Babyloniska skökan

Färgvariant av illustration ur Luther-Bibeln.

Babyloniska skökan eller Babyloniska horan^[1] är en allegorisk symbol för ondska ur Nya testamentet i Bibeln. Hon nämns i Uppenbarelsebokens sjuttonde kapitel. Det har antagits att den babyloniska skökan i Uppenbarelseboken syftar på Romarriket. Martin Luther övertog uttrycket och syftade då på den katolska kyrkan under påven, en tolkning som senare använts av diverse protestanter.^[2] Senare rörelser har även använt begreppet och syftat på en alltför förvärldsligad kyrka.

Källor

skökan Babyloniska skökan i Nationalencyklopedins nätupplaga.

Fotnoter

^ ”Hora”. Svenska akademiens ordbok. http://www.saob.se/artikel/?unik=H_1199-0004.clY5&pz=3. Läst 31 januari 2016.
^ Eric Jansson (3 januari 2012). ”Katolska kyrkan ett nödvändigt korrektiv”. Dagen. http://www.dagen.se/debatt/katolska-kyrkan-ett-nödvändigt-korrektiv-1.109540. Läst 31 januari 2016.

Se även

Svenska Akademiens ordbok: Babylonisk (tryckår 1898)

[1] ”Hora”. Svenska akademiens ordbok. http://www.saob.se/artikel/?unik=H_1199-0004.clY5&pz=3. Läst 31 januari 2016.

[2] Eric Jansson (3 januari 2012). ”Katolska kyrkan ett nödvändigt korrektiv”. Dagen. http://www.dagen.se/debatt/katolska-kyrkan-ett-nödvändigt-korrektiv-1.109540. Läst 31 januari 2016.

[1]

[2]