Brunvaktel

	Brunvaktel; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hönsfåglar; Galliformes
Familj	Fasanfåglar; Phasianidae
Släkte	Synoicus
Art	Brunvaktel; S. ypsilophorus
Vetenskapligt namn
	§ Synoicus ypsilophorus
Auktor	Bosc, 1792
Synonymer
	Brun vaktel; Coturnix ypsilophora

Brun vaktel^[2] (Synoicus ypsilophorus) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.^[3]

Utseende och läte

Brunvakteln är en stor och kraftigt tecknad vaktel. På håll verkar den dock rätt enfärgad och brun. Lätet är en tvåtonig vissling.^[4]

Utbredning och systematik

Brunvaktel delas in i tio underarter med följande utbredning:^[3]

Synoicus ypsilophorus raaltenii – Små Sundaöarna (Flores, Timor och angränsande öar)
Synoicus ypsilophorus pallidior – Små Sundaöarna (Sumba och Sawu)
Synoicus ypsilophorus saturatior – lågland på norra Nya Guinea
Synoicus ypsilophorus lamonti – mellersta delarna av det centrala höglandet på Nya Guinea
Synoicus ypsilophorus dogwa – lågland på södra Nya Guinea
Synoicus ypsilophorus plumbeus – lågland på östra Nya Guinea
Synoicus ypsilophorus monticola – högt belägna gräsmarker på sydöstra Nya Guinea
Synoicus ypsilophorus mafulu – södersluttningar i bergstrakter på sydöstra Nya Guinea
Synoicus ypsilophorus australis – fuktiga områden i Australien
Synoicus ypsilophorus ypsilophorus – Tasmanien

Underarten lamonti inkluderas ofta i mafulu.^[5]

Släktestillhörighet

Brunvakteln fördes tidigare till Coturnix. DNA-studier visar dock att den står närmare asiatisk och afrikansk blåvaktel i Excalfactoria.^[6] De tre förs numera därför ofta till ett eget släkte, Synoicus. Senare genetiska studier visar att även papuavakteln (Anurophasis monorthonyx) tillhör samma klad.^[7]

Levnadssätt

Brunvakteln hittas vanligen i sumpiga marker med högt gräs. Där kan den ses kila över stigar i smågrupper eller explosivt flyga upp när man nästan trampar på den.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).^[1]

Bilder

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2012 Synoicus ypsilophorus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b] McGowan, P. J. K. and G. M. Kirwan (2020). Brown Quail (Synoicus ypsilophorus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.broqua1.01
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ Seabrook-Davison M, L Huynen, DM Lambert & DH Brunton. 2009. Ancient DNA resolves identity and phylogeny of New Zealand’s extinct and living quail (Coturnix sp.). PLoS ONE 4(7): e6400.
^ Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158: 107091.

Externa länkar

Wikispecies har information om Synoicus ypsilophorus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Synoicus ypsilophorus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[BOW-4] [a b] McGowan, P. J. K. and G. M. Kirwan (2020). Brown Quail (Synoicus ypsilophorus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.broqua1.01

[H&M-5] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[6] Seabrook-Davison M, L Huynen, DM Lambert & DH Brunton. 2009. Ancient DNA resolves identity and phylogeny of New Zealand’s extinct and living quail (Coturnix sp.). PLoS ONE 4(7): e6400.

[7] Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158: 107091.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]