Hoppa till innehållet

Biskopskongregationen

Från Wikipedia

Biskopskongregationen, Congregatio pro episcopis, är en av de nio kongregationerna inom den romersk-katolska kyrkans ledning, kurian.

Biskopskongregationen instiftades 22 januari 1588 av påve Sixtus V genom den apostoliska konstitutionen Immensa Aeterni Dei och då under namnet "Kongregationen för uppförandet av kyrkobyggnader och kyrkliga förnödenheter" (Congregazione per l'erezione delle chiese e le provviste concistoriali), vilket sedan ändrades till "den heliga konsistoriekongregationen" (Sacra congregazione concistoriale). 29 juni 1908 utvidgade påven Pius X, genom dekretet Sapienti Consilio, kongregationens befogenheter till att omfatta biskopsval, inrättandet av stift, ordenskapitel och utnämningen av kaniker. Uppgifterna innefattade även ledning av stiften, administration och kontroll av utbildningsinrättningar, med mera. Detta ansvar hade tidigare legat på olika kongregationer inom kurian men övergick nu till Biskopskongregationen, eftersom det framförts tvivel om kompetensen och kunnandet hos de tidigare ansvariga instanserna. Påven ledde själv kongregationens arbete i egenskap av dess prefekt. Genom den apostoliska konstitutionen Regimini Ecclesiae universae, utfärdad av Paulus VI 15 augusti 1967, erhöll kongregationen sitt nuvarande namn och sina uppgifter. Den senaste revisionen av Biskopskongregationens ansvarsområde skedde genom den apostoliska konstitutionen Pastor Bonus, utfärdad av Johannes Paulus II 28 juni 1988.

Kongregationen har som uppgift, inom den latinska kyrkan med undantag för dess missionsområden, att inrätta nya stift, kyrkoprovinser och kyrkoregioner och att grunda militärordinariat. Man sörjer dessutom för utnämnandet av nya biskopar och apostoliska administratorer samt deras koadjutorer och auxiliärbiskopar. Vidare står man även för tillsynen över hur stiften leds, och organiserandet av de så kallade ad limina-resorna, det vill säga den resa till Rom en biskop måste göra vart femte år för att redovisa läget i sitt stift. Kongregationen består för närvarande av 32 ledamöter; kardinaler, ärkebiskopar och biskopar, och leds av en prefekt. Den nuvarande prefekten, Marc Quellet från Kanada, utnämndes av Benedictus XVI 30 juni 2010.

Från 1588 till 1965 leddes verksamheten av en sekreterare (påven utgjorde själv kongregationens chef). Sedan 1965 leds kongregationen av prefekten.

Översättning

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från italienskspråkiga Wikipedia.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]