Hoppa till innehållet

Daniel Tarschys

Från Wikipedia
Daniel Tarschys
Daniel Tarschys, 9 maj 2011.
FöddNils Daniel Tarschys[1]
21 juli 1943[2][3][1] (81 år)
Engelbrekts församling[1], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningPolitiker[4], universitetslärare, statsvetare
Befattning
Ledamot av Sveriges riksdag
1976–1979 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms läns valkrets (1976–1977)[5][6]
Ledamot av Sveriges riksdag
1976–1979 års mandatperiod i Sveriges riksdag (1977–1979)[7]
Ledamot av Sveriges riksdag
1979–1982 års mandatperiod i Sveriges riksdag (1979–1982)[8]
Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1981–1983)[9]
Ledamot av Sveriges riksdag
1985–1988 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms läns valkrets (1985–1988)[10]
Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (1986–1994)[9]
Ledamot av Sveriges riksdag
1988–1991 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms läns valkrets (1988–1991)[10]
Ledamot av Sveriges riksdag
1991–1994 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms läns valkrets (1991–1994)[10][11]
Ordförande i utrikesutskottet (1991–1994)[12]
Generalsekreterare i Europarådet (1994–1999)
ArbetsgivareStockholms universitet
Uppsala universitet
Politiskt parti
Liberalerna
BarnAmelie Tarschys Ingre (f. 1977)
FöräldrarBernhard Tarschys
Karin Tarschys
SläktingarRebecka Tarschys (syskon)
Hedvig Hedqvist (syskon)
Utmärkelser
Storkorset av den medborgerliga förtjänstorden (1999)[13]
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem
Redigera Wikidata

Nils Daniel Tarschys, född 21 juli 1943Lidingö,[14][15] är en svensk professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och politiker (folkpartist).

Daniel Tarschys är son till professorn Bernhard Tarschys och docenten Karin Tarschys samt bror till Rebecka Tarschys, Hedvig Hedqvist och Elisabeth Lindmark. Riksdagsledamöterna Nils och Erik Alexanderson var hans morfar respektive morbror.

Tarschys talar esperanto, som han lärde sig i tonåren, och deltog i 1956 års världsesperantokongress i Köpenhamn. 1967 hade Tarschys posten som sekreterare i Sveriges Elevkårer.[ifrågasatt uppgift] Tarschys har publicerat ett flertal skrifter och rapporter, bland annat stridsskriften Den nygamla vänstern tillsammans med Carl Tham 1967 där det sena 1960-talets vänsterströmningar analyseras och kritiseras. Han doktorerade år 1972 på avhandlingen Beyond the State. The Future Polity in Classical and Soviet Marxism.

Tarschys var riksdagsledamot för Folkpartiet 1976–1982 och 1985–1994, invald i Stockholms läns valkrets. Han var statssekreterare hos statsminister Ola Ullsten 1978–1979. Som riksdagsledamot var han ordförande i Socialutskottet 1985–1991 och Utrikesutskottet 1991–1994 samt ledamot av Europarådets svenska delegation och i Utrikesnämnden.

År 1983 utnämndes han till professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet och 1985 till professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Tarschys invigningstalade på Svenska Esperanto-förbundets kongress i riksdagshuset i Stockholm 1987 (hundraårsjubileum för Esperanto). Han ersatte Ingemund Bengtsson som hade blivit sjuk.[16]

1994 utnämndes Tarschys till generalsekreterare i Europarådet. Under hans tid som generalsekreterare invaldes Ryssland som den 39:e medlemmen i Europarådet. Ceremonin i Strasbourg, när Rysslands utrikesminister Jevgenij Primakov lämnade över medlemskapshandlingarna till Tarschys och de båda hissade den ryska flaggan utanför rådets högkvarter, har betecknats som det symboliska slutet på kalla kriget.[17] Han avgick från posten vid mandatperiodens slut 1999, samma år som organisationen firade sitt 50-årsjubileum. Han efterträddes av Walter Schwimmer.[18]

Daniel Tarschys valdes in som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin 16 januari 2008.[19]

Tarschys var mellan 2013 och 2015 ordförande i Bergwallkommissionen.[20]

Han är gift med Regina Rehbinder och har två döttrar, Amelie Tarschys Ingre och Charlotte Tarschys.

  1. ^ [a b c] Sveriges befolkning 2000, Sveriges Släktforskarförbund, 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ Babelio, Babelio författar-ID: 198880.[källa från Wikidata]
  3. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000021063, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ pace.coe.int, PACE medlems-ID: 2209, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Riksdagens protokoll 1976/77:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Riksdagens protokoll 1976/77:94 (24 mars 1977), 31 december 1976, läs online, läs online och läs online, läst: 13 december 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ Riksdagens protokoll 1977/78:1 (4-11 oktober 1977), 31 december 1977, läs online, läs online och läs online, läst: 13 december 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ Riksdagens protokoll 1979/80:1 (1-9 oktober 1979), 31 december 1979, läs online, läs online och läs online, läst: 8 december 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Members A-Z since 1949, Europarådets parlamentariska församling, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c] Riksdagens person-id: 0316572054501, läst: 24 juni 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:118 Måndagen den 6 juni, 6 juni 1994, läs online och läs online, läst: 4 juli 2021.[källa från Wikidata]
  12. ^ Riksdagens person-id: 0316572054501, läst: 26 juli 2020.[källa från Wikidata]
  13. ^ BOE-ID: BOE-A-1999-3759.[källa från Wikidata]
  14. ^ Statistiska Centralbyrån - Utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböcker 1943, Stockholms län, bild 859
  15. ^ Sveriges befolkning 2000, Version 1.03, Sveriges Släktforskarförbund: Tarschys, Nils Daniel
  16. ^ La Espero, april-maj 1987
  17. ^ Nationalencyklopedin 1996, Europarådet
  18. ^ Nationalencyklopedin 1999, Europarådet
  19. ^ Två fysiker och en statsvetare invalda i akademien Arkiverad 14 december 2010 hämtat från the Wayback Machine., pressmeddelande 23 januari 2008
  20. ^ ””Kommissionens rapport är förödande””. Magasinet Para§raf. 14 juni 2015. https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/45132-kommissionens-rapport-ar-forodande/. Läst 29 november 2017. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Bert Levin
Ordförande i Sveriges liberala studentförbund
1964–1965
Efterträdare:
Arne Granholm
Företrädare:
'
Socialutskottets ordförande
1985–1991
Efterträdare:
Bo Holmberg
Företrädare:
Stig Alemyr
Utrikesutskottets ordförande
1991–1994
Efterträdare:
Karl-Göran Biörsmark
Företrädare:
Catherine Lalumière
Generalsekreterare i Europarådet
1994–1999
Efterträdare:
Walter Schwimmer