Hoppa till innehållet

Dermestarium

Från Wikipedia
Dermestarium
Terrarium där kadaver äts rena av larver för att frilägga skelettet till forskning och museiverksamhet Redigera Wikidata
Skalbaggslarver i arbete. Redigera Wikidata
Under­klass tillkonstgjort bo för djur
 • vivarium
  • terrarium Redigera Wikidata
Arbets­fälttaxidermi Redigera Wikidata
Används avtaxidermist Redigera Wikidata

Ett dermestarium är en plats eller terrarium där taxidermister låter skalbaggslarver äta upp kött och andra mjukdelar från kadaver i syfte att frilägga skeletten för bevaring.[1] Namnet kommer från det släkte av skalbaggslarver som oftast används, Dermestes, som ingår i familjen ängrar.[2]

Dermestarier används vid museer och forskningsinstitutioner. Ibland kan de ligga i skilda, för ändamålet avsedda byggnader, som det så kallade Dermestariet vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.[2] Det finns andra metoder för att rensa skelett från mjukdelar, till exempel nedgrävning, urlakning i kallt och varmt vatten och eventuella tillsatser av enzym eller kemiska ämnen. Även andra ryggradslösa djur, som gråsuggor och tånglöss, används.[3] Vid institutionerna är skalbaggslarver det mest etablerade tillvägagångssättet och har använts i USA sedan åtminstone 1940-talet.[4]

Vid tillämpningen placeras ett flått kadaver på en bricka i ett terrarium som förberetts med en koloni skalbaggar. Kadavret renskärs varsamt för att få färre mjukdelar och därmed skynda på processen, det är även något torkat för att bättre tilltala larverna. När skelettet ätits rent tas brickan med kadavret ut för att i placeras i en frys under en vecka. Under frysperioden dödas de skalbaggar och larver som följt med.[1][5]

Det tar några dagar för larverna att äta rent ett mindre djur och upp till flera år för ett större djur.[5]

  1. ^ [a b] Lina Jansson (2018). ”Konsten att ge ett kadaver evigt liv” (på svenska). Fåglar i Stockholmstrakten (Stockholms Ornitologiska Förening) 1: sid. 28-32. Arkiverad från originalet den 24 juni 2021. https://web.archive.org/web/20210624215137/https://www.nrm.se/download/18.369cd3ee1613ddb64718596e/1521107031921/Konservatorerna.pdf. Läst 16 maj 2020. 
  2. ^ [a b] Lena Nordlund och Björn Gunér (15 juli 2016). ”Häng med till ett likdoftande hus där köttätande skalbaggar gnager på skelett”. Kossornas planet. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3253&artikel=6457999. Läst 16 maj 2020. 
  3. ^ Hendry, D. (1999). ”Chapter 1: Vertebrates”. i David Carter och Anette Walker. Care and conservation of natural history collections. Butterworth-Heinemann. sid. 1-36. ISBN 0-7506-0961-3. OCLC 40965961. http://www.natsca.org/care-and-conservation. Läst 16 maj 2020 
  4. ^ Stephen H. Hinshaw. ”Use of Dermestid Beetles for Skeleton Preparation”. Mammal Division, University of Michigan Museum of Zoology. http://deepwater.org/bioteacher/11-Ecology/dermestids/colony-maintenance.htm. Läst 16 maj 2020. 
  5. ^ [a b] Abigail Scott (30 augusti 2017). ”Inside the Strange and Beautiful Dermestarium at The Denver Museum of Nature and Science”. 303 Magazine. https://303magazine.com/2017/08/denver-https://303magazine.com/2017/08/denver-museum-of-nature-and-science-archive-dermestarium/. Läst 15 maj 2020.