3857 Cellino
| 3857 Cellino | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
| Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
| Upptäcktsdatum | 8 februari 1984 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (3857) Cellino |
| Alternativnamn | 1984 CD1, 1951 JA1, 1958 DV, 1962 JK, 1978 TD6, 1980 BQ5[1] |
| Uppkallad efter | Alberto Cellino[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,774 AU |
| Perihelium | 2,012 AU |
| Halv storaxel | 2,393 AU |
| Excentricitet | 0,1592045 |
| Siderisk omloppstid | 3,7 år |
| Medelomloppshastighet | 19,25 km/s |
| Medelanomali | 36,72° |
| Inklination | 3,088° |
| Longitud för uppstigande nod | 48,92° |
| Periheliumargument | 178,4° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 5,8 km |
| Albedo | 0,226 |
| Absolut magnitud (H) | 13,54[4] |
3857 Cellino eller 1984 CD1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 8 februari 1984 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter den italienske astronomen Alberto Cellino.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3857 Cellino” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3857. Läst 9 december 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 3857 Cellino” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=3857. Läst 19 oktober 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 3857 Cellino” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=3857. Läst 9 december 2018.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||