Birch–Swinnerton-Dyers förmodan
Birch-Swinnerton-Dyers förmodan tillhör området aritmetisk algebraisk geometri. Som Newton var den förste att påpeka skär en linje en elliptisk kurva i tre punkter. För detta gäller att om två av dessa punkter är rationella så är också den tredje rationell.
Låt E(Q) vara en elliptisk kurva, det vill säga en icke-singulär, projektiv kurva av genus 1, definierad över en talkropp K. Denna ekvation skrivs vanligtvis på formen y² = x³ ax b där a och b är heltal. Man kan visa att de rationella punkterna i K bildar en grupp under den additionsoperation som ges av att tre kolinjära punkter summerar till 0. Det vill säga:
Denna grupp består av en torsionskomponent samt r antal kopior av Z. r kallas rangen för E. Associerad till E finns också en meromorf funktion L(E,s), s komplex, kallad L-funktionen för E. Den definieras som en viss eulerprodukt där faktorerna beror på antalet punkter på E över de ändliga kropparna.
Denna eulerprodukt konvergerar för Re(s) > 3/2.
Birch-Swinnerton-Dyers förmodan lyder:
Taylorexpansionen för L(E,s) vid s=1 har formen
Förmodan innebär alltså att gruppen innehåller ett oändligt antal rationella punkter om L-funktionen har ett nollställe i s=1 och ett ändligt om L-funktionen inte har det.[1]
Historia
[redigera | redigera wikitext]I början av 1960-talet undersökte Peter Swinnerton-Dyer antalet punkter modulo p (betecknas med Np) för ett stort antal primtal p för ett stort antal elliptiska kurvor vars rang var känt. Från dessa numeriska resultat förmodade Bryan John Birch och Swinnerton-Dyer att Np för kurvan E med rang r satisfierar
där C är en konstant.
Det här ledde dem till en allmän förmodan om kurvans L-funktion L(E, s) vid s = 1, nämligen att den har ett nollställe av ordning r vid 1.
Förmodan utvidgades senare till att omfatta en explicit formel för den första Taylorkoefficienten av L-funktionen vid s = 1. Denna starkare förmodan lyder
där kvantiteterna i högra membrum är invarianter av kurvan, undersökta av Cassels, Tate, Sjafarevitj och andra: dessa inkluderar ordningen av torsiongruppen, ordningen av Tate–Sjafarevitjgruppen och den kanoniska höjden av en bas av rationella punkter (Wiles 2006).
Konsekvenser
[redigera | redigera wikitext]Såsom Riemannhypotesen har Birch-Swinnerton-Dyers förmodan en mängd konsekvenser.
- Låt n vara ett udda kvadratfritt tal. Om man antar Birch-Swinnerton-Dyers förmodan är n ett kongruent tal om och bara om antalet heltalslösningar (x, y, z) av ekvationen är två gånger antalet heltalslösningar av ekvationen . Den här satsen av Tunnell (1983) är relaterad till det att n är ett kongruent tal om och bara elliptiska kurvan har en rationell punkt av oändlig ordning (härmed, om man antar Birch-Swinnerton-Dyers förmodan, har dess L-funktion ett nollställe vid 1).
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ CMI, The Birch and Swinnerton-Dyer Conjecture: ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121025042618/http://www.claymath.org/millennium/Birch_and_Swinnerton-Dyer_Conjecture/. Läst 29 september 2012.
|