Hoppa till innehållet

Användare:Medlemmen/sandlåda3

Från Wikipedia
Benjamin Buttons otroliga liv
(The Curious Case of Benjamin Button)
RegissörDavid Fincher
ProducentKathleen Kennedy
Frank Marshall
Ceán Chaffin
ManusEric Roth
SynopsisEric Roth
Robin Swicord
Baserad påDet sällsamma fallet Benjamin Button
SkådespelareBrad Pitt
Cate Blanchett
Taraji P. Henson
Julia Ormond
Jason Flemyng
Elias Koteas
Tilda Swinton
OriginalmusikAlexandre Desplat
FotografClaudio Miranda
KlippningKirk Baxter
Angus Wall
DistributionParamount Pictures
Warner Bros. Pictures
Premiär
Speltid166 minuter
LandUSA
SpråkEngelska
Budget$150 miljoner[1][2]

Benjamin Buttons otroliga liv är en amerikansk dramafilm från 2008 regisserad av David Fincher. Handlingen av Eric Roth och Robin Swicord är löst baserad på novellen med samma namn från 1922 av F. Scott Fitzgerald. Filmen börjar med Brad Pitt som en man som åldras baklänges och Cate Blanchett som hans älskade genom sitt liv.

Filmen släpptes i Nordamerika den 25 december 2008, och den 6 februari 2009 i Storbritannien, med positiva recensioner. Filmen fortsatte med att ta emot tretton Oscarsnomineringar, bland annat bästa film, bästa regi för Fincher, bästa manliga huvudroll för Pitt och bästa kvinnliga biroll för Taraji P. Henson, och vann tre, för bästa scenografi, bästa smink och bästa specialeffekter.

År 2005 ligger en äldre Daisy på sin dödsbädd i ett sjukhus i New Orleans, hon ber sin dotter Caroline att läsa högt ur dagboken av Benjamin Button. Från läsningen får vi veta att på kvällen den 11 november 1918 föds en pojke med utseende och fysiska sjukdomar som liknar gammal man. Barnets mor dog efter förlossningen, och fadern, Thomas Button, överger barnet på verandan till ett vårdhem. Queenie och Mr "Tizzy" Weathers, anställda på ett vårdhem, hittar barnet och Queenie bestämmer sig för att ta hand om honom som sin egen.

Benjamin lär sig gå 1925, han förklarar det som ett mirakel, eftersom han använder kryckor i stället för en rullstol. På thanksgiving 1930 möter Benjamin sexåriga Daisy, vars mormor bor på vårdhem. Senare börjar han att arbeta på en bogserbåt styrd av kapten Mike Clark. Benjamin möter också Thomas Button, som inte avslöjar att han är Benjamins pappa. Under hösten 1936 lämnar Benjamin New Orleans för ett långsiktigt arbetsengagemang med bogserbåtsbesättningen, senare antas Daisy till en dansskola i New York.

År 1941 är Benjamin i Murmansk, där han börjar ha en affär med Elizabeth Abbott, hustru till den brittiske handelsministern. I december anfaller Japan Pearl Harbor, och Amerika går in i andra världskriget. Mike erbjuder båten för den amerikanska flottan, besättningen tilldelas bärgning som arbetsuppgifter. Under en patrull, finner bogserbåten en sjunken amerikansk transport, och kropparna av 1.300 amerikanska soldater. Mike styr bogserbåten i full fart mot en tysk ubåtsyta, medan en tysk skytt träffar bogserbåten och dödar de flesta i besättningen, inklusive Mike. Bogserbåten rammar ubåten, vilket orsakar att den exploderar, och då sjunker båda fartygen. Benjamin och en annan besättningsman räddas av USA:s flottas fartyg nästa dag.

I maj 1945 återvänder Benjamin till New Orleans och återförenas med Queenie. Några veckor senare återförenas han med Daisy, och de går ut på middag. För att inte förföra honom efteråt, avlägsnar hon sig. Benjamin återförenas senare med Thomas Button, som, obotligt sjuk, avslöjar att han är Benjamins pappa. Thomas testamenterar Benjamin sina ägodelar innan han dör.

År 1947 besöker Benjamin Daisy i New York utan att ha meddelat henne innan, men avlägsnar sig när han ser att hon har blivit kär i någon annan. År 1954 avslutas Daisys danskarriär i Paris när en taxi krossar hennes ben. När Benjamin besöker henne, är Daisy förvånad över hans ungdomliga utseende, men frustrerad av hennes skador, och då säger hon till honom att hålla sig borta från hennes liv.

Våren 1962 återvänder Daisy till New Orleans och återförenas med Benjamin. Nu med jämförbar fysisk ålder, faller de i kärlek och seglar tillsammans. Vid sin återkomst, lär de sig att Queenie har dött, och efter begravningen flyttar de ihop. Under 1967 öppnar Daisy en balettstudio och berättar för Benjamin att hon är gravid; hon föder en flicka, Caroline, våren 1968. Han tror att han inte kan vara en far till sin dotter på grund av sitt omvända åldrande, Benjamin säljer sina tillhörigheter, lämnar intäkterna till Daisy och Caroline, och avlägsnar sig nästa vår, han reser ensam under 1970-talet.

Benjamin återvänder till Daisy 1980. Nu som gift, och Daisy introducerar honom till sin man och dotter som en vän till familjen. Daisy erkänner att han hade rätt att lämna, hon kunde inte ha klarat det annars. Hon besöker senare Benjamin på hans hotell, där de delar deras passion för varandra. Efter att ha sagt god natt, ser Benjamin Daisy åka i väg i en taxi från sitt fönster.

År 1990 kontaktas Daisy, nu änka, av socialarbetare som har hittat Benjamin - nu fysiskt en förtonåring. När hon anländer, förklarar de att han bodde i en övergiven byggnad och fördes till sjukhuset i dålig fysisk kondition, och att de hittat hennes namn i sin dagbok. De förvirrade socialarbetarna säger också att han visar tidiga tecken på demens. Daisy flyttar in i vårdhemmet 1997 och bryr sig om Benjamin för resten av sitt liv. Under våren 2003 dör Benjamin i Daisy armar, som ett fysiskt spädbarn, men kronologiskt 84 års ålder. Daisy dör i samma veva som Orkanen Katrina närmar sig.

Skådespelare

[redigera | redigera wikitext]

Utvecklingen

[redigera | redigera wikitext]

Producenten Ray Stark köpte filmrättigheterna för att göra Det sällsamma fallet Benjamin Button i mitten av 1980-talet, och den valdes av Universal Pictures. Det första valet att regissera filmen var Frank Oz, med Martin Short som titelrollen, men Oz kunde inte räkna ut hur man gjorde så att historien funkade. Filmen valdes 1991 av Steven Spielberg, med Tom Cruise som huvudrollen, men Spielberg lämnade projektet för att regissera Jurassic Park och Schindler's List. Andra regissörer som föreslogs var Patrick Read Johnson och Agnieszka Holland. Stark sålde eventuellt rättigheterna till producenterna Kathleen Kennedy and Frank Marshall, som tog filmen till Paramount Pictures, med Universal Pictures som en samproduktionspartner fortfarande. Till sommaren 1994 kontaktades Maryland Film Offices chef Jack Gerbes med möjligheten till att göra filmen i Baltimore. I oktober 1998, skrev filmförfattaren Robin Swicord för regissören Ron Howard ett anpassat manus för den korta berättelsen, ett projekt där det fanns en potential att filmstjärnan John Travolta skulle medverka.[3] I maj 2000 anlitade Paramount Pictures manusförfattaren Jim Taylor för att anpassa ett manus från novellen. Studion also attached director Spike Jonze to helm the project.[4] Manusförfattaren Charlie Kaufman hade också skrivit ett utkast till manus vid ett tillfälle.[5] I juni 2003 gick regissören Gary Ross in i slutförhandlingarna för att styra projektet baserat på ett nytt förslag skrivet av manusförfattaren Eric Roth.[6] I maj 2004 gick regissören David Fincher in i förhandlingarna för att ersätta Ross i filmregisserandet.[7]

  1. ^ Eller, Claudia (23 januari 2009). ”'Benjamin Button's' Oscar nominations may not pay off for Paramount”. http://articles.latimes.com/2009/jan/23/business/fi-button23. Läst 19 augusti 2010. 
  2. ^ Barnes, Brooks; Carr, David (22 januari 2009). ”‘Button’ and ‘Slumdog’ Lead Oscar Nods”. http://www.nytimes.com/2009/01/23/movies/awardsseason/23oscar.html. Läst 19 augusti 2010. 
  3. ^ ”'Husband' vows renewed; doc on saint set”. 22 oktober 1998. http://www.variety.com/article/VR1117481695.html?categoryid=3&cs=1. Läst 28 april 2007. 
  4. ^ Brodesser, Claude (19 maj 2000). ”Taylor sews up deal to adapt 'Button'”. Variety. http://www.variety.com/article/VR1117781892.html?categoryid=13&cs=1. Läst 28 april 2007. 
  5. ^ Chagollan, Steve (21 augusti 2005). ”F. Scott Fitzgerald Gets a Second Act After All”. http://www.nytimes.com/2005/08/21/movies/21chag.html. Läst 28 april 2007. ”Those who preceded Mr. Roth in the attempt include Robin Swicord (Practical Magic), Charlie Kaufman (Eternal Sunshine of the Spotless Mind) and Jim Taylor (Sideways).” 
  6. ^ Dunkley, Cathy (2 juni 2003). ”Par popping its 'Button'”. http://www.variety.com/article/VR1117887259.html?categoryid=1236&cs=1. Läst 28 april 2007. 
  7. ^ McNary, Dave (10 maj 2004). ”WB snaps Par 'Button' coin”. http://www.variety.com/article/VR1117904653.html?categoryid=13&cs=1. Läst 28 april 2007.