Andrakammarvalet i Sverige 1940

Andrakammarvalet i Sverige 1940

15 september 1940
Sveriges riksdags andra kammares 230 platser
Första parti Andra parti   Ledare Per Albin Hansson Gösta Bagge Parti Socialdemokraterna Högerpartiet Föregående val 112 44 Erhållna mandat 134 42 Mandatförändring 22 ▲ 2 ▼ Röster 1 546 804 518 346 Andel 53.81% 18.03%
Statsminister före valet Per Albin Hansson Socialdemokraterna Statsminister efter valet Per Albin Hansson Socialdemokraterna

Andrakammarvalet i Sverige 1940 till Sveriges riksdag hölls den 15 september 1940.

Valkampanjen

När det finska vinterkriget utbröt i november 1939 hade socialdemokraterna och de tre borgerliga partierna bildat en samlingsregering. De dramatiska händelserna på västfronten under våren och sommaren 1940 gjorde att man till och med diskuterade att skjuta upp andrakammarvalet. Valet genomfördes dock som planerat men riksdagspartierna var överens om att iaktta återhållsamhet under valkampanjen. Denna handlade till stor del om att regeringspartierna framhöll sin trovärdighet för att hålla Sverige utanför kriget och behålla neutralitetspolitiken. Utmärkande för detta är att den mest spridda valaffischen saknade partibeteckning utan endast en bild på statsminister Hansson och texten "En fast kurs med folkets förtroende".

Sveriges kommunistiska parti stod utanför regeringen och gick till val på att sänka försvarskostnaderna. Genom sociala reformer skulle försvarsviljan stärkas. Inför valet lät Radiotjänst partiledarna för de fyra regeringspartierna presentera sin politik under en timme var. SKP:s partiledare Sven Linderot tilläts inte medverka i radio.

Med tanke på krisläget och det stora antalet inkallade får ett valdeltagande på 70 procent anses vara högt. Den stora framgången för socialdemokraterna har tolkats som att väljarna har röstat på samlingsregeringens samlande gestalt Per Albin Hansson snarare än den socialdemokratiske partiledaren.

Med detta val försvann Socialistiska partiet ur riksdagen.

Partiernas valaffischer:

• En obruten linje - för folkets väl och rikets frihet - Högern
• (bild på PA Hansson) En fast kurs med folkets förtroende - Socialdemokraterna

Valresultat

För samtliga genom valet invalda riksdagsmän, se Lista över ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare 1941-1944.

Parti		Partiledare	Röster			Mandatfördelning
			Antal	%	− %	Antal	−
	Socialdemokraterna	Per Albin Hansson	1 546 804	53,8	7,9	134	22
	Högerns riksorganisation	Gösta Bagge	518 346	18,0	0,4	42	−2
	Bondeförbundet	Axel Pehrsson-Bramstorp	344 345	12,0	−2,3	28	−8
	Folkpartiet	Gustaf Andersson	344 113	12,0	−0,9	23	−4
	Sveriges kommunistiska parti	Sven Linderot	101 424	3,5	0,2	3	−2
	Socialistiska partiet	Nils Flyg	18 430	0,7	−3,7	0	−6
	Vänstersocialistiska partiet	Albin Ström	898	0,03	—	—	—
	Övriga partier	—	57	0,0	—	—	—
	Socialistiska blocket (S SKP)	—	1 648 228	57,3	—	137	—
	Borgerliga blocket (BF FP H)	—	1 206 804	42,0	—	93	—
Summa			2 874 417	100,00		230
Ogiltiga röster			14 720
Totalt			2 889 137 (70,3 %)

4 110 720 personer var röstberättigade vilket ger ett valdeltagande på 70,28 procent. Röstberättigad var den svenske medborgare som hade fyllt 23 år, ej var satt under förmynderskap, ej var satt i konkurs eller som var varaktigt omhändertagen av fattigvården för sin försörjning.

Källa: SCB: Riksdagsmannavalen 1937-1940

Regeringsbildning

Inom Bondeförbundet fanns en minoritet som efter valet ville att partiet skulle lämna samlingsregeringen. Denna opposition, understödd av dagstidningen Skånska Dagbladet, befarade att regeringen under krigsförhållandena skulle föra en politik som missgynnade Bondeförbundets kärnväljare, bönderna, och ansåg att Socialdemokraterna, som ju gått starkt framåt i valet, fick ta ansvar för denna krispolitik. Det fanns också missnöje med partiledaren Axel Pehrsson-Bramstorp. Partiet valde ändå att sitta kvar i regeringen. Dels gjorde partiledaren detta till en förtroendefråga för honom personligen, dels skulle de borgerliga partierna Folkpartiet och Högerpartiet sitta kvar. Samlingsregeringen som tillträtt i december 1939 satt kvar.

Litteratur

Peter Esaiasson (1990). Svenska valkampanjer 1866-1988. Stockholm: Allmänna förlaget. sid. 128-131. ISBN 91-38-92035-2