Hoppa till innehållet

Amaryllissläktet

Från Wikipedia
Amaryllissläktet
Hippeastrum miniatum av Francisco Manuel Blanco
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionKärlväxter
Tracheophyta
KlassEnhjärtbladiga blomväxter
Liliopsida
OrdningSparrisordningen
Asparagales
FamiljAmaryllisväxter
Amaryllidaceae
TribusHippeastreae
SläkteAmaryllissläktet
Hippeastrum
Vetenskapligt namn
§ Hippeastrum
AuktorHerbert nom. cons., 1821

Amaryllissläktet (Hippeastrum) är ett växtsläkte i familjen amaryllisväxter med 90 arter.[1] Släktet kommer från tropiska delar av Västindien, Centralamerika och Sydamerika. En art, H. reginae, förekommer naturligt i västra Afrika?]

De är perenna örter med lök. Blad få, över 1 cm breda, bandlika, direkt från löken. Blomstjälk med två stödblad, ihålig. Blommorna är samlade i en flock, de är tratt- till klocklika med en liten bikrona dold i blommans svalg. Arterna är specialiserade på flera olika pollinatörer, som kolibrier, nattfjärilar och fladdermöss.

Några andra släkten har tidigare förts till Hippeastrum, men har numera egen status:

  • Eithea - har breda blad med bladskaft och bladskiva, ej bandlika.
  • Rhodophiala - småväxta, blad till 1 cm vida. Blommor öppet klocklika.
  • Phycella - småväxta, blad till 1 cm vida. Blommor smalt klocklika till rörformade.
  • Traubia - mycket små, max. 10 cm höga växter med stjärnlika blommor.

Namnet Hippeastrum (lat.) betyder ordagrant ryttarstjärna, även om D.W.Herbert, som publicerade namnet, avsåg betydelsen riddarstjärna. Det finns många förklaringar på kopplingen till en ryttare, men en teori säger att kopplingen snarare är till hästen än till ryttaren. En av de tidigast införda arterna fick ursprungligen namnet Amaryllis equestris (= rubinamaryllis) av Linné - equestris av latinets equus (häst). Det sägs att Linné tyckte att de två högbladen på blomstängeln med lite fantasi kan liknas vid öronen på ett hästhuvud. D.W.Herbert använde sig av Linnés artepitet för att konstruera ett släktnamn, men missade kopplingen till hästen och associerade kring en annan tänkbar betydelse - eques = ryttare.

Det svenska namnet amaryllis hänger med sedan Linnés tid, trots att det egentligen är en annan växt som bär det namnet - kapamaryllis (Amaryllis belladonna). När Linné publicerade sin Systema Nature 1753 insåg han inte att den sydafrikanska kapamaryllisen och de sydamerikanska arterna inte var släkt och förde dem till samma släkte. Först under 1800-talet blev det uppenbart att det behövdes två släkten och D.W.Herbert publicerade Hippeastrum för de sydamerikanska arterna.

Amaryllissläktets arter och hybrider behöver en ljus placering med skydd för direkt solljus. Efter blomningen ökas vattningen och jorden bör endast torka ut något mellan vattningarna. Ge regelbunden näring under hela tillväxtperioden. I september-oktober är det dags att sluta vattna. De flesta sorter vissnar då ner helt och skall inte vattnas igen förrän blomknopparna visar sig. Då endast sparsamt tills knopparna är klara för blomning. Under tillväxtperioden ca 20°C medan de gärna vilar något svalare. Dock inte lägre än 12°C då röta lätt uppstår.

  • Amaryllis L., 1753
  • Leopoldia Herbert 1821 nom. rej.
  • Trisacarpis Rafinesque, 1836
  • Aschamia Salisbury, 1866
  • Lais Salisbury, 1866
  • Omphalissa Salisbury, 1866
  • Lepidopharynx Rusby, 1927
  • Moldenkea Traub, 1951

Catalogue of Life listar följande 90 arter i släktet.[1] Det finns också olika hybrider i Amaryllissläktet som Amaryllis (H. × hortorum) och Hippeastrum ×johnsonii.

  1. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (2 december 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17102120. Läst 26 maj 2014. 
  • Amaryllidaceae.com
  • Corneliuson, J. (2000) Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi: språkligt ursprung och kulturell bakgrund ISBN 91-46-17679-9
  • Walters, S.M. (1986). The European Garden Flora, Vol. 1. Pteridophyta; Gymnospermae; Angiospermae — Alismataceae to Iridaceae. ISBN 0-521-24859-0.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]