Hoppa till innehållet

Användare:1KevinG/sandlåda 11

Från Wikipedia
Northrop Grumman E-8 Joint STARS
Northrop Grumman E-8C Joint STARS 00-2000-GA (8731121992).jpg
Northrop Grumman E-8 Joint STARS i aktiv tjänst.
Beskrivning
TypSpaningsflygplan
Besättning4
Första flygning1 april 1991
I aktiv tjänst1989-nu
VersionerE-8A, TE-8A, YE-8B, E-8C
UrsprungUSA USA
TillverkareNorthrop Grumman
Antal tillverkade18 (1987-2008)
Utvecklad frånBoeing 707-300
Data
Längd46,61 m
Spännvidd44,42 m
Höjd12,95 m
Vingyta283 m²
VingprofilLågundervinge
Sidoförhållande1:7
Tomvikt77 564 kg
Max. startvikt152 402 kg
Max. landningsvikt112 100 kg
Max. bränslevikt70 306 kg
Motor(er)4 x Pratt and Whitney TF33-102C (Orginal)
4 x Pratt & Whitney JT8D-219 (Uppgraderade modeller)
Prestanda
Max. hastighet944 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
6 821 km
Max. flyghöjd12 800 m
Stigförmåga10,16 m/s
Dragkraft/vikt:0,447
Vingbelastning274 kg/m²
Lastförmåga
Lastförmåga81 791 kg
Kapacitet21-28 personer
Beväpning & bestyckning
Upphängnings-
punkter
0
Elektronik
Avionik12 x ARC-225 UHF radios w/ HAVE QUICK
2 x ARC-190 HF radios
4 x VHF radios (2 x ARC-210, 1 x ARC-186, 1 x ARC-201D)
3 ARC-231 SATCOM radios
RadarAN/APY-7 synthetic aperture radar
MotmedelInga
KameraMS-177 camera

Northrop Grumman E-8 Joint STARS (Surveillance Target Attack Radar System) är ett spaningsflygplan tillverkat av amerikanska Northrop Grumman till USA:s flygvapen. Flygplanet användes som spaningsflygplan och luftburen stridsledning. Flygplanet är byggt på Boeing 707-300-ramar.

Under mitten av 1980-talet hade USA:s arme och USA:s flygvapen separata program som fokuserade på utveckling av teknologi som kunde användas för att övervaka markmål på långt avstånd. Myndigheterna valde att slå ihop sina program och därav namnet "Joint" i flygplansmodellens namn.1987 testade man de första prototypen av flygplanet och 1991 skickades den ena prototypen för att medverka i Operation Desert Storm.[1]

Tidigt i flygmodellens utveckling valde Northrop Grumman att endast köpa in begagnade flygplan och sedan bygga om dessa till E-8 Joint Stars. Alla färdiga modeller av E-8 är ombyggda tidigare civila Boeing 707.

Flygplanen byggs om och testas vid Chennault International Airport (KCWF) i Lake Charles, Louisiana.[2]

På undersidan är flygplanet utrustat med en 12 meter lång radarantenn som ligger i en kanotformad kåpa. Radarn är en APY-7 radar, som är en modernare version av APY-3 radar.[3] Radarantennen är uppdelad i två delar och vardera är lutade 120° från flygplanet i sidledes. APY-7 gör det möjligt att upptäcka, övervaka och klassificera upp till 600 markmål på 250 km avstånd från flygplanet. Den kan även upptäcka helikoptrar, roterande antenner och flygplan som flyger i låg hastighet. Det är inte möjligt för radarn att bestämma om markmål är fientligt (eller inte) och inte heller vad markmålet är för något.

APY-7 används endast på JSTARS då den är för stor på för att användas på de flesta spaningsflygplanen som USA:s flygvapen äger.

Kommunikationssystem

[redigera | redigera wikitext]

Flygplanet är utrustat med kommunikationssystem som klarar både fysiska och elektroniska störningar och gör det möjligt att skicka spaningsinformation i realtid till enheter på marken, såsom krigsledning.[4]

Konsoler och stridsledning

[redigera | redigera wikitext]

Ombord flygplanet finns det mellan 21 till 28 konsoler. En konsol är en dator som används för att ta del av spaningsinformation i realtid. Konsoler gör det möjligt för besättning att dela upp och fokusera på olika marksektioner samtidigt. Konsoler finns även på marken.[5] Flygplanet är även byggd för att kunna agera som en luftburen stridsledning därför finns det möjlighet för flygplanet att kommunicera med andra militära enheter i dess område, såsom drönare och flygplan.[6] Den avancerade radarn gör det möjligt för en ledning ombord att styra och hjälpa markenheter i realtid.

E-8A

Originalmodell och prototyp utvecklad och testad år 1987. Finns två flygplan av denna modell. Den ena byggdes om till en TE-8A.

E-8B

Modellen var ett förslag på hur man kunde bygga om nya Boeing 707 till E-8 Joint STARS. Dock avslutades detta projekt som följd av att flygvapnet valde att köpa begagnade flygplan.[7]

E-8C

En uppgraderad modell av E-8A med en plats för 21 besättningsmedlemmar, varav 18 kan använda konsoler kopplade till instrument. Första färdiga varianten levererades i mars 1994 till USA:s flygvapen.

TE-8A

Ett träningsflygplan som inte har några spaningsinstrument installerade. Alla TE-8A är tagna ur tjänst.[7]

YE-8B

Modellen var ett förslag på hur man kunde bygga om E-6 Mercury till E-8C. Program avslutades till följd av att man avvecklade E-8B. Flygplanet som var köpt till programmet (Reg. No. 88-0322) byggdes om till en E-3A Sentry och såldes till Saudiarabiens flygvapen.

Användning i fält

[redigera | redigera wikitext]

Utvalda operationer som E-8 Joint STARS har använts i:

USA USA - 15 E-8 JSTARS i aktiv tjänst år 2022.

Air Combat Command (1991-nu)

Lista över registrerade flygplan av modell E-8 JSTARS.

No. Reg. nummer Modell MSN[b] Block[7][c] Ram Levererat till USAF Status Tidigare ägare Kommentar
Miltärt F.d.[d] Modell År
1 86-0416 N770JS E-8A 19626 Ej i block[e] 707-338C 1968 Augusti 1987 Aktiv Qantas Airways Prototypflygplan för JSTARS.
2 86-0417 N780JS TE-8A 19574 Ej i block[e] 707-338C 1968 November 1988 Ur tjänst American A/L Prototypflygplan för JSTARS.
3 88-0322 N707UM YE-8B 24503 Ej i block[e] 707-228C 1967 - Ur tjänst American A/L Prototypflygplan för JSTARS YE-versionen. Såldes till Saudiarabien som E-3A Sentry.
4 90-0175 N526SJ TE-8A 19621 Ej i block[e] 707-323C 1967 Mars 1994 Ur tjänst Qantas Airways Utrustad med 4 x Pratt & Whitney JT8D-219.
5 92-3289 N4131G E-8C 19622 Block 10 707-338C 1967 Juni 1995 Ur tjänst[8] Qantas Airways Den första E-8C att tas ur tjänst.
6 92-3290 N4115J E-8C 19295 Block 10 707-338C 1967 December 1996 Aktiv Qantas Airways Användes i Operation Joint Endeavour.
7 93-0597 N707MD E-8C 19294 Block 10 707-338C 1967 November 1997 Ur tjänst Qantas Airways Flygplanet skadades 2009 under ett försöka att lufttanka flygplanet.[9]
8 93-1097 N6546L E-8C 19296 Block 10 707-338C 1967 (Okänd månad) 1998 Aktiv Qantas Airways Användes i Operation Enduring Freedom.
9 94-0284 N2178F E-8C 19293 Block 10 707-338C 1967 (Okänd månad) 1999 Aktiv Qantas Airways Användes i Operation Enduring Freedom.
10 94-0285 N760FW E-8C 19442 Block 10 707-373C 1967 (Okänd månad) 1999 Aktiv Omega Air
11 95-0121 N770FW E-8C 20016 Block 10 707-321C 1967 Januari 2000 Aktiv Pan American
12 95-0122 JY-ADP E-8C 20495 Block 10 707-3D3C 1971 (Okänd månad) 2000 Aktiv Royal Jordanian
13 96-0042 13705 [f] E-8C 20319 Block 10 707-347C 1970 (Okänd månad) 2000 Aktiv CAF Flygplanet skadades allvarligt i orkanen Rita 2005 vid anläggningen vid Lake Charles.
14 96-0043 13702 [f] E-8C 20316 Block 10 707-347C 1970 November 1997 Aktiv CAF Flygplanet skadades allvarligt 2001 när ett hydrauliskt system ombord smälte.
15 97-0100 N707MB E-8C 19986 Block 20 707-335C 1968 Augusti 2001 Aktiv Air France
16 97-0200 13703 [f] E-8C 20317 Block 20 707-347C 1970 November 2001 Aktiv CAF Taget ur tjänst 1997 av Kanadas flygvapen.
17 97-0201 13704 [f] E-8C 20318 Block 20 707-347C 1970 Augusti 2002 Aktiv CAF Taget ur tjänst 1997 av Kanadas flygvapen.
18 99-0006 10 02 [g] E-8C 19998 Block 20 707-307C 1968 Augusti 2002 Aktiv Luftwaffe Taget ur tjänst 1999 av Luftwaffe.
19 00-2000 N1786B E-8C 20043 Block 20 707-396C 1970 Februari 2003 Ur tjänst Wardair Beslagtagit av USA:s Justitiedepartement pga drogsmuggling 1981.
20 01-2005 N7567A E-8C 19382 Block 20 707-323C 1967 Mars 2003 Aktiv American A/L Flygplanet skadades allvarligt i orkanen Rita 2005 vid anläggningen vid Lake Charles.
21 02-9111 N8401 E-8C 19581 Block 20 707-323C 1967 Mars 2005 Aktiv American A/L Sista i flygplanet av JSTARS produktion.
  1. ^ Den har inte använts aktivt i krigsföring.
  2. ^ MSN betyder "Manufacturer's serial number" det vill säga "tillverkarens serienummer".
  3. ^ Denna kolumn visar endast de block som flygplanet var i när det levererades första gången.
  4. ^ Det registreringsnummer som användes när flygplanet användes innan USAs militär.
  5. ^ [a b c d] Ej i block då modellerna endast är prototyper och testflygplan.
  6. ^ [a b c d] Serienummer tillhörande Kanadas flygvapen.
  7. ^ Serienummer tillhörande Tysklands flygvapen.

[[Kategori:Spaningsflygplan]] [[Kategori:Northrop Grumman]] [[Kategori:Lanseringar 1991]]

  1. ^ ”E-8C Joint Stars” (på amerikansk engelska). Air Force. https://www.af.mil/About-Us/Fact-Sheets/Display/Article/104507/e-8c-joint-stars/https://www.af.mil/About-Us/Fact-Sheets/Display/Article/104507/e-8c-joint-stars/. Läst 12 januari 2023. 
  2. ^ Kenneth Kesner (2021). Taking off and flying high. Northrop Grumman. https://www.northropgrumman.com/wp-content/uploads/LakeCharles_OneMagazine_QTR1_2021.pdf. 
  3. ^ ”JSTARS - Radartutorial” (på engelska). www.radartutorial.eu. https://www.radartutorial.eu/19.kartei/08.airborne/karte061.en.html. Läst 12 januari 2023. 
  4. ^ ”Northrop Grumman E-8 J-STARS Ground Surveilance and Battle Management System Aircraft”. www.military-today.com. http://www.military-today.com/aircraft/northrop_e8_jstars.htm. Läst 12 januari 2023. 
  5. ^ ”JSTARS - Joint Surveillance and Target Attack Radar System” (på amerikansk engelska). Airforce Technology. https://www.airforce-technology.com/projects/jstars/. Läst 12 januari 2023. 
  6. ^ Cohen, Rachel (6 december 2022). ”Robins AFB cleared to pursue new missions to replace JSTARS” (på engelska). Air Force Times. https://www.airforcetimes.com/news/your-air-force/2022/12/06/robins-afb-cleared-to-pursue-new-missions-to-replace-jstars/. Läst 12 januari 2023. 
  7. ^ [a b c] STEMP, P. D. (2019). KITES, BIRDS & STUFF - NORTHROP AIRCRAFT.. LULU COM. ISBN 0-244-79832-X. OCLC 1121083758. https://www.worldcat.org/oclc/1121083758. Läst 12 januari 2023 
  8. ^ Cohen, Rachel (17 februari 2022). ”First JSTARS jet flies into retirement after nearly 30 years of service” (på engelska). Air Force Times. https://www.airforcetimes.com/news/your-air-force/2022/02/16/first-jstars-jet-flies-into-retirement-after-nearly-30-years-of-service/. Läst 12 januari 2023. 
  9. ^ Al UDIED AIR BASE, QATAR. Unites States Air Force. 13 mars 2009. https://www.globalsecurity.org/military/library/report/2012/e-8c_aor_13mar09.pdf.