. 10.23 (CET)