Bergpiplärka

	Bergpiplärka; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Ärlor; Motacillidae
Släkte	Anthus
Art	Bergpiplärka; A. hoeschi
Vetenskapligt namn
	§ Anthus hoeschi
Auktor	Stresemann, 1938
Utbredning

Bergpiplärka^[2] (Anthus hoeschi) är en fågel i familjen ärlor inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende och läte

Bergpiplärkan är en stor och mörk piplärka med kraftigt streckad kropp och skäraktigt längst in på nedre näbbhalvan. Liknande afrikansk piplärka har i stället gult på näbben där bergpiplärkan är skär, vita (ej beigefärgade) yttre stjärtpennor och mindre kraftigt streckad kropp. Det senare gäller även svedjepiplärkan som dessutom har längre stjärt. Flyktlätet är ett tvåstavigt "chiREE", långsammare och djupare än hos andra piplärkor.^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer enbart i södra Afrika, i Drakensberg i Sydafrika (södra KwaZulu-Natal, norra Östra Kapprovinsen och allra nordöstligaste Fristatsprovinsen) samt i Lesotho. Efter häckningen flyttar den till östra Angola, södra Demokratiska republiken Kongo och nordvästra Zambia. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

DNA-studier visar att arterna i släktet Anthus inte står varandra närmast, där typarten för släktet ängspiplärkan står närmare piplärkorna i Macronyx än bergpiplärka med släktingar.^[5]^[6] Det medför att bergpiplärka antingen kommer föras till ett annat släkte i framtiden, eller att Macronyx inkluderas i Anthus. Inga större taxonomiska auktoriteter har dock ännu implementerat dessa nya forskningsresultat.

Levnadssätt

Bergpiplärkan häckar i alpina busk- och gräsmarker på över 2000 meters höjd. Där ses den springa mellan buskar på marken eller ibland sitta i en busktopp under sången. Den har även en böljande och utdragen sångflykt.^[4]

Status

Bergpiplärkan är en fåtalig art med ett uppskattat bestånd på endast mellan 2 500 och 10 000 vuxna individer. Den minskar möjligen också i antal. IUCN kategoriserar arten som nära hotad.^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Walter Hoesch (1896-1961), tysk bonde, naturforskare och samlare av specimen, boende i Namibia 1930-1961.^[7]

Noter

^ [a b] Birdlife International 2017 Anthus hoeschi . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.2. Läst 11 december 2017.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b] Tyler, S. and C. J. Sharpe (2020). Mountain Pipit (Anthus hoeschi), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.moupip1.01
^ Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson och M. Irestedt (2015), Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species, Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.
^ Pietersen DW, AE McKechnie, R Jansen, IT Little & ADS Bastos. 2018. Multi-locus phylogeny of African pipits and longclaws (Aves: Motacillidae) highlights taxonomic inconsistencies. Ibis 161(4): 781–792. doi: 10.1111/ibi.12683
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör bergpiplärka.
Bilder & media
Wikispecies har information om Anthus hoeschi.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2017 Anthus hoeschi . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.2. Läst 11 december 2017.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[BOW-4] [a b] Tyler, S. and C. J. Sharpe (2020). Mountain Pipit (Anthus hoeschi), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.moupip1.01

[5] Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson och M. Irestedt (2015), Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species, Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.

[Pietersen-6] Pietersen DW, AE McKechnie, R Jansen, IT Little & ADS Bastos. 2018. Multi-locus phylogeny of African pipits and longclaws (Aves: Motacillidae) highlights taxonomic inconsistencies. Ibis 161(4): 781–792. doi: 10.1111/ibi.12683

[7] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]