Hoppa till innehållet

Alexandra Pascalidou

Från Wikipedia
Alexandra Pascalidou
Alexandra Pascalidou, december 2023.
Född17 juli 1970[1] (54 år)
Rumänien Bukarest
Medborgare iSverige
Utbildad vidKungsholmens gymnasium/Stockholms Musikgymnasium
SysselsättningFörfattare, TV-programledare
Känd förMediepersonlighet, författare
Utmärkelser
Stockholms stads Bellmanpris (2018)[2]
Webbplatspascalidou.se
Redigera Wikidata

Alexandra Pascalidou (grekiska: Αλεξάνδρα Πασχαλίδου), född 17 juli 1970 i Bukarest i Rumänien, är en svensk skribent, författare, moderator och programledare.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Pascalidou föddes av grekiska föräldrar i Rumänien[3] 1970 och när hon var ett år flyttade familjen till Grekland. När hon var sex år gammal (1976) flyttade de till Sverige[4] och hon växte upp i förorten Rinkeby i Stockholm.[5] Hon har en högskoleexamen med statsvetenskap och internationella relationer som huvudämne och har läst juridik, kreativt skrivande, nationalekonomi och företagsekonomi. Hon har varit Erasmus-stipendiat på Kretas Universitet.[6]

Arbetsliv

[redigera | redigera wikitext]
Alexandra Pascalidou medverkar 2021 i Go'kväll.

Programledare

[redigera | redigera wikitext]

Pascalidou tog 1995 över programledarrollen för det mångkulturella magasinet Mosaik i Sveriges Television (SVT). Åren 2000-2001 ledde Pascalidou tv-programmet Som sagt i SVT, ett lördagsprogram som behandlade språk- och litteraturfrågor. Under denna tid var hon även producent och reporter för programmet Striptease med fokus på undersökande journalistik. Hon var i mitten på 1990-talet tillsammans med Michael Alonzo, Dogge Doggelito och Cissi Elwin förgrundsfigur i den svenska delen av Europarådets Antirasismkampanj "Alla olika alla lika" som i Sverige också gick under arbetsnamnet "Ungdom mot rasism (UMR)".

År 2004 var Pascalidou programledare för OS i Aten i SVT, och därefter bodde hon i två års tid i Grekland. Under den här tiden var hon bland annat programledare i TV; bland annat ledde hon fredagskvällsunderhållning i ERT där hon kom att intervjua Diego Maradona, Roberto Cavalli, Isabel Allende och Roger Moore.[7] Hon var också programledare för delfinalen i Melodifestivalen 2005 med Shan Atci.

I januari 2007 blev Pascalidou en av fem programledare för TV4:s Förkväll; dock byttes samtliga av dessa programledare ut efter en tid. Hon var med i Pokermiljonen i TV4 och har varit programledare i bland annat SVT:s På flykt med Kjell Lönnå samt Uppesittarkväll med Anders Lundin. För Sveriges Radio är hon en av de återkommande programledarna för allmänhetens debattprogram Ring P1.[8]

25 januari 2016 ledde hon semifinalslottningen för Eurovision 2016 i Stockholm.

2017 anlitades Pascalidou av Utrikesdepartementet att genomföra fem intervjuer i UD-podden.[9] Rebecca Weidmo Uvell ifrågasatte det journalistiska värdet och kritiserade UD, särskilt för den avslutande intervjun där utrikesministern Margot Wallström intervjuades av en person som hennes egen myndighet hade betalat.[10]

2022 producerade Pascalidou en dokumentärserie i sju delar som visades på SVT. I "Mammorna i våldets skugga" berättar mammor vars söner dödats om deras erfarenheter och upplevelser.

Författare

[redigera | redigera wikitext]

År 2001 debuterade Pascalidou med boken "Bortom mammas gata". Boken hyllades av recensenter och tilldelades bland annat Svenska PEN:s Bernspris och Kommunals Kulturstipendium. År 2018 gav hon ut boken "Mammorna" där hon gav röst åt 21 mammor i Sveriges fattigaste och mest utsatta områden. Den hyllades av en enig kritikerkår och sattes upp som pjäs på Riksteatern och Stadsteatern. År 2023 publicerades den fristående uppföljaren "Var är papporna?".

Skribent och föreläsare

[redigera | redigera wikitext]

Pascalidou bloggade tidigare på Metros bloggsida Metrobloggen,[11] och skrev under en period krönikor i tidningen Metro. Hon föreläser om mångfald och media, demokrati och rättvisefrågor, retorik och ledarskap, jämställdhet och kulturkompetens.

Alexandra Pascalidou får utmärkelsen Årets europé på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 2015.

I oktober 2005 uppgav Kjell Häglund i Dagens Media att Pascalidou använt sig av spökskrivare för några av sina krönikor i Metro.[12] Pascalidou tillbakavisade uppgifterna och hävdade att de var ett uttryck för rasism och sexism.[13] År 2017 berättade Aron Flam i sin podcast Dekonstruktiv kritik att han var den åsyftade spökskrivaren, som 2005 var anställd av Pascalidou som konsult, researcher och textunderlagsförfattare.

Senare i oktober 2005 uppgav tidningen Resumé att Pascalidou plagierat text i sin krönika den 29 december 2003 i Metro,[14] som hade stora likheter med en krönika av kolumnisten Daniel Hernandez som publicerades två dagar tidigare i Los Angeles Times.[14] Pascalidou nekade även denna gång till anklagelserna,[15] men medgav 2015 att hon borde ha uppgett källan.[16]

I april 2015 anklagades Pascalidou för att ha plagierat text i en krönika som publicerades i Metro i mars 2015, och som innehöll formuleringar snarlika med en dikt av den turkiske poeten Aziz Nesin.[17] Hon skrev senare på sin blogg[16] att hon hade slarvat och skämdes samt att hon "... har varit skrivande journalist så länge att jag borde sökt sången och diktaren, satt citattecken och hänvisat till dem.”[18] Efter avslöjandet tog Metro bort krönikan från sin webbplats, vilket tidningens ställföreträdande chefredaktör Kristoffer Rengfors motiverade med att texten "inte [höll] tillräcklig publicistisk höjd".[17] Vid samma tidpunkt avslutade också Metro samarbetet med Pascalidou, enligt henne själv för att hon hade nya utmaningar som hon behövde frigöra tid för.[17]

Styrelseuppdrag

[redigera | redigera wikitext]

Pascalidou har suttit i BRIS styrelse samt i styrelsen för kvinnojouren Terrafem som arbetar med utsatta kvinnor.[19] Hon är (2022) engagerad i kvinnors hälsa genom att vara ambassadör i 2,6 miljonerklubben[20] och har varit mammaambassadör i RFSUs kampanj mot mödradödlighet.[21] Hon sitter med i styrelsen för Stiftelsen Läxhjälpen[22] som hjälper ungdomar i utsatta områden att klara av grundskolan för att få behörighet till gymnasiet. År 2022 blev hon utsedd till ordförande för UN Women i Sverige.[19]

Skådespelare

[redigera | redigera wikitext]

Efter Pascalidous bok Kaos – ett grekiskt krislexikon regisserade Anna Ulén föreställningen Alexandras odyssé på Göteborgs stadsteater. Dagens Nyheters Kristina Lindquist recenserade pjäsen och skrev 2017 att den bitvis var lika kaosartad som Greklands ekonomi, men att det i den övertydliga plakatteatern även fanns ett uppfordrande samtal. Om Pascalidou skrev hon att hon inte är en skådespelare, men att hon som sig själv var en helt igenom scenisk varelse med humor, hetta och karismatisk närvaro.[23] Sara Granath i Svenska Dagbladet skrev att föreställningen knappast var helgjuten, men att den klargjorde hur syndabockar skapas och utnyttjas i den nationalistiska propagandan.[24]

Välgörenhet

[redigera | redigera wikitext]

2014 deltog Pascalidou tillsammans med Lena Ag för organisationen Kvinna till Kvinna i en kändisspecial av Postkodmiljonären. De vann en miljon kronor åt "Kvinna till Kvinna".

Grundare av den Nya Akademien

[redigera | redigera wikitext]

Pascalidou är grundare av Den Nya Akademien som delade ut ett internationellt litteraturpris i december 2018 till den guadeloupiska författaren Maryse Condé. Det var enda året priset utdelades.[25]

Familj

[redigera | redigera wikitext]

Pascalidou har varit sambo med chefredaktören för tidningen Res, Johan Lindskog, som hon har en dotter med.[26] Dottern, Melina, var med i 2015 års julkalender på SVT. Pascalidou har även varit sambo med Michael Alonzo.[27]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • ”Bortom mammas gata” (Atlas & Mondial) 2001
  • ”Frontkick - samlade texter” (Atlas) 2003
  • ”Taxi” (Atlas & Månpocket) 2008 2009 (även översatt till grekiska)
  • ”Min stora feta grekiska kokbok” (Bonnier Fakta) 2010 (Int. Cookbook Award)
  • ”Kaos- ett grekiskt krislexikon” (Atlas) 2014
  • ”Mammorna” (Atlas) 2018 (Augustnominerad) Årets Kvinnogärning, Storytelling-pris
  • ”Mammorna” pocket 2019 (Atlas) med nytt bonuskapitel
  • ”Mammorna” nyutgåva 2020 (Mondial förlag)
  • ”Mammorna” lättläst 2023 (Nypon & Vilja)
  • "Var är papporna?" 2023 (Mondial förlag)

Litterär medverkan som redaktör, skribent, medförfattare

[redigera | redigera wikitext]
  • ”Det nya landet” (redaktör & skribent) 1998
  • ”Mitt namn är Iran” (Borea Bokförlag 2001) redaktör
  • ”Korsvägar - röster om förortskultur” (Atlas) 2002 Redaktör & Medförfattare
  • Svartskallar - så funkar vi” (Uppsala Publishing House 2003)
  • ”Eldvatten” (Mattias Boströms förlag 1998)
  • ”Till alla Vänner” (Semic 1999)
  • ”Naturen i själ och hjärta” (Svenska Naturskyddsföreningen 2003) medförfattare
  • ”Med andan i halsen” (Teknikföretagen) 2011 redaktör
  • ”Brev till min dotter” (Forum 2017) medförfattare
  • ”Saker jag hade velat veta när jag var 15” (Norstedts 2017) medförfattare
  • ”Ordet är fritt” (Kartago 2017) - medförfattare
  • Me Too- så går vi vidare. Röster, redskap och råd. (Lava) 2017 Red/medförfattare
  • Prolog till “Walk a mile in my shoes” 2018
  • Om Texter (Almqvist & Wiksell) 2003 (utdrag ur Bortom mammas gata)
  • Arena Antologi 4 (Svenska för grundskolans senare del) Natur & Kultur (2007)
  • Mångfald i Kulturlivet (Mångkulturellt centrum) 2004
  • ”Tio byggnader som definierade 1980-talet” (Arkitektur förlag) Kap.1 om Tensta Gymnasiums födelse och fall
  • Prolog till ”Sabelles Röda Klänning” (Mirando Bokförlag 2015)
  • Prolog till ”Annalisa och Födelsedagspresenten” (Idusförlag 2017)
  • Epilog till ”Starka Kvinnor: sanna historier om modiga kvinnor” Ordalaget (2019)
  • Pippiperspektiv – text i Jubileums-Antologin, Astrid Lindgren Text, (2020)
  • Prolog till Otämjbar av Glennon Doyle, The Book Affair (2021)

Dramatik

[redigera | redigera wikitext]
  • ”Alexandras Odyssé” på Göteborgs Stadsteater Stora Scen 2017
  • ”Mammorna” Riksteatern / Stadsteatern HT 2021

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Česko-Slovenská filmová databáze, 2001, ČSFD person-ID: 312054.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.mynewsdesk.com , läst: 23 december 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ Karin Sörbring (14 september 2018). ”Därför tackar Alexandra Pascalidou nej till frierierna”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/noje/darfor-tackar-alexandra-pascalidou-nej-till-frierierna/. Läst 28 september 2023. 
  4. ^ Harry Amster (23 februari 1997). ”Söndagsintervjun - Alexandra Pascalidou”. Svenska Dagbladet: s. 40. https://www.svd.se/arkiv/1997-02-23/40. Läst 30 december 2017. 
  5. ^ Pascalidou, Alexandra (26 november 2009). ”Att lära sig svenska”. Svenska institutet. Arkiverad från originalet den 28 september 2013. https://web.archive.org/web/20130928065612/http://svenskaspraket.si.se/for-studerande/artiklar-om-sverige/artikar-om-sprak/att-lara-sig-svenska-alexandra-pascalidou-berattar-om-sina-erfarenheter/. Läst 16 augusti 2013. 
  6. ^ Perers, Saga-Marie (19 mars 2014). ”Kända svenskars val av högskola”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/2fcdf5c8-b0e5-3760-99dd-9d0b31789169/kanda-svenskars-val-av-hogskola. Läst 28 september 2023. 
  7. ^ ”Zorbaprinsessa fortsätter att kämpa”. Sydsvenskan. Arkiverad från originalet den 21 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100721133611/http://www.sydsvenskan.se/familj/fodelsedag/article1175681/rdquoZorbaprinsessardquo-fortsatter-kampa.html. Läst 22 januari 2012. 
  8. ^ TT (2015-03-04): ”Alexandra Pascalidou fortsätter i "Ring P1"”. aftonbladet.se. Läst 24 september 2015.
  9. ^ "UD-podden Arkiverad 29 december 2017 hämtat från the Wayback Machine.", soundcloud.com. Åtkomst den 30 december 2017.
  10. ^ Rebecca Weidmo Uvell. "Pascalidou och Public Service", uvell.se, 28 augusti 2017. Åtkomst den 30 december 2017.
  11. ^ ”Pascalidou | En blogg”. Arkiverad från originalet den 12 april 2011. https://web.archive.org/web/20110412065816/http://metrobloggen.se/pascalidou/#. Läst 25 maj 2010. 
  12. ^ Olsson, Karin (2 oktober 2005). ”"Pascalidou använder spökskrivare"”. Resumé. http://www.resume.se/nyheter/artiklar/2005/10/05/pascalidou-anvander-spokskrivare-/. Läst 19 juli 2016. 
  13. ^ Pascalidou, Alexandra (5 oktober 2005). ”Ingen spöksskrivare här”. Dagens Media. Arkiverad från originalet den 4 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150504101221/http://www.dagensmedia.se/asikter/article19960.ece. Läst 1 maj 2015. 
  14. ^ [a b] Helander, Magnus (20 oktober 2005). ”Pascalidou avslöjad: Plankar LA Times”. Resumé. Arkiverad från originalet den 27 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150627161512/http://www.resume.se/nyheter/2005/10/20/pascalidou-avslojad--planka/?ar=true. Läst 1 maj 2015. 
  15. ^ Olsson, Caroline (21 oktober 2005). ”"Ämnet diskuteras flitigt i medierna"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10687107.ab. Läst 1 maj 2015. 
  16. ^ [a b] "Month: April 2015 Arkiverad 6 april 2019 hämtat från the Wayback Machine.", pascalidou.se, april 2015. Åtkomst den 29 december 2017.a
  17. ^ [a b c] Thambert, Fredrik; Winberg, Yasmine (30 april 2015). ”Pascalidou plagierade dikt – plankar för andra gången”. Resumé. Arkiverad från originalet den 2 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150502180704/http://www.resume.se/nyheter/media/2015/04/30/pascalidous-sista-kronika-bortplockad-den-holl-inte/. Läst 1 maj 2015. 
  18. ^ ”Pascalidou anklagas för plagiat”. TT Nyhetsbyrån (publicerad i Svenska Dagbladet). 30 april 2015. http://www.svd.se/kultur/pascalidou-anklagas-for-plagiat_4531484.svd. Läst 1 maj 2015. 
  19. ^ [a b] ”Pascalidou ska leda UN Women Sverige”. Altinget. 5 april 2022. https://www.altinget.se/nyttomnamn/pascalidou-ska-leda-un-women-sverige. Läst 28 september 2023. 
  20. ^ ”Våra ambassadörer”. 1,6 & 2,6-miljonerklubben för Kvinnor & Hälsa. 27 maj 2022. Arkiverad från originalet den 27 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220527191808/https://www.1.6miljonerklubben.com/ambassadorer/. Läst 29 september 2023. 
  21. ^ ””Mödradödligheten är en av vår tids stora skandaler””. Dagens Nyheter. 6 mars 2010. https://www.dn.se/debatt/modradodligheten-ar-en-av-var-tids-stora-skandaler/. 
  22. ^ "Styrelse Arkiverad 21 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.", laxhjalpen.se. Åtkomst den 21 augusti 2017.
  23. ^ Kristina Lindquist. "Alexandras odyssé av Alexandra Pascalidou på Göteborgs stadsteater", Dagens Nyheter, 13 februari 2017. Åtkomst den 21 augusti 2017.
  24. ^ Sara Granath. "Alexandras odyssé Pascalidous odyssé sockrar allvaret", Svenska Dagbladet. Åtkomst den 21 augusti 2017.
  25. ^ ”Maryse Condé tilldelas Nya Akademiens alternativa Nobelpris”. Sveriges Television. 15 oktober 2018. https://www.svt.se/kultur/maryse-conde-tilldelas-nya-akademiens-alternativa-nobelpris. Läst 10 april 2024. 
  26. ^ Maria K Broman (9 september 2010). ”Alexandra Pascalidou: "Jag älskar honom fortfarande"”. Expressen. http://www.expressen.se/noje/extra/alexandra-pascalidou-jag-alskar-honom-fortfarande/. Läst 2 februari 2015. 
  27. ^ Pascalidou och Alonzo: ”Nazihoten förstörde våra liv”, Aftonbladet. Publicerat 1998.09.08, läst 2017.05.15.
  28. ^ [a b] ”"Jag blev så rörd när jag äntligen fick vara svensk"”. Sveriges Radio P4 Extra. 17 augusti 2011. https://sverigesradio.se/artikel/4649631. 
  29. ^ Fredrik Svedjetun (9 mars 2004). ”Jag hade förväntat mig gruppsexorgier”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/KvnXqy/jag-hade-forvantat-mig-gruppsexorgier. 
  30. ^ "Alexandra Pascalidou årets europé 2015". Arkiverad 19 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. su.se, 2015-04-29. Läst 9 oktober 2015.
  31. ^ ”5i12-priset 2017 går till Alexandra Pascalidou”. allehanda.se. http://www.allehanda.se/vasternorrland/harnosand/5i12-priset-2017-gar-till-alexandra-pascalidou. Läst 7 december 2017. 
  32. ^ ”Årets S:t Eriksmedaljörer utsedda | Stockholms stad”. https://via.tt.se/pressmeddelande/arets-st-eriksmedaljorer-utsedda?publisherId=1213538&releaseId=2428976. Läst 13 augusti 2018. 
  33. ^ Kulturstöd. ”Stockholms stads kulturpriser”. www.stockholm.se. http://www.stockholm.se/KulturFritid/Stod/Kulturpriser/. Läst 13 augusti 2018. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Alexandra_Pascalidou&oldid=56077263”