Användare:StenS/Sensomotorisk träning
Sensomotorisk träning är en metod som går ut på att med riktade motoriska övningar ge kroppen möjlighet att komma till rätta med obalanser i rörelseapparaten. "Senso" betyder sinnen och "motorik" hur vi rör oss. Alla våra sinnen- känsel, hörsel, syn, balans - bör vara samordnade och kalibrerade för att fungera optimalt. Detta kan åstadkommas med hjälp av rörelseövningar, reflexintegreringar, ljudstimulering och ögonträning.
Reflexintegrering innebär att brister i den motoriska utvecklingen åtgärdas genom att upprepa tidiga spädbarnsrörelser. En spädbarnsreflex är en motorisk respons som automatiskt uppträder varje gång ett viss sensoriskt stimulus (eller kombination av stimuli) föreligger. Det är dessa spädbarnsreflexer som tar det nyfödda barnet igenom dess motoriska och kognitiva utveckling. Om denna naturliga stimulus – responsreaktion - inte tränas tillräckligt under barnets tidigaste utveckling kan barnet längre fram i livet få motoriska och kognitiva svårigheter. Reflexintegrering innebär medveten träning av stimulus – responsreaktionen - tills funktionen integrerats i barnets nervsystem. Sådan träning kan även ges den vuxne.
Sedan 1940- talet har man insett att motorisk träning, mental och kognitiv utveckling hänger ihop. I Sverige har bl.a. Lars-Eric Berg [1] bidragit med kunskaperna kring sensomotorisk träning. Det finns idag c:a 150 utbildade pedagoger i ämnet.
Dr Svetlana Masgutova, utvecklingspsykolog vid universitetet i Moskva gjorde longitudinella studier på barn. De studerade barn som hoppat över något utvecklingssteg och noterade om det orsakat barnen några svårigheter. I Moskva utvecklade hennes team också metoder för att diagnostisera de överhoppade stegen och att återställa de naturliga rörelsemönstren. Dessa metoder vidareutvecklades till det som nu heter The Masgutova Neurosensorimotor Reflex Integration (MNRI). MNRI-programmet och dess tekniker är utformade för att återställa den neurosensomotoriska utvecklingen; att integrera primära rörelser, reflexer, koordinationssystem och färdigheter för att möjliggöra optimal funktion, utveckling och inlärning. [2] I Sverige kallas metoden reflexintegrering.
I England grundade Peter Blythe The Institute for Neuro-Physiological - Psychology - (INPP) 1975, tillsammans med Sally Goddard, chef, forskare och terapeut vid institutet.[3] Blythe fann att upptäckt och analys av primitiva och posturala reflexer kunde vara värdefulla verktyg för läkare, psykologer, pedagoger och föräldrar, för att ta reda på varför ett barn inte presterar åldersadekvat.
Rytmiska rörelser är en av metoderna i sensomotorisk träning. Metoden är utvecklad av dr. Harald Blomberg. [4] Rytmisk rörelseträning stimulerar hjärnans och nervsystemets förmåga att mogna och utvecklas. Rörelserna imiterar det lilla barnets naturliga rörelsemönster om dessa, av någon anledning, inte mognat eller utvecklats under barnets tidiga år.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Berg, Lars-Eric, Anna (2011). Hjärnvägen till inlärning:rörelser som sätter hjärnan på spåret. Natur & Kultur Akademisk. ISBN 9789127131774
- ^ [http://masgutovamethod.com/_uploads/articles/_source/MNRI-In-Application-01.14.15.pdf ”MNRI® Assessment for Determining the Level of Reflex Development”]. Neuro-Sensory-Motor and Reflex Integration, SMEI (USA). 5 december 2015. http://masgutovamethod.com/_uploads/articles/_source/MNRI-In-Application-01.14.15.pdf. Läst 25 september 2020.
- ^ Goddard, Sally (2004). Reflexer, inlärning och beteende - ett fönster in i barnets huvud. Cupiditas Discendi. ISBN 91-973061-3-4
- ^ Blomberg, Harald; Sandhammar Anna (2018). Rörelser som helar. Johanneshov: MTM. Libris cmsr52jd9pdjkhxh