Hoppa till innehållet

31 Leonis

Från Wikipedia
31 Leonis
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildLejonet
Rektascension10t 07m 54,27057s[1]
Deklination 09° 59′ 51,0230″[1]
Skenbar magnitud () 4,39 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypK3.5 IIIb Fe-1:[3]
B–V 1,447[4]
Astrometri
Radialhastighet () 39,84 ± 0,20[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -128,69[1] mas/år
Dek.: -113,60[1] mas/år
Parallax ()20,44 ± 1,68[1]
Avstånd160 ± 10  (49 ± 4 pc)
Absolut magnitud ()-0,39[2]
Detaljer
Radie30,40 ± 1,88[6] R
Luminositet227 ± 31[6] L
Temperatur4 074 ± 8[4] K
Metallicitet-0,02[6]dex
Vinkelhastighet5,1[4] km/s
Andra beteckningar
AG 10 1297, BD 10 2112, CCDM J10079 1000A, GSC 00830-01496, HD 87837, HIC 49637, HIP 49637, HR 3980, IRAS 10052 1014, IRC 10225, 2MASS J10075427 0959510, PPM 156539, RAFGL 1399, SAO 98964, TD1 14579, TYC 830-1496-1, WDS J10079 1000A, Gaia DR2 3879879704937169024 [7]

31 Leonis, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en dubbelstjärna,[8] belägen i den södra delen av stjärnbilden Lejonet. Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 4,39[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 20,4[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 160 ljusår (ca 49 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 40 km/s.[5]

Primärstjärnan 31 Leonis A är en orange till röd jättestjärna[9] av spektralklass K3.5 IIIb Fe-1:,[3] där suffixnoten anger att den har ett underskott av järn i dess spektrum. Den har en radie som är ca 30[2] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 227[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 4 100[4] K.

Följeslagaren, 31 Leonis A, är en stjärna av magnitud 13,6 och hade en vinkelseparation från primärstjärnan av 7,9 bågsekunder år 2008.[4]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 31 Leonis, 2 april 2020.
  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  3. ^ [a b] Keenan, Philip C; McNeil, Raymond C (1989), "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars", Astrophysical Journal Supplement Series, 71: 245, Bibcode:1989ApJS...71..245K, doi:10.1086/191373.
  4. ^ [a b c d e] Massarotti, Alessandro; et al. (January 2008), "Rotational and Radial Velocities for a Sample of 761 Hipparcos Giants and the Role of Binarity", The Astronomical Journal, 135 (1): 209–231, Bibcode:2008AJ....135..209M, doi:10.1088/0004-6256/135/1/209.
  5. ^ [a b] de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048, Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
  6. ^ [a b c d] Piau, L.; et al. (February 2011), "Surface convection and red-giant radius measurements", Astronomy and Astrophysics, 526: A100, arXiv:1010.3649, Bibcode:2011A&A...526A.100P, doi:10.1051/0004-6361/201014442.
  7. ^ "31 Leo". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-04-02.
  8. ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
  9. ^ Wood, Brian E.; et al. (October 2016), "Hubble Space Telescope Constraints on the Winds and Astrospheres of Red Giant Stars", The Astrophysical Journal, 829 (2): 13, arXiv:1607.07732, Bibcode:2016ApJ...829...74W, doi:10.3847/0004-637X/829/2/74, 74.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]