Användare:Boberger/Arbetsbänk 755
Croisière jaune, eller Expédition Citroën Centre-Asie, var en fransk trans-asiatisk fordonsexpedition 1931–1932, som organiserades av Citroën för att promovera företagets Citroën-Kégresse halvbandvagnar. Expeditionen startade i två grupper: en från Beirut i dåvarande franska Libanon och en från Tianjin i Kina. Den ena färdades först österut och den andra västerut, varefter de skulle mötas i Kashgar i Xinjiang. Där vände den västbundna gruppen, och båda grupperna reste österut tillbaka mot östra Kina längs en annan vägsträcka.
Under 1920- och 1930-talen initierade André Citroën tre expeditioner med halvbandvagnar av märket Citroën-Kégresse:
- 1922–1923 – Raid Citroën – La Traversée du Sahara, Touggourt – Timbuktu, 3.200 kilometer
- 1924–1925 – Croisière noire, 20.000 kilometer
- 1931–1932 – Croisière jaune, Beirut – Peking, 30.000 kilometer
I Croisière jaune leddes de två grupperna av Georges-Marie Haardt och Louis Audouin-Dubreuil. Haardt hade redan färdats tvärs över Sahara and the whole African continent in two ambitious expeditions.[1]
Pamirgruppen reste österut med sju fordon genom Franska mandatet för Syrien och Libanon, Syrien under Första syriska republiken, Irak, Kejsardömet Persien, Afghanistan, Brittiska Indien till gränsen med Xinjiang, då en de facto självständig region i Kina under kontroll av krigsherren Jin Shuren. Den andra gruppen reste västerut tvärs över Kina från Beijing till Ürümqi, där de hölls som gisslan av Jin Shurens soldater under flera veckor.[2]
Pamirgruppen
[redigera | redigera wikitext]Pamirgruppen under Haardt lämnade Beirut den 4 april 1931 mot Kabul via Damaskus, Bagdad, Teheran, Herat och Kandahar. Expeditionen nådde Kabul den 9 juni ch fortsatte därifrån över högplatåerna Jalalabad.
med 24 medlemmar i sex Citroën Kegresse P17
Efter Khyberpasset, les autochenilles circulent sur une voie goudronnée jusqu’au gränsposten Landi Khana i nordvästra Brittiska Indien. Pamirgruppen eskorterades där av en enhet Gurkhas, présentant les armes à l’expédition française. Par la suite, un déjeuner au mess des officiers les attend dans le fort voisin, à Landi Kotal où se trouve le général de garnison Sandeman ainsi que le colonel Gabriel. Le déjeuner ainsi terminé, la colonne française reprend le cours de l’expédition en direction de l’est, sur la route de Peshawar.
4 000 m d’altitude, parfois démontés et transportés à dos de mulet sur des pistes ouvertes à la dynamite. P
Kinagruppen
[redigera | redigera wikitext]Kinagruppen, med sju något tyngre fordon, leddes av marinofficeren Victor Point (1902–1932).
S’ajoutent à cette épopée des scientifiques, des artistes, des techniciens, cameramen, et même des religieux jésuites ! Le départ est donné le 4 avril 1931.
Den franske arkeologen Joseph Hackin (1886–1941), den rysk-franske målaren Alexandre Jacovleff, den franske geologen och paleontologen Pierre Teilhard de Chardin och den amerikanske fotografen Maynard Owen Williams (1888–1963) deltog i expeditionen.[3][4][5][6]
Efter att ha korsat Gobiöknen, den mongoliska steppen och Kinesiska muren anlände hela exepditionen till Peking den 12 februari 1932.[7] I Hongkong dog Haardt i lunginflammation, varefter expeditionen avbröts.[8]
Il faudra encore rejoindre l’Indochine française pour embarquer à Saïgon à bord du navire qui ramènera tout le monde en France. À l’arrivée à Marseille, le 2 avril 1932, un seul homme manque à l’appel : Haardt, décédé d’une double pneumonie à Hong Kong trois semaines auparavant. « L’homme est mort, mais l’œuvre reste. Ramenez en France le corps de votre chef. Je pleure avec vous », écrira André Citroën aux membres de l’expédition. Elle restera l’un des plus grands exploits automobiles du XXe siècle et une belle aventure humaine. På hemvägen, för att embarkera i Saigon, dog Ha ardt den 16 mars 1932 i Hongkong,
En dokumentärfilm om expeditionen premiärvisades 1934.[9]
Bilarna
[redigera | redigera wikitext]Alla fordonen var halvbandvagnar av märket Citroën-Kégresse. Pamirgruppens fordon var något lättare är Kina-gruppens.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Georges Le Fèvre: La Croisière Jaune, Libretto 2019, ISBN 978-2369145257
Källor
[redigera | redigera wikitext]Bildgalleri
[redigera | redigera wikitext]-
Louis Audouin-Dubreuil och Georges-Marie Haardt framför en jurta, vintern 1931–1932 -
Pamirgruppen vid gränsen mellan Syrien och Irak -
-
-
Passage av Teksounpasset i Xinkiang
Se också
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Denna artikel är baserad på artikeln [ på ...språkiga Wikipedia.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Dirk Sasse: Franzosen, Briten und Deutsche im Rifkrieg 1921–1926: Spekulanten und Sympathisanten, Deserteure und Hasardeure im Dienste Abdelkrims, Berlin 2014, p. 195. Available here.
- ^ Christoph Baumer: The History of Central Asia: The Age of Decline and Revival, London/New York (NY) 2018, p. 195. Available here.
- ^ Dale A. Johnson: Lost Churches on the Silk Road, Raleigh (NC) 2014, p. 229. Available here.
- ^ Ursula King: Spirit of Fire: The Life and Vision of Pierre Teilhard de Chardin, Maryknoll (NY) 2015, p. 207. Available here.
- ^ Peter Modler: Das Phänomen des "Ekels vor dem Leben" bei Pierre Teilhard de Chardin, Freiburg im Breisgau 1989, p. 44. Available here.
- ^ Georges Le Fèvre: La Croisière jaune: Expédition Citroën Centre-Asie, Paris 2020, p. 332. Available here.
- ^ Alexandre Iacovleff: The Trans-Asia Expedition, in: Nicholas Shoumatoff/Nina Shoumatoff (eds.): Around the Roof of the World, Ann Arbor (MA) 2000, p. 26. Available here.
- ^ Francine Du Plessix Gray: Them: A Memoir of Parents, London 2006, p. 82. Available here.
- ^ Cherchi Usai Paolo/Gutowski Alexa: La croisière jaune: Le film dans ses grandes lignes, in: 1895 – Revue d'Histoire du Cinéma, Vol. 12 (1996), pp. 134–143. Available here.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Boberger/Arbetsbänk 755.
[[Kategori:Expeditioner [[Kategori:Citroën